det skulle kunna vara en text om hur olycklig jag är

det här skulle kunna bli en text om hur olycklig jag är. det här skulle också kunna bli en text om hur mycket jag hatar stocholms indievärld. det skulle även kunna bli en text om hur mycket jag längtar bort till någonting annat, vadsomhelst.det skulle kunna bli en text om min hang-up. det skulle kunna bli en text om min hang-ups bror. det skulle kunna bli en text om allt som är fel. men som ni vet så är jag en i grunden positiv människa. därför ska det här bli en text om kärlek.

min kärlek till alla människor på röda linjen. min kärlek till den främmande mannen i rutig skjorta på tunnelbanan som tittar på mig med väna ögon när jag gråter och klappar mig på ryggen innan han stiger av i skärholmen. min kärlek till grek-ryssen i centrum som kramar mig innan jag låser upp min ytterdörr. min kärlek till en vinylsingel med camera obscura och en låt som heter "i can't stay mad at you".'

och så min kärlek till världens finaste tant. hon var nästan döende idag när jag var inne hos henne. hon kände inte igen mig, hade slutat ta intryck och slutat bry sig. men jag tänkte att jag inte ville gå därifrån utan att hon vetat om att jag varit där. så jag tog hennes hand, kramade den och såg henne i ögonen. jag frågade om hon kände igen mig. hennes rödsprängda ögon fylldes av någon typ av liv och hon kramade om mig och pussade mig på kinden. världens finaste tant gjorde min dag. vi kanske aldrig ses igen.