det finns faktiskt ingen återvändo

i natt åker jag. den överhängande känslan är illamående och det jag helst vill göra är att kräkas och somna om. men det finns faktiskt ingen återvändo nu.

dovas-häng och mag-pirr

igår var det dovas-onsdag som vanligt. vi är verkligen stammisar där nu! vår personliga bartender jan har till och med börjat reservera bord åt oss. igår var det så mycket folk att han fick boka två bord. 20 pers tror jag vi var. när nån ny kommer till gänget som inte onsdagshängt på dovas med oss tidigare får denne presentera sig för jan och visa leg. det är fina grejer att vara stammis. men ni vet ju hur uje säger att "när man kan sin roll så bra att man gör den utantill då är det alltid dags att dra".

och OJ vad jag ska dra! och OJ vad fjärilarna i magen har fått spatt! ibland resulterar de i hyperventilering. ibland i att jag utstöter konstiga skrik-aktiga pip-ljud. (det senare är något som min sambo är mer än välbekant med.)

nedan följer en liten bildserie från mitt sista dovas det här året. motiv: glasögonormarnas sammansvärjelse.

there ain't no party like a vårberg party

det var en lyckad utflyttningsfest i vårberg i fredags. men så har jag också världens bästa vänner och då är det ju en tårtbit att ordna trevliga fester. alla var på sjukt gott humör och i perfekt alkoholrus. jag fick till och med going-away-presenter! några sötisar hade skramlat ihop till ett extra minneskort till digitalkamren. av linda fick jag för resan oumbärliga grejor som mjukost på tub och "on the road" av jack kerouac. av några fick jag ett taco-middags-kit, vilket passade perfekt som bakismiddag sen på lördagen. (även om givaren av presenten själv åt upp den tillhörande burken med majs. men man kan ju inte begära allt.) ja, kära vänner! ni vet verkligen vad en kvinna som jag behöver och jag älskar alla jättejättemycket.

digitalkameror är ganska roliga leksaker. förvisso tycker jag att bildmediet rent generellt är helt sjukt överskattat och att tusen ord alltid säger mer än en bild. men nyhetens behag har inte lagt sig än kring min egen kamera. man kan ju till och med filma med den! veganen filmade massa fantastiska ögonblick - bland annat allsång med meatloaflåtar och grovhångel i köket. köket var annars - som alltid - platsen för politiska samtal. nivån var dock denna gång överraskande låg. folk verkade mest väldigt förbannade och många uttryckte åsikter som att demokratin borde avskaffas eftersom att folk är dumma i huvudet. denna fest bjöd dock på ovanligt stor variation på politisk tillhörighet bland festdeltagarna, som ju i vanliga fall bruka kunna beskrivas som en rödgrön röra. men moderaten var där, och hans folkpartistkompisar. det var roligt och mångfacetterat:

mårten: röstar du på moderaterna?
den-oreko-killen: nej, jag röstar på kungen.
mårten: men det kan man ju inte göra?!

nu ska jag för ovanlighetens skull sluta pladdra och låta bilderna tala för sig själv.

och så var det det här med marit bergman

när den nya skivan skulle släppas och det stod om marit i varenda tidning varje dag i över en vecka så tänkte jag bara typ liksom: orka. under hela gymnasiet var jag visserligen värsta marit-fanet, men nu är jag faktiskt inte intresserad av vad hon pysslar med längre, tänkte jag. marit är alltid marit.

men så jobbade jag i mammas affär häromkvällen. mamma hade köpt en ny skiva; "i think it's a rainbow" med marit bergman. BARA EN SÅN SAK! visserligen brukar jag och min mor ha liknande musiksmak, men det brukar alltid vara en envägskommunikationsgrej där jag är givaren och hon mottagaren. men nu hade hon alltså gått och köpt marits nya platta helt på eget bevåg! mamma-indie liksom! kan det bli ohetare och osexigare?!

men: jag lyssnade på repeat i butiken i två timmar. höjde volymen och dansade när det inte var några kunder. när jag kom hem fortsatte jag lyssna på repeat. och ja - jag till och med bölade där i min ensamhet! precis som på den gamla tiden när jag lyssnade på en ny marit-skiva. frida hyvönen körar snyggt, marits melodier är catchigare än nånsin, arrangemangen grymmare och kanske är det den halvdana engelskan som gör att det känns så där nära och på riktigt. jag vet inte. men det är bra.

PS. och mamma tyckte mer om dixie chicks-plattan hon köpte samma dag. ds.

var är festen?

i vårberg!

ungdomsmottagningskonversation (f.ö. ett näpet ord på 30 bokstäver)

barnmorskan: och så glömmer du inte att ta med dig lilla hus-apoteket när du reser!
stina: ?
barnmorskan: svampinfektionsmedel, kondomer och dagen-efter-piller.

full och patetisk - moi?!

stina: var du på signe och vivis fest?
jocke: eh, ja. kommer du inte ihåg det?
stina: nä just de just de just det ja det var du ju. du hade skinnbrallorna på dej.
jocke: mmm. det var då du var sådär full och patetisk!
stina: JAG VET! JAG VET! PÅMINN MIG INTE! JAG SOM HADE EN TREVLIG KVÄLL HÄR! DU FÖRSTÖRDE DEN NYSS!
jocke: okej, tänkte bara att du kanske ville höra det igen...

