kuala lumpur

saker som inte ar trevliga var for sig och an mindre i kombination med varandra:

-30-timmarsresor med flyg
-bakfylla fran tre julfester inom loppet av mindre an ett dygn
-mensvark
-kall whopperburgare

men jag ska inte klaga. jag tar tillfallet i akt att lara mig malaysisk: 'tandas' betyder toalett. om man gar in pa en handikapptoalett far man dessutom den stora lyxen av en toalettstol och inte bara ett hal i marken. overkurs for spraknordarna:
'dilarang merokok di dalam tandas'. det betyder att man inte far roka pa toaletten.

saknar mina sma fluffkins!

ibland hittar man sig i situationer som man kanske inte alltid raknat med. typ liggandes i invecklad yogapose pa golvet i ett hus pa en bakgata i melbournes bohemchica kvarter, ackompanjerad av plinkaplonkmusik, rokelsedoft och en kvinna som upprepar "totally relaxed, letting it go" pa ett mantraliknande satt.

jag och jelena bor hos rachel och jono i north fitzroy. rachel jobbar som yogalarare (doh!) och jono med grafisk design. deras dagar ar till bredden fyllda av dinnerpartys, marijuana och hangande i spejsade barer. rachel kallar alla for sina sma 'fluffkins' och paminner lite om carrie bradshaw. fast hippie, aussi och inte singel. det ar nog nagot med hennes kroppssprak.

igar tog de oss med pa roadtrip i melbournes omnejd, dar vi fyndade i diverse olika sma second handbutiker. allt ar val egentligen jattebra, men faktum kvarstar:

jag ar inte i trettioarsaldern. jag ar inte intresserad av osterlandsk medicin. jag jobbar inte med kultur. jag ager inga svarta backelitglasogon. jag klar mig inte garna assymetriskt.

jag saknar mina sma fluffkins i stockholms genomtrakiga betongfororter!

jag bara undrar

nagra saker jag undrar:

- varfor osregnar det min sista dag i queenstown nar jag vill prova paragliding?
- varfor tror fula killar att det ar okej att ragga pa mig? (ser jag ful ut?!)
- varfor tycker jag det ar okej att vara helt politiskt inkorrekt? ^
- varfor ar det hal i samtliga vandrarhemmets soffor sa att stoppningen sticker fram och varfor ar det hal i varenda heltackningsmatta?
- varfor har jag inte bytt vandrarhem?
- varfor lider jag av pollenallergi? (for tredje gangen detta ar?)
- varfor tar japaner kort pa allting, inklusive nar de ringer fran en telefonkiosk? och varfor ser de japanska mannen alltid sa allvarliga ut nar de poserar medan kvinnorna ler?
- varfor ler vissa manniskor aldrig?

jag har turistat tre dagar nu med the bottom bus, som tog mig till nya zealands allra sydligaste delar. manga vackra landskapsbilder, manga flottiga pommes pa avlagsa vagkrogar mitt ute i ingenstans och manga onodiga fakta berattade av en hopplost babblig guide som hette bloke. ("mc donaldsen som snart kommer upp pa vanster sida ar varldens sydligast belagna mcdonalds" och tva minuter senare: "och KFC-restaurangen pa er hogra sida ar varldens sydligaste KFC".)

men det var riktigt spannande anda, bloke till trots. vi besokte bland annat en farfarm dar vi fick insikt i farfarmandet samt aven sjalva prova att klippa far! det var sjukt svart, bildbevis kan fas senare pa begaran...

de senaste dagarna har jag aven passat pa att rida inte mindre an tva ganger. jag tror att ridning ar en potentiell ny hobby for mig! det handlar ganska mycket om balans och koordination och det har jag ju nagot av en fallenhet for. forsta gangen var bast for da red vi omkring i varsta sagan om ringen-landskapet och den snalla ridflickan larde mig att trava och galoppera lite grann. andra gangen var det jag och en hoper tyska ungdomar utan humor och landskapet var mer klassiskt nya zealand mer grona kullar och brakande far overallt. men trots allt trevligt, aven om det inte gick lika fort och kandes lika haftigt som forsta gangen.

nu ska jag ga och snyta mig. atjooo.

men anda! en glaciar! (och lite annat)

de senaste dagarna har allting varit helt lojligt bra. liksom sadar bra sa att det blir trakigt att blogga om det. alla ar saa jattesnalla och genomroliga och det ar saa vackert har och jag har aaalltid roligt. sa jag for val bjuda pa lite mindre genommysiga stories ocksa, for att roa er...

som ni vet besteg jag ju glaciaren i franz josef. det var sjukt haftigt, men hade nog varit snappet mer gemytligt om det inte regnat konstant under de sex timmar vi var uppe pa den. och snappet mer gemytligt om jag inte snubblat pa mina egna broddar och ramlat ner i en vattenpol och blott ner mina brallor och skaffat mig tva blamarken. och snappet mer gemytligt om jag inte haft min mobil med mig, som led en plagsam vat dod i min ryggsacks ytterfack, sakta drankt av regnvatten och smalta lakritspastiller. men anda! en glaciar!

den senaste tiden har jag upptackt att jag har intressen som forut var mig helt frammande. jag anvander mig hyfsat ofta av ordet "hike" och alltid i en positiv bemarkelse. (inte i bengt alsterlind-skamt, alltsa.) jag tycker bara att det ar sa vansinnigt roligt att klattra upp pa hoga berg och dylikt, bara for att titta pa utsikten! det gjorde jag sa sent som idag, har i queenstown dar vi befinner oss. fast sen var vi trotta och akte som en bergbaneliknande grej ner. valdigt turisigt och vaaaldigt vackert. som alltid pa nya zealand.

