R.I.P.

det har sagts förr men jag säger det igen - indien är död. nu säljer dom sonic youth-t-shirtar på topshop.

tre stackars svanar och en upprörd tant

världen är konstig. just nu ska vi tycka att det är jättehemskt att tre svanar dött i kroatien, men vi förväntas bara vara måttligt intresserade av att 70 000 männsikor dött i pakistan och att tre miljoner människor där blivit hemlösa. VAR ÄR LOGIKEN?! det är egentligen lika väl för mig att jag gett upp mina journalistdrömmar - jag vill ändå aldrig bli en del av medievärlden som inte visat några som helst sundhetstecken på länge. pilutta er, ungefär. nej, tacka vet jag den gamla hederliga äldreomsorgen, här kommer ett smakprov från min vardag:

stina: (råkar stöta till tant A:s arm.) förlåt!
tant A: 'förlåt!' det räcker inte!
stina: nähe tant A, vad vill du att jag ska säga då?
tanten: (kort eftertanke) jag vill att du ska bete dig hyfsat!

åh. dessa underbara stunder som verkligen får en att älska sitt jobb!

dagens låt blir en gammal goding kind of, som fick en revival idag: "emily" med adam green. som jag för övrigt ska gifta mig med. adam green alltså. inte emily. men hörni! det var faktiskt rätt så coolt häromdagen när jag var på ungdomsmottagningen och upptäckte att dom blivit så pass ickeheteronormativa att dom hajat behovet av att fråga om man har sex med båda könen eller bara ett av dom och i så fall vilket. jag blev typ asglad över att få frågan - som ingen nånsin frågat mig tidigare på nån ungdomsmottagning - även om jag såklart svarade ett vanligt tråkigt "bara killar". mindre glad blev jag när jag fick en pinne uppstoppad i urinröret - vilket dessutom resulterade i något som kan liknas vid en fejkad urinvägsinfektion i över ett dygn efteråt. nästan så jag hoppas dom hittar lite gonorré eller nåt så att det känns som värt besväret.

snittar, tequila sunrise och sjuksköterskestudenter

i lördags var det kalas hos linnea och det hela blev en riktigt lyckad tillställning. lite småläskig dock till en början - jag har ännu inte riktigt vant mig vid att gå på fester där medelåldern är över tjugo, värdinnan har gjort små snittar och tilltugg och där killarna har skjorta och kavaj. men vi människor är ju så fantastiskt anpassningsbara! temat på festen var cocktailparty och jag gjorde till en början ett par misslyckade tequila sunrise och sedemera några mer lyckade dito. det kändes som lite vuxenpoäng på det med. det bästa med festen var dock när jag, jocke och en blivande sjuksköterska satt och degade frampå småtimmarna och utbytte mer eller mindre pinsamma sexminnen. senare satt vi även och förfasades över konservativa antifeministiska frilansskribenter och gottade oss i hemska fakta om texas death row. några minuter över halv åtta på söndagmorgonen klev jag innanför dörren till mitt hem, mycket trött men relativt glad. och jag kunde inte låta bli att undra om inte en 27-årig sjuksköterskestudent egentligen vore precis vad jag behöver.

hemma bra men borta lite bättre

jag har varit i england. i england är det nästan alltid vått. om man tvättar en tröja och hänger upp den för att torka så har den med största sannolikhet inte torkat dagen därpå, och kanske inte heller dagen efter det. det är en av dom jobbiga grejorna med england. jag kan ju lika gärna börja med att rabbla jobbiga grejor med england, för det är ju alltid roligare att han en tokrolig och positiv slutkläm, inte sant?

i england har kvinnoemanicipationen inte kommit lika långt som i sverige. om man är intressead av någon ska man helst inte visa det på något som helst sätt, för då är man en hora. om man är tjej och ändå talar med en karl i över fem minuter kan en annan tjej skrika "THAT SWEDISH BITCH IS TRYING TO STEAL MY BOYFRIEND" bakom ens rygg. oavsett om det är hennes pojkvän eller inte. man ba liksom va?!

i england finns det massa australiensare som drar nytta av att dom vistas i ett land där kvinnoemanicipationen inte gått lika långt som i somliga andra länder. det får dem till exempel att tro att de kan säga åt sin flickvän att hon faktiskt får ta och raka av sig ALLT hår därnere om oralsex ens kan komma på tal. man ba liksom va?!

nu till dom braiga grejorna. i england kan man köpa jättemycket konstiga saker. konsumtion är roligt. jag har bland annat konsumerat en tröja med får som säger BAH och Hello Kitty-godis som smakar läppbalsam.