PS. i morgon ska jag för första gången i mitt liv rösta i ett riksdagsval. det känns högtidligt och ganska spännande. sen ska vi valvaka hos linnea. DS.

många utropstecken och få förklaringar

dagens sms-skörd lyder som följer:

från letti:
"Inget maktskifte! Rösta på socialdemokraterna! Skicka vidare"

från sanna:
"Inget maktskifte! Rösta rött på söndag för ett rättvist sverige! Rösta på socialdemokraterna! Skicka vidare!"

sen fick jag ett sms också från min syster:
"Marit Bergman är bäst!"

så många utropstecken! så få förklaringar!

tack för pratstunden

ett mycket lätt sätt att få kontakt med sina medmänniskor är att syssla med handarbete. tror ni mig inte? lever ni månne i vanföreställningen att handarbete är en introvert sysselsättning? någonting man gör ensam på sin kammare i brist på lekkamrater? så behöver det naturligtvis inte vara.

ta med dig ditt handarbete på tunnelbanan eller annat godtyckligt kollektivt färdmedel och VIPS ser du ut som värsta kontaktannonsen! folk kommer prata med dig, oavsett om du har typ jättestora hörlurar med dunka-dunka på dig och inte verkar det minsta pratbar i övrigt. folk kommer komma fråga vad du pysslar med, om det inte vore snyggt att brodera in lite glittertråd, vad det är för konstigt garn egentligen och om du inte är lite för ung för en sån där käringsyssla.

men konversationerna tar knappast slut där. har man bara kommit över den här första isbrytaren tycker folk i princip att man är kompisar och ställer ogenerat betydligt mer personliga frågor.

som igår. jag virkade på tunnelbanan. handarbetsprat ledde snabbt in på samtal om typ mitt liv i övrigt. jag fick svara på frågor om vad jag arbetade med, hur gammal jag var, vilken utbildning jag hade. vad jag hade för framtidsplaner. drömmar. tankar om andra länder. om det inte var lite väl vågat att åka alldeles ENSAM till andra sidan jorden. med mera. från hornstull till vårberg pratade vi. "lycka till" sa hon. "tack tack. och tack för pratstuden", svarade jag.

PS. för jag tillhör nämligen den lilla minoritet som inte nödvändigtvis tycker att man är psykopat om man pratar med främlingar. (fast jag pratar rätt ofta med psykopater också förstås. det kan vara väl så trevligt.) DS.

tore och jag

idag var jag i skärholmen och uträttade olika reserelaterade ärenden. till exempel införskaffade jag reselakan i det fantastiskt härliga materialet polyester. säkerligen helt gudomligt att sova i. på torget pratade annika billström. hon och en gubbe från metallfacket sa att det var viktigt att gå och rösta på söndag för det har minsann inte alltid varit självklart att man får det. en annan sossegubbe ville ge mig en röd ros men jag tyckte inte att jag hade någon plats för den. det förstod han.

sen gick jag in på föreningssparbanken. eftersom jag nyligen fått en ganska stor summa pengar tänkte jag att någon mer kunnig person än jag skulle kunna tala om för mig vad jag ska göra med pengarna. placera dom, liksom. jag fick gå in på kontoret och prata med banktjänstemannen tore. tore var cirka 47 år och mycket trött. han sa att han känt igen sig väldigt väl i tidningsartikeln i morse om kronisk trötthet. om mina pengar hade han mindre att säga. men efter ett tag kom det fram att han i alla fall inte tyckte att jag skule gambla bort dom, eftersom jag hade så pass låga inkomster i övrigt. nej, pengar ska man vara försiktig med, sa tore.

tore och jag tittade på olika sparandealternativ. tore verkade inte vilja bestämma över mina pengar och jag började känna viss frustration. han jobbar ju på bank - han måste ju veta bättre än jag vad som är bäst för mina pengar! efter ett tag insåg jag dock att jag projicerade så mycket mer än beslutsångesten kring just denna summa pengar på tore. tore fick liksom stå för all beslutsångest gällande hela fucking livet.

ett antal frågor dök upp:
1. vem beviljade egentligen mig den frihet jag känner mig så belastad av?
2. vem ansåg att jag skulle vara kapabel att ta ansvar för mitt eget liv?
3. kan ingen annan, mer kvalificerad person bestämma över mig? i alla fall ett litet tag till?

jag beslutade i alla fall att placera en del av pengarna på ett så kallat framtidskonto. det tyckte både jag och tore var en ganska bra idé trots allt. tore frågade vad jag skulle ha pengarna till. SOM OM JAG SKULLE VETA DET! jag sa att jag hade tänkt köpa sprit och cigaretter för dom. tore fnissade. jag fnissade. inte resa till magaluf eller så då? frågade tore. nej, definitivt inte till magaluf av alla ställen, sa jag. jaså, inte magaluf, sa tore eftertänksamt.

släktmiddag

farmor: men kan du inte hålla käften!?
psykotisk farbror: nej, det går inte. då måste ni ta livet av mig.

och jag ogillar inte marit bergman

och grabben sa:
"stina, försök inte påstå att du INTE är indiepoppare. kom igen. du tycker att lucksmiths är världens bästa band. då är kåt på erlend öye. du klär dig som en indiepoppare. du umgås med indiepoppare. du hänger på trädgården. och du ogillar inte marit bergman."

erlends optiker och annat man blir glad av

saker som gjort stina lycklig på sistone:

- ishavsröra från euroshopper. så många E-nummer. så mycket fett. så lite pengar. så stor ask. så lite naturliga råvaror. så underbart!!!

- erlend öye. (ja, är han inte nästan en sak? eller iallafall ett fenomen?) han spelade på pop dakar ensam med sin gura. och vi fick sjunga med. och han dansade. och han stagedivade. och jag fick ta på hans rumpa. och efter spelningen skrålade vi "erlends optiker - sha la la la la". det var jättepopulärt och fullt socialt accepterat. eller nåt.

- klättra upp på höga saker och i träd. det går inte att förklara i ord utan bör upplevas personligen.

- vänner som vänder sig till en när allt är bajs. inte för att man blir lycklig av att dom är olyckliga utan för att det är härligt med förtroende.