den senaste veckan har jag akt pa en buss med i princip samma manniskor. men i overmorgon skiljs dom flesta av oss at och det borjar bli dags att bli lite sentimental. nagra manniskor jag aldrig kommer glomma ar:

emma. londonbrud som personifierar ordet "kramgo", lar mig cockneyslang och london-dans-moves. ungefar varldens basta.

craig. skottsk patriot och den jag vet som kan saga flest "fuck" i en och samma mening. faktum ar att han inte sager en enda mening utan "fuck".

thomas. snusande brandman fran goteborg som underhaller hela bussen med sina extremt sexistiska skamt, berattade pa svengelska.

pascal. den italienskaste italienare jag nagonsin traffat. ett tag trodde jag att han fejkade sin harkomst, eftersom han helt enkelt bara var FOR mycket italiensk kliche. flirtar med tjejer genom att gora kalla-pa-katter-kiss-kiss-ljud i baren.

ian. drygt tva meter lang britt med harligt torr brittisk humor. de flesta skamt har att gora med hans egen bristande skonhet. sager saker som "hello gorgeous. fancy a drink?".

tva blonda svenska tvillingar. satte sverige pa kartan genom att hoppa bungy jump topless. (dom fick det for halva priset da.)

och nu nagot for spraknordarna. bade australien och nya zealand har vad man skulle kunna kalla varsitt nationaluttryck. i australien ar det, som de flesta av er kanske redan vet "no worries". (eventuellt med tillaget "mate".) i nya zealand ar nationaluttrycket "sweet as, bro." till en borjan kan det tyckas lite lattare att ta till sig "no worries". det uttrycket forklarar sig ju liksom sjalvt, aven om aussisarna anvander det i en ytterst utvidgad bemarkelse.

"sweet as" gick mig dock pa nerverna de forsta dagarna har. "sweet as" vada? sott som choklad? sott som honung? dessutom verkar nya zealandarna anvanda det in i absurdum. det tycks ha gatt fran att vara ett uttryck for nagot allmant positivt och bra, till att helt enkelt betyda "okej". ett prima exempel pa detta var nar var busschaffis fragade om alla var pa bussen. tva personer saknades, visade det sig. busschaffisen svarar: "we lost two backpackers, sweet as!". det ar ta mej fan att get carried away, tycker jag! men i morse kunde jag for forsta gangen konstatera att jag aven tagit till mig detta till en borjan sa storiga uttryck. foljande konversation utspelade sig mellan mig och nya zealandaren sandy.

stina: thanks for the ride.
sandy: no worries, mate.
stina: sweet as.

ja, det ar inte utan att man blir imponerad av min sprakliga anpassningsformaga har pa andra sidan jorden! i morgon ska jag rida och kanna mig sagan om ringen-aktig! sweet as!

jag lever och mar ganska bra

hepp hepp. jag har bytt land och jag kannar att jag borde tala om att jag ar har nu och att jag lever och mar bra och allt det dar. nya zealand. sa heter landet.

nastan allt ar valdigt bra. jag aker buss med massa andra manniskor. vi besoker den ena nya zealandska byhalan efter den andra, dricker den ena olen efter den andra, hanglar med den ena pojken efter den andra och skrattar at den ena vitsen fran busschaffisen samre an den andra. i natt roade jag mig aven med att kla ut mig till plastfolie (det var maskerad med tema P, doh!), vandra i morker och stoppa lysmaskar i munnen. ja, sanna mina ord. har gar man inte sysslolos. i morgon ska jag upp och vandra pa en glaciar! ja, dom har sana har! hade jag inte heller en aning om forut.

PS. da ovanstaende text framstod extremt omogen och onyanserad, vill jag bara tillagga att jag gor mogna saker ocksa. som att titta pa stenformationer, saga AH och ta massa kort med digitalkameran.

bennelong och den goda vita mannen

de senaste dagarna har i sydney har jag hard-core-turistat allt vad mina arma fotter (notera ordvitsen!) orkat med. som laget ar nu ger mina samtliga tre par skor mig skavsar nagonstans, sa jag tror det ar dags att lugna ner sig nu.

men jag har insupit sa mycket kultur och historia som staden har att erbjuda. igar var jag pa guidad tur i stadsdelen the rocks. det var dar som europeerna forst slog sig ner, nar de kom med det forsta lasset brittiska fangar nagon gang pa 1780-talet. min guide hette sally. hon var en spenslig kvinna i 50-arsaldern med rod handvaska och matchande roda skor. sally berattade om elande och misar, men aven om en och annan duktig fange som genom flit och idogt arbete lyckades starta ett nytt liv pa den nya kontinenten. sally berattade att europeerna anda fran borjan varit mycket mana om att uppratthalla goda relationer med landets urinvanare, aborginerna.

ja, ledaren for de forsta bosattarna var sa himla man om att lara kanna aborginerna att han kidnappade en av dom - bennelong. (att kidnappning var ett satt att skaffa sig vanner var nagot for mig hittills obekant. man lar sig nagot varje dag!) men bennelong var en otacksam javel som inte alls ville bli kidnappad (man ba va?!) utan flydde tillbaka till sitt folk. detta trots att den Goda Vita Mannen byggde ett hus at honom pa halvon dar operahuset nu star, samt uppkallade en del av hamnen efter honom. faktum ar att de flesta aborginer stack inat landet i och med att de vita europeerna kom. om det berodde pa att de trodde de vita var spoken, eller pa att de helt enkelt trottnade pa att do i konstiga europeiska sjukdomar hela tiden kan man ju filosofera kring.