det engelska språket är ju för övritgt toppen. i england kan man säga "OH YEAH" när man har sex utan att tro att man är med i en porrfilm, man kan kalla nån för "baby" utan ironi och damen i kassan på snabbköpet kalla dig för "darling". sånt rockar röv.

i england kan du konsumera alkohol anytime mellan tolv på dagen och elva på kvällen utan att nån stirrar på dig. (efter klockan elva blir alkoholen svårare att få tag på men folk kommer inte stirra på dig om du envisas med att fortsätta öla efter detta magiska klocksalg.) överhuvudtaget kan man konsumera ganska stora mängder alkohol i england och av ganska skilda slag. eller vad sägs som bananöl? nåväl, blå alkoläsk var nästan att föredra.

i england kan du jobba på ett fyrstjärningt hotell men ändå exempelvis spela tennis med isbitar från ismaskinen och plastvattenkannor som racketar. du kan även busringa till högsta storfräsarchefen för hela hotellkoncernen mitt i natten - och ändå få behålla jobbet. och sånt är ju behjärtansvärt.

vidare är den engelska artigheten fantastisk. man kan krossa en burk lemoncurd på Harrods stengolv och det stackars butiksbiträdet tvingar ändå sig själv att upprepa "no problem att all" som ett mantra.

england var faktiskt toppen alltogether. jag är inte glad att vara hemma. borta bättre.

kom på att jag glömde dagens låta-mig förra gången. det är en katastrof som inte får upprepas. DAGENS LÅT är... blue light - bloc party.

grejen med Lucksmiths

efter en ovanligt hysteriskt jättejobbig dag på jobbet i fredags (två tanter ramlade - SAMTIDIGT!) kände min kropp att lite häng på Landet och en öl eller två eller tre inte skulle sitta så fel. att Fred Astereo från Australien dessutom skulle spela sina oemotståndliga popdängor på Landet gjorde valet av fredagsunderhållning ännu mer självklart.

och vilken kväll! dj:n spelade genomgående bra musik (jonathan richman, acid housekings, concretes… ja, så fortsatte det!) i väntan på Fred Astereo pratade vi med en kille som hade varit på Tellus samma kväll som jag när det där värdelösa bandet Campfire spelade. han hade rådiggat Campfire – köpt skivan och allt – och det hela var ju bara för underhållande för att vara sant. så var det dags för Fred Astereo att äntra scenen. han var sådär charmigt ocharmig och småmobbades med publiken mellan sina höjdarlåtar, som han framförde spelandes gitarr till förinspelade komp. ibland hängde han av sig gitarren för att kunna ägna sig helhjärtat åt att sjunga kärleksballader med så mycket inlevelse att det enbart kunde uppfattas som ironi. han var toppen. Lovisa köpte skivan och jag beklagade att jag inte hade råd med en. Fred Astereo, som egentligen hette Stanley, tyckte att jag skulle kopiera hennes.

men nu till det fantastiska - till sin hjälp hade Fred Astereo nämligen ingen mindre än basisten från världens bästa australiensiska band Lucksmiths!!! till min stora förvåning hälsade jag faktiskt på honom, som hette Mark och såklart var sådär gudomligt nörd-söt. och till min ännu större förvåning lyckades vi hålla en konversation! jag berättade att Lucksmiths hjälpt mig överleva dom tyska bergen. och jag fick reda på att han aldrig ägt en anorak i hela sitt liv - trots att han är med i bandet som skapat anorakpopen. vidare berättade han att han faktiskt gillade att surfa. jag var kär. han skrev ner små londontips till mig på ett kvitto och jag tänkte att det här är så nära himmelriket man kan komma. sen dansade vi och jag försökte förklara grejen med låtar som Broder Daniels "underground" och Brainpools "bandstarter"; den stackars australiensaren såg lite frågande ut tyckte jag. men någon stans mellan anorakprat och dans slapp det ur honom, det fruktansvärda ordet. girlfriend. jag fortsatte såklart att spela oberört cool, men i själva verket var jag förstås helt förstörd.

men så är det ju det här med alkohol och ärlighet. jag var ju bara tvungen att berätta för alla andra jag pratade med om min olyckliga kärlek. vilket resulterade i att en av klubbinnehavarna skrek "hey Mark, this girl loves you!" och knuffade fram mig till honom på äkta mellanstadievis. och där stod jag. "well yeah, I love you". och han typ ba la huvet på sned och typ: "but I'm in love with someone else". och jag ba "I KNOW!". men jag fick en puss på kinden i alla fall och kunde vakna nästa dag "happy and hungover on the first day of october".