Dansa samba med farmor

Igår var det släktmiddag i Strängnäs. Farmor tyckte - i brist på annat - att vi skulle fira att huset hon bor i fyller 40 år i år. (Samt helst arbeta i hennes trädgård också.) Sagt och gjort. Allt var sig likt; samtalsämnena, rödvinet, steken, gräddtårtan och kaffet. Det roligaste inslaget var när jag höll farmor sällskap när hon vilade middag på sin kammare, och hon berättade för mig om sina bravader under studieåren i Uppsala. Tydligen var det poppis bland studenterna i Uppsala på 40-talet att dansa samba! "Ja, men det var inte sån där samba som dom dansar nu utan några kläder på sig. Nej, kläder hade vi. Och så var det särskild musik till. Mycket trevligt."

SL-cynism

SL-trafiken kan verkligen göra en cynisk. Idag var det pendelkaos mitt i rusningstrafiken och massa försenade och inställda tåg. Det ryktades som vanligt om att någon hade hoppat framför tåget. Och det enda jag tänker är att det är sjukt själviskt att ta sitt liv i rusningstrafik... Det finns ju tillfällen då man stör och förstör mindre, liksom. Men personen som tog sitt liv kanske ville göra en poäng av just det; "ingen har ens märkt att jag existerar på 20 år, men NU JÄVLAR! Nu ska jag minsann PÅVERKA folks liv en enda gång innan jag lämnar jordelivet." Eller?

Tant-arg

Jag börjar verkligen bli tant. Inte nog med att jag lagar fiskgratäng och tvättar min karls strumpor. Idag ringde jag till gatukontoret på Huddinge kommun och gnällde IGEN över gatubelysningen. Tredje gången gillt, tänkte jag och körde gamla klassiker som "vem är det som är ansvarig för detta?" och "så här kan det ju inte fortsätta!". Jag fick veta att kommunen bytt entreprenör och att det är därför som saker legat lite på is "ett tag". Och jag blev tant-arg! Vilken mäkta dålig ursäkt! Entreprenör kan dom ju byta mest hela tiden och VIPS så frånsäger sig kommunen ansvaret för medborgarnas trivsel och säkerhet. Det är entreprenörens fel. Pyttsan. Känns som att jag måste gå ut och piska en matta eller två för att avreagera mig.

Men först en hälsning från, förmodar jag, syndikalisterna:

Moralpanik och mjökpaket

Livet går sin gilla gång på Sopis. Folk moralpanikar över porr och analsex och jag får flashbacks från 90-talet då trenden att tycka synd om dom unga tjejerna som tror dom alltid måste ha analsex jämt och hela tiden började. Folk kan inte förstå hur man kan ligga med nån som man inte känner och anser att folk som har one-night stands egentligen är ute efter närhet, inte sex. Det är ganska roligt. För jag tänker att nån gång under deras kommande yrkesliv så kommer de väl göra visiter i verkligheten.

Idag var det tema "kön och genus". Det var ganska kul. Jag trodde att jag blivit en bekväm slentrain-grå-sosse-feminist på gamla dagar, med fast tvåsam relation och allt, men uppenbarligen var jag mer radikal än jag trodde. Jag nickade instämmande till argument som "så länge kapitalismen tjänar på könsmaktsordningen så kommer den upprätthållas". Och jag poängterade på blodigt allvar att kvotering ju faktiskt sker dagligen, om än informellt .

Appropå den fasta tvåsamma relationen förresten. Igår nämnde jag hur bra det är att vi ändå utbyter kroppsvätskor, varför ingen kan påstå att det är äckligt att dubbeldoppa skeder i maten. Han höll med om det och frågade hoppfullt: "Ska vi börja dricka direkt ur mjölkpaketet också?!"

PK-huset a.k.a Sopis

Trodde ni att mina blogg-dagar var räknade? Ni trodde fel. Jag har bara varit lite upptagen med att vara upptagen.

Jag har nu börjat på Socialhögskolan, mer känd som "den politiska korrekthetens högborg". Första dagarna var lite chockartade. Jag är van att vara den där småpräktiga kvasi-vänster-tjejen, som gillar att jobba med människor, svamlar om människovärde och har ryss-sjal. Jag är INTE van vid att vara omgiven av en hel klass exakt likadana personer. Det var ganska skrämmande till en början. Vart jag mig i klassrummet vände satt det någon student redo att leverera klyschor precis som JAG är van att leverera dem. Till råga på allt var vi inte mindre än tre personer med namnet Stina i klassen! Jag har nog aldrig känt mig så mycket som en i mängden, om ni förstår...

Men. Efter bara några få veckor har det ju inte helt oväntat visat sig att vi inte alls är likadana allihop. De flesta är galet mer präktiga än jag och en del har total brist på distans när de säger att "de behöver lite mer kött på benen". Det gläder mig.