idag pa national maritime museum gick jag pa en annan guidad tur. min guide var en pensionerad flottist och jag var den enda tur-deltagaren. avdelningen som hanterade aborginsk kultur och sjofart sammanfattade han med en enda mening, men om krigsfartygen och alla japanska skepp de sankt kunde han beratta oandligt langa historier.

vissa dagar tycker jag att australien ar ett extremt modern, valfungerande och sympatiskt land. andra dagar tycker jag australien och dess invanare ar trangsynta och gammeldagsa.

trott, uppgiven och smafattig

idag akte michael hem till dusselforf. det kanns konstigt och trakigt att vara ensam igen och jag saknar honom redan lite grann.

men sydney ar jattetufft och snyggt. idag har jag kopt ett par solbrillor som gor sa att jag ocksa ser jattetuff och snygg ut. det ar bra for annars kanner jag mig inte sa tuff for tillfallet. jag kanner mig mest trott, lite latt uppgiven och smafattig.

delar f.o. rum med nagra tyska mongotjejer som saknar den mest grundlaggande vandrarhemsetikett. saker som INTE ar okej:

-vacka sovande stina bara for att fraga om hon vet om ens polare dragit
-fortsatta babbla med halvt sovande stina som helt uppenbart vill fortsatta sova
-tanda lampor i svinottan, fora massa ovasen, lamna rummet MED LAMPAN TAND
-lagga sig och sova (!) i stinas sang med tillhorande lakan (och darmed tvinga nattsuddande stina att tanda lampan och badda en ny sang mitt i natten, titta pa nar hon gor det och himla med ogonen.)

nu maste jag ga och se urban ut nanstans med mina nya glajjer.

alla talar svenska

eller i alla fall valdigt manga. detta ar det absolut svensktataste stallet jag nagonsin besokt utanfor sverige.

pa internetcafeet utspelade sig nyss foljande konversation. en skansk tjej sitter och chattar pa msn, da hon upprort sager till sin vaninna:
"alltsa vem fan vet inte vad en wet t-shirt-tavling ar? en nolla!"
"eh va?"
"en NOLLA kallas en san person som inte vet det! nolla!" varpa hon lika upprort aterupptar sin msn-konversation.

en konstig liten stad som heter byron bay

befinner mig i byron bay. det ar ett valdigt konstigt stalle. en stad som inte tycks ha nagra invanare alls, bortsett fran en enorm mangd backpackers samt en ganska stor population pundare / skona snubbar. just denna vecka har aven byron bay forarats en stor invasion av sa kallade schoolies, det vill saga nyblivna studenter. det ar precis sa illa som det later. varenda vandrarhem ar fullbokat och varenda nattklubb i stan forvandlas till nagot som bast beskrivs som en studentskiva som gatt for langt. alkoholen flodar fritt och 18-aringarna dansar pa borden i jattekorta klanningar och jag tittar pa och kanner mig som gamla tant stina med mina 20 bast. men man far ju anda lov att ta seden dit man kommer. ett visst matt av dansande pa borden har aven jag sysslat med har, i rent studiesyfte forstas. (min vetenskapliga utvardering: bordsdansande ar inte helt latt i alkoholpaverkat tillstand och rorelsemomenten blir klart begransade, p.g.a. begransad yta samt forsvagat balanssinne.)

igar traffade jag min enda van fran back home som befinner sig i australien. samt hennes osympatiska aussipojkvan. jag hade tankt beratta for henne precis hur osympatisk jag tyckte han var, men det bidde liksom inte sa. och det kanske var likabra. hon vet nog redan sjalv att han ar sexist, rasist och mongo. men vi hade det riktigt trevligt i alla fall och at pa riktigt restaurang och drack rodvin och jag glomde nastan bort att han var med ibland.

en annan rolig sak jag gjorde igar var att surfa. somliga av er kanske tycker att jag ar en himla segpropp som inte tagit mig for det forran nu, nar jag redan varit i australien i narmare tva manader. men igar hande det i alla fall. det var vansinnigt kul men slackern i mig kanner traningsvarken i kroppen idag och tanker att det var en trevlig engangsforeteelse...

f.o. vill jag bara meddela att proffesionellt forfattade vykort gar att fa sig tillskickade, mot att du meddelar din adress. samt ditt efternamn, om du misstanker att jag inte kan det. ("halla slacker", sager ni "det finns faktiskt eniro!". och jag svarar "mmm men det ar ju en bra ide att anmala sin nya bostad dit ocksa!"

i morgon kvall tar jag nattbussen till sidney. jag tror det ar det minst vidriga sattet att fa de dryga 12 timmarna ombord pa bussen att ga. val i sidney ska jag turista lite och pa lordag gar jag och michael pa konsert i operahuset!

jag vet att ni har langtat!

ey kids. jag har hittat en fett spexig och snabb dator. hall till godo.



sa har snyggt ar det pa whitsunday islands.



sa har porriga stenar bildar gamla koraller ibland.



sa har ser jag ut nar jag ar gravid i townsville.



sa har knasig ser michael ut nar han ater sushi.



sa har glada ar jag och jelena nar vi seglar.



sa har sexig ar jag nar jag snorklar.



sa har sota grodor bor det ibland pa vandrarhemmets toalett.



sa har dekadenta hundar bor det i outbacken.

but i wanna be with robby!

i gar kvall lamnade jag min kara jelena i armarna pa en aussi i airlie beach. det var en tragisk skilsmassa, men a backpacker's gotta do what a backpacker's gotta do och mova on ibland liksom. vi ska hur som helst fira jul tillsammans i melbourne. (aven om jag inte riktigt tror pa sadana loften langre, efter att den sota tysken svek mig och julen for asien.)

michael och jag reste vidare soderut mot rockhampton, dar vi nu tillbringar en natt. greyhoundbuss-chaffisen tyckte att vi skulle bo hos robby, for robby ar sa himla bra. nu ar vi pa robbys hostel. det finns ingen aircondition har men luften ar full av karlek.

robby ar en dam i granslandet mamma/mormor som man alskar fran forsta sekund. alla inlagg i hennes gastbok borjar med "dear robby" och sen foljer idel karleksforklaringar. vandrarhemmet ar inrett i basta villa villerkulla-stil, med fokus pa femtiotalsmobler och galna sma dukar overallt och godisskal pa soffbordet. the place to be, med andra ord. aven datorn ar dock i 50talsstil sa nu maste jag sluta innan en olycka intraffar i stil med hardsmalta.

airlie beach

airlie beach heter plejset jag just nu befinner mig pa. airlie beach ar inte - som man kanske skulle kunna tro - kant for sin strand. den ar narmast obefintlig och dessutom vagar ingen bada dar pa grund av manetskramselpropagandan man dagligen bombarderas med. nej, airlie beach ar kant for tva andra saker: supa och segla. i veckan har jag supit och i morgon ska jag ut och segla i tre dagar. jag ser fram emot det, aven om det ar ytterligare en aktivitet som fuckar upp min budget totalt.

denna dag praglas av frustration. eller sprakfrustration, skulle man kanske kunna kalla det. senaste tiden har jag nastan uteslutande umgatts med tyskar. det har resulterat i att jag:
1. borjat tanka pa tyska
2. borjat prata tyska aven med icke-tysktalande
3. misstagits for tysk
4. trottnat pa tyska

engelska har jag inte heller nan lust att prata, eftersom den blivit sa dalig av allt tysktalande. idag forsoker jag saledes tillbringa en introvert dag utan onodig mansklig kontakt. rensa hjarnan liksom.

stinas sexstatistik blir f.o. bara laskigare och laskigare. andelen langhariga sexpartners det har aret har stigit till 85,7%. skrammande fakta, inte sant?!

kalla mig torr

de senaste dagarna har det intraffat en del saker som gjort mig genuint lycklig. det mesta har pa nagot satt haft med tyskar att gora. till exempel har jag traffat en mycket trevlig tysk flicka att hanga med. hon ar minst lika vulgar som jag, vilket nastan ar ett maste om man vill bli god van med mig. en van som inte ar vulgar ar ingen van! men jelena berattar mer an garna om sina olika sexupplevelser och lar mig ord som 'konshar' pa tyska. (bara en san sak!)

sen har jag under de senaste dagarna aterigen upptackt att jag faktiskt kan tala flytande tyska. fa saker overtraffar lyckoruset efter att ha pratat partipolitik, pensionssystem, inflation, subventionerade hushallsnara tjanster och sjukvardsforsakringar i timtal pa tyska! kalla mig torr, men det ar verkligen sann lycka for mig!

sen har de senaste dagarna innehallit ett visst matt av lyteskomik ocksa. michael ramlade pa badrumsgolvet i morse och haltar nu mera som en annan 95-aring. det ser verkligen jatteroligt ut men jag antar att det ar mindre jatteroligt i morgon nar vi lamnar magnetic island och vi maste bara hans ryggsack...

PS. jag har fatt klagomal angaende min genomtrevliga blogg-bakgrundsfarg. till de(n) lasare som klagat pa det sager jag bara FUCK YOU. och kram.

PS igen. jag glomde nastan: en annan sak som gor mig genuint genomlycklig ar nar trevliga vanner kommenterar min blogg. vad vore livet utan bekraftelse liksom?

paradiset nara doden

min litterara formaga blir samre och samre ju varmare klimatet blir. det ar ganska sorgligt, for mitt humor och min resa har liksom blivit battre i samma takt.

har jag sagt att mission beach ar paradiset pa jorden? allt jag tagit mig for har har varit underbart. eller ja, nastan allt. fallskarmshoppningen var nog mest en nara doden upplevelse. att hoppa rakt ut i luften fran 4,5 KILOMETERS hojd ar helt enkelt mot manniskans natur! de 60 sekunderna av fritt fall var typ de varsta i mitt liv. men nar fallskarmen vecklades ut insag jag att livet inte var over annu och kunde faktiskt njuta av de aterstaende 5 dromlika minutrarna innan vi landade pa mission beach. alla pa det har hostellet kommer tillbaka efter sina fallskarmshoppningar och ar fett med adrenalinkickiga och speedade och overlyckliga. efter mitt fallskarmshopp fnissade jag hysteriskt, var knasvag och ville mest krakas. men sa ar jag ocksa en ganska svag manniska.

andra trevliga och mindre laskiga saker som jag tagit mig for i mission beach ar bland annat att ga pa drag queen-party nere pa en av byns tva pubar, grava ner mig i sand, dricka rom och cola, fixa BBQ och spela fylle-biljard. och solat och badat och yada yada.

i morgon aker jag, michael tysk och jelena tysk till magnetic island, nagra timmar soderut. i'll be back.

solskyddsfaktorsfilosoferande

befinner mig fortfarande i paradiset mission beach. har hangt med tysken michael (som tyvarr inte ar pa langa vagar sa sot som den senast omnamnda) den senaste veckan. det ar praktiskt att ha nagon man kanner som kan smorja in en pa ryggen med solskyddsfaktor.

det ar annars en mycket lustig foreteelse tycker jag. solskyddsfaktorinsmorjande. det bevisar liksom pa nagot satt att det inte ligger i manniskans natur att:
1. leva i detta klimat. (om man ar blekfis och inte typ svart aborgin.)
2. klara sig utan andra manniskor.

jag tycker det ar vansinnigt roligt det har med att smorja in varandra med solskyddsfaktor. bara att strutta omkring i bikini tycker jag ar vansinnigt roligt. liksom folk gar obehindrat omkring i UNDERKLADER pa allman plats! och sen ber man halvt frammande manniskor att gnida in ens kropp med kram. det ar verkligen vansinnigt. men exhibitionisten i mig trivs som fisken i vattnet.

i morgon ska jag och michael hoppa fallskarm!

rapport fran mission beach

med viss moda lyckades jag ta mig ifran cairns dar jag tillbringat en vecka. det utvecklade sig till en valdigt bra vecka, med manga nya trevliga ansikten, at-allt-du-vill for 8 dollar-buffeer, kannor med ol och solsken. men man ska ju sluta nar allt ar pa topp sa nu befinner jag mig pa mission beach, tva och en halv timme soder om cairns.

i forrgar hyrde jag bil med tva tyskar och utforskade regnskogen norr om cairns. det var varsta haftigt for regnskogen strackte sig liksom anda ner till stranden, som var bland de vackraste jag sett hittills. (aven om det borjar bli viss inflation pa vackra strander...)

poolen ar tre meter fran datorn dar jag sitter nu och ytterligare femtio meter harifran ar sjalva mission beach. en skylt vid poolen proklamerar "topless bathing feel free". hepp hepp. nu har jag ingen tid kvar.

jag vill ju bara aka buss

valfrihetsstressen fortsatter. som den medvetna konsument jag ar har jag idag forsokt undersoka kostnaden for ett busspass fran cairns till melbourne. av de cirka 10 reseforsaljare jag talat med har inte EN ENDA gett mig samma pris. for samma bussbolag! suck. jag vill ju bara aka buss.

if i could do just one near perfect thing i'd be happy?

jag vill skriva men tangentbordet och jag ar ovanner idag. alla tangenter jag ror vid blir till bajs. men jag inleder harmed ett tappert forsok trots allt.

mitt liv ar uppbyggt enligt varannandagsprincipen. en bra dag foljs alltid av en dalig, och en jattebra dag foljs rimligen av en hyfsat jattedalig dag. egentligen ar jag val inte berattigad att klaga. men det kanns liksom lattare att borja med det daliga och sen komma in pa det braiga.

det daliga ar att jag idag har traningsvark i laren. det kliar av solbranna i harbotten. jag har borjat bli forkyld. det varker i tanderna. tyskarna pa mitt vandrarhem ar verkligen FOR manga. och den trevliga personalen pa mitt vandrarhem ar inte trevlig langre.

igar var en bra dag. eller till och med fantastisk. "we'll sail you to paradise" hade foretaget ocean free lovat. och ta mej fan - igar var jag nog sa nara paradiset som man kan komma. tre genomkacka, solbranda unga man med bara fotter halsade oss valkomna ombord pa segelbaten en tidig smamulen morgon med spridda duggregn. men sa fort vi la ut fran cairns hamn skingrades molnen. vi kakade muffins, lapade sol och stereon spelade hidden cameras (!). en medfoljande bebis kraktes upp hela sin frukost over sig sjalv och sin mamma, men vardbitradet i mig tyckte rent av att det var skojigt att vara behjalplig och det okade bara min redan fantastiska sjalvkansla.

nar vi kommit en bit ut stannade baten och det var dags for det stora aventyret. jag skulle dyka i stora barriarrevet! en genomkack solbrand ung man gav oss korta instruktioner och sen var det dags for mig och malin (en annan svensk tjej - doh!) att dyka. de forsta tre minuterna under vattnet var bland de varsta i hela mitt liv. jag trodde verkligen pa allvar att jag skulle do och gjorde tecken till den genomkacka unga mannen att ta upp mig till ytan. men han fortsatte bara att gora okej-tecken med fingrarna och det fanns ingen atervando. ner i djupet simmade vi. eller simmade han, snarare. jag och malin holl honom i varsin hand och sa mycket mer an sa behovde vi egentligen inte gora. forutom att andas. vad som sen foljde var galet overkligt. vi simmade forbi hitta-nemofiskar, en jattestor skoldpadda, sanadar jattejattestora musslor som ariel och hennes polare bor i och sa massvis av koraller som man vet finns pa riktigt men anda blir chockad nar man ser. de 20 minuterna under ytan gick forsvinnande fort. efterat kandes det ungefar som att jag skulle kunna do nu och anda vara nojd med mitt liv. pa allvar.

efter lunch akte vi over till Green Island; en o full av japaner och krokodiler. varldens storsta krokodil i fangenskap bodde dar. han var 5,5 meter lang. det var ganska tufft att titta pa krokodiler och lite overkligt det med.

pa eftermiddagen snorklade vi och jag sag annu fler vansinniga psykbryt-monstrade fiskar och fargglada koraller. sen borjade det bli dags att aka hem. pa hemvagen lyssnade vi pa bob marley och solade. precis nar man rakat slumra till lite kom en genomkack solbrand barfota ung man och vackte en med ett "hey beautiful" och ett glas vitt vin, ost kex och farsk frukt. jag har sagt det forr och jag sager det igen: jag koper konceptet. rakt av!

pa kvallen var jag fortfarande lycklig och lite uppe i varv sadar och sugen pa att ga ut. hookade upp med nagra tyska brudar och nagra brittiska grabbar och drog in till stan. det borde jag kanske ha skippat. jag var for trott for att bli full och kopa konceptet pa den undermaliga cover-bandbaren vi besokte. nar vi sen gick vidare till en dunka-dunka-disco-nattklubb med go-go-dansare orkade jag inte mer. bandet pa scenen borjade spela min absoluta hatlat och jag smet hem. och har foljer en fraga till mina svenska lasare: plagas aven sverige av den fruktansvarda laten vars text lyder: "baby baby babyyy, you are my vodoo child, my vodoo child. don't say maybe maybeee. yada yada. etc."? den har torterat mig i veckor nu.

stina ar sprakfascist

for ett tag sedan skrev jag ett hyllande inlagg om alla tyska backpackers och att det var sa fantastiskt att dom var overallt sa att jag fick ova pa min tyska. den mer livserfarna linda kommenterade med ett "du kommer trottna pa tyskarna". hon kunde inte haft mer ratt.

dom ar verkligen overallt och dom ar verkligen for manga. pa mitt vandrarhem dar jag bor nu i cairns - som for ovrigt heter calypso inn och har nanslags galet rastafari-tema - delar jag rum med fem tyska tjejer. forutom att dom ar just tyska tjejer och pratar jobbig tyskengelska, sa har dom spannt upp tvattlinor kors och tvars over hela rummet dar de hangt sina stringtrosor pa tork. for att komma fram till min sang maste jag ducka under cirka fyra tvattlinor. det ar fett jobbigt.

jag har en liten topplista pa sprakliga fel som tyskar gor nar de pratar engelska. det ar ganska elakt av mig och valdigt elitisktiskt, men hur som helst. jag hatar nar dom:

- tror att tyskans 'auch' gar att oversatta direkt till engelskans 'aswell'. de utbrister garna saker som "me aswell!" istallet for det mer normala "me too!". men allra varst ar att de inte fattar att de inte kan anvanda sig av 'aswell' i en negation. de sager alltid saker i stil med "i didn't see it aswell" och jag har inte hort EN ENDA tysk anvanda sig av det korrekta "i didn't see it either".

- inte hajar att man anvander sig av 'any' istallet for 'some' i fragor och negationer. en tysk sager oftast "i didn't see some whales" istallet for "i didn't see any whales". och de fragar "are there some muslibars left?" istallet for "... any muslibars left".

- gor meningsbyggnadsfel. de ar alldeles for manga och mangfacetterade for att satta fingret pa, men till exempel fick jag ett sms fran en tysk som skrev: "it's good to be finally in a big city". suck. to finally be.

jag hade tankt fortsatta det har inlagget med att skriva om andra jobbiga personer jag traffat under resan, men jag orkar inte det just nu. poangen var i alla fall att ni skulle forsta att australien inte bara ar aussis som sager "no worries mate" hela tiden med gullig down-underdialekt.

long time, mycket oken

hej bloggen. det var lange sen nu. men jag har haft mina skal. hogst legitima sadana till och med. jag har namligen befunnit mig langt borta fran civilisationen. liksom langre bort fran civilisationen an jag nansin varit. okentrippen var helt fantastiskt genomunderbart haftig. att beskriva allt jag varit med om under veckan ar ju omojligt saklart och det kanns som att jag skulle kunna skriva en uppsats bara om varenda person som var med pa resan. men det verkar jobbigt och internet ar inte gratis. naval. jag har sovit direkt under stjarnorna flera natter, tittat pa hundra miljoner ar gamla stenformationer, lart mig saker om aborginerna, besokt sodra australiens minsta stad (med 11 invanare) akt massa massa massa timmar i skumpig buss, sovit i en grotta i underjorden, svettats och saklart druckit en och annan ol. bland annat.

morgnarna borjar tidigit i oknen, efersom man inte garna pysslar med sa mycket fysisk aktivitet mitt pa dagen nar solen star som hogst. saledes borjade de flesta morgnar vid den humana tiden 04.30, strax innan soluppgangen. da kunde man agna sig at fysiskt kravande saker som klattra, vandra och sant, for att senare hoppa in i den luftkonditionerade bussen efter lunch.

nar man aker buss i oknen hander det inte sa mycket. ungefar varannan, var tredje timme kommer man till en bensinstation. daremellan finns ingenting och ingenting och jag upphorde aldrig att forvanas over det.

uluru ar - for alla som inte vet - det aborginska namnet for ayers rock. (det ar det namn som man oftast anvander nu for tiden, som en lam och forsenad forlat-atgard till aborginerna for att dom vita skitit i dom sa lange.) uluru ar en jattejattestor sten. den ar rod. det ser valdigt haftigt ut och man forstar att aboriginerna ocksa tyckte det och pysslade med massa riter och ceremonier och sant dar.

jag flog till cairns idag. det blir nog bra har, men man saknar ju alltid det man precis kom ifran. min hogst subjektiva uppfattning efter att ha vistats har i tre timmar ar att cairns ar staden som far ebba von sydow att framsta som intellektualismen sjalv. men forsta intryck har ju andrats forr.

till exempel det forsta intrycket jag fick av mina medresenarer en tidig morgon i borjan av forra veckan: alla ar sakert jaaattetrakiga och vi kommer inte ha kul alls. pyttsan. i formiddags nar jag akte var det fett med kramkalas och det kandes nastan sorgligt pa riktigt. sista kvallen tillbringade vi i alice springs pa en pub av ganska tvivelaktig karaktar. alla drack jattemycket sprit och porrdansade. jag drack rom och cola fran fat (!) och sen drack jag annu mer sprit som jag inte kopt sjalv och resten ar stina-historia. vi kan val saga som sa har: signe jag blev faktiskt radd nar jag laste dina HIV-fakta nyss. ska ta och kolla upp det dar sen nar jag kommer hem. (spannande kuriosa: 83,3 % av stinas sexpartners det har aret har haft langt har.)

signe namnde aven den nya regeringens missoden. jag har inte foljt svensk media alls, om jag ska vara arlig. men jag googlade "nya regeringen" harom veckan och typ dog. liksom CARL BILDT! bjorklund OCH leijonborg pa "forandra skolan i 1800-talsinriktining"-ministerposter. suck. men oj, nu blev det lite for intellektuellt det har. jag tror jag ska ga och raka benen eller nat.

jag koper konceptet

igar roade jag mig med att ga pa konsert med dixie chicks pa adeleide entertainment centre. dom var - som alltid - helt fantastiska. en konsert utan tarar ar ingen konsert och kanslosam som jag ar grinade jag pa minst tva olika stallen. jag grater till exempel alltid pa samma stalle i laten "goodbye earle". den handlar om wanda som gift sig med ett svin (earle) som misshandlar henne gul och bla. nar dom skilt sig och svinet fortfarande soker upp henne for att misshandla henne far hon nog och ringer upp sin gamla barndomskompis mary-anne som hon inte traffat pa jattelange. mary-anne som befinner sig i en annan delstat hoppar pa forsta basta flyg mitt i natten och aker till wanda for att halla henne i handen. snyft snyft snyft. sant vackert exempel pa kvinnlig vanskap! jag nastan grinar nu nar jag skriver det ocksa! hursomhelst sa bestammer dom sig sen for att doda earle och gor det ocksa. fair enough.

men dixie chicks! vilka brudar! nanting jag tantke ganska mycket pa under gardagskvallen var att en superskicklig violinist blir annu skickligare om hon dessutom lyckas ha tusen tjusiga halsband hangandes runt halsen och langa orhangen utan att trassla in sig i dom. och ett banjosolo blir sa mycket snyggare i close-up pa storbildsskarmen om fingrarna ar prydda av jattestora glansande ringar. och inget ar mer rock n roll an att branna av ett fetinggitarrsolo i hogklackat och cityshorts. am i right or am i right? ja, jag vet. jag ar bara ett offer for en smart marknadsforingskampanj och kvinnliga musiker blir alltid mer uppmarksammade for hur dom ser ut an for vad dom gor. men jag kan inte hjalpa det. jag koper hela konceptet rakt av.

ett internt PS: kata vada palindromstaden?

hoppa valfriheten

det var lange sen sist nu som jag filosoferade kring den kapitalistiska samhalls(o)ordningen och dess konsekvenser for mig personligen. dagens tema blir som sa manga ganger forut foljande: stina klarar inte av valfrihet!

overdriven valfrihet resulterar for mig nastan alltid i kanslan av att standigt bli lurad. jag tror liksom att alla val ar dar for att forvirra och forleda mig fran det jag egentligen behover. skepsismen mot valfriheten blir som allra storst nar jag har lagt blodsocker.

som idag. det borjade bli lunchdags och jag befann mig i strandfororten Glenelg. Glenelg ar fullt av matstallen sida vid sida. allt ar till synes hyfsat billigt. det enda jag behover gora ar att bestamma vad jag ar sugen pa. sushi, wraps, hamburgare, nudlar, fish n chips, focaccia, gyros, falafel, macka, pasta, pizza eller kanske rent av soppa? enbart att valja stalle att handla mat pa tog mig minst en halvtimme.

efter mycket velande och promenerande fram och tillbaka faller valet pa ett stalle som serverade wraps. jag kommer in i cafeet och borjar stirra pa skyltarna. kottbullar, kyckling, rostbiff, korv, vegeteriskt jox... bitradet hinner fraga mig tva ganger om jag bestamt mig innan jag till slut lyckas haspla ur mig vilken fyllning jag vill ha. valet ar ogenomtankt och grundar sig egentligen bara pa vilken del av skylten jag rakade stirra pa nar hon fragade for tredje gangen och jag borjat kanna mig lojlig.

valet av brod som foljer blir en simpel grej - morkt brod ar alltid en bristvara i en backpackermage och allt valjande har gjort mig vralhungrig sa jag slar sjalvklart till pa en large nar jag val kampat mig fram till ett beslut.

resten blir dock en mardrom. hon fragar vilken sallad jag vill ha och jag inser att jag har cirka en miljard sma plastbyttor framfor mig med olika tillbehor att valja fran. min valstrategi kannetecknas av brist pa strategi. jag rabblar forstrott ingredienser pa mafa i takt med att jag ser dom. att det finns tre olika sorters ost forenklar ingenting och det sista jag tanker pa ar huruvida ingredienserna passar ihop eller ej. nar vi kommer fram till dressingen ar jag fullkomligt utmattad. thousand island ar den forsta etikett jag ser, sa den far det bli. om lasken ska vara pa burk eller flaska, med eller utan socker far jag hjalp att besluta av nagon hogre makt. jag betalar och antligen ska jag ata.

jag stirrar pa min nygjorda, alldeles egencustomizade valfrihetswrap. den innehaller kyckling (vilket jag at igar), champinjoner i otack marinad, soltorkade tomater som jag aldrig riktigt gillat, cheddar (av alla ostsorter!) samt en massa annat jox som jag hasplat ur mig. allt detta lackert toppat av fet thousand island-dressing. en burk diet coke fran coca cola company (som jag bojkottar) glanser bredvid. trots att det ar helt obefogade kanslor kanner jag mig forledd och lurad.

nar jag blir stor ska jag starta ett eget snabbmatsstalle. det ska heta "hoppa valfriheten" och bara servera en enda valkomponerad matratt per dag.

uttrakade observationer av en trakig stad

jag ar verkligen helt totalt genomuttrakad. jag vill harifran NU NU NU och inte pa tisdag. i min tristess idag har jag gjort lite ovetenskapliga observationer av den har staden, ifall nagon skulle vara intresserad.

adeleide tycks vara kant for foljande:
-opaler. australiens nationella adelsten nummer ett tycks ha adeleide som sin hemstad. taxfree-opalsmycken kranges till turister i varje gathorn.
- kyrkor. den har staden verkar vara typ australiens bibelbalte och kyrkor aterfinns i sa gott som varje kvarter.
- choklad. haighs ar australiens lindt ungefar och de har sin fabrik har i adeleide.
- uteliggare. mangen utslagen samhallsmedborgare drar omkring i city med hela sitt bohag i en kundvagn, erbjudandes turister vagbeskrivningar mot en cigarett eller nagra cent.

jag gillar inte dyra smycken. jag ar inte kristen. jag koper helst billig choklad. jag tror pa ett rattvist samhalle. i adeleide har jag ingenting att hamta.

fredag den trettonde

idag ar det fredagen den trettonde. det later sig sjalvklart paminnas i alla fall lite grann. for min del mest genom daligt humor samt allman deppig stamning. den har staden ar verkligen konstig. det ar typ en mellanlandningsstad for alla, ingen verkar vilja vara har egentligen. det finns typ en miljard hostels och trehundrafortielva resebyraer for backpackers, men sa mycket mer finns det inte. man forvantas vilja ta sig harifran sa fort som mojligt. det vill jag ocksa.

det bidde inget bad idag. det ar for kallt. ben och sharon tappade jag pa en av de otaliga resebyraerna, dom sitter dar nu och bokar massa resor. arligt talat tror jag det ar det basta man kan gora har - boka resor harifran. men det har jag redan gjort, sa nu sitter jag mest och rullar tummarna.

alla hostels har ar totalt overdimensionerade och ganska ode. jag traffade en trevlig tysk (haha) igar men han var ocksa typ den enda nya manniska jag pratat med egentligen. sen ikvall ska jag traffa frida (en annan tysk) och typ ga ut och fordriva tiden med att dricka alkohol.

tyskar ar verkligen ett genomgaende tema for den har resan. dom ar helt enkelt OVERALLT. vilket jag tycker ar toppen. en ovantad bonus med min australienresa ar saledes att jag aven far chansen att ova pa min tyska. det ar mig ett sant noje. pa resan jag var pa nyss blev jag kand som "sprakgeniet" och den basta komplimang jag fatt hittills var av en osterrikisk tjej som tyckte att min tyska var battre an hennes. haha. se dar - aven fredagen den trettonde har plats for sma mangder hybris.

kontentan var att jag ar fantastisk

jag hade precis skrivit ett jattelangt och utforligt inlagg om mina aventyr de senaste dagarna har i australien. och PANG sa dog datorn. orkar inte skriva allt jag skrev da, men det gick ungefar pa foljande tema:

jag har gjort massa australienaktiga saker! typ tittat pa vilda koalor och kangurus, beundrat kitchiga solnedgangar och legat pa marken ute i ingenstans och tittat pa stjarnhimmeln och varit filosofisk. jag har klattrat i berg, akt helikopter, checkat in regnskogen, akt massa massa buss och sa har jag kommit fram till staden adeleide dar jag nu befinner mig. adeleide suger egentligen. det sager alla och jag ar inte sa sugen pa att gora mig av med mina fordommar om staden heller. jag vantar mest till pa tisdag, for da ska jag aka pa varsta oken-resan till uluru. det blir fett spannande.

nu ska jag snart traffa sharon och ben och aka ner till stranden. det ar ganska varmt har i adeleide och jag hade hoppats pa att fa australieninviga min bikini idag. men just idag verkar dock solen ha tagit semester. naja.

jag har under dessa dagar kommit fram till manga saker om mig sjalv. kontentan av bloggen som forsvann var att jag ar en fantastik manniska, ungefar. kanske aterupprepar alla anledningarna till detta vid nasta tillfalle da jag kanner att jag har hybris.

sot tysk, djur och snabbmat

den sota tysken ar verkligen sot. typ sadar sa att jag bara vill vara med honom jamt jamt jamt och tycker allt annat sallskap ar helt vardelost. han drog till biblioteket i formiddags och jag gjorde ett tappert forsok att hanga med nagra andra pa stan, men jag blev genast uttrakad och flydde ivag till internetcafeet dar jag nu befinner mig. hela situtionen bekymrar mig lite. forvisso ar det ju trevligt att han ar trevlig, men sjalva planen med den har australiengrejen var ju att resa runt och kolla pa massa haftiga saker. inte sega runt i melbourne vecka efter vecka och trana efter en och samma tysk. hur som helst - pa tisdag aker jag ivag pa en resa till adelaide, via great ocean road. tva natter ar man pa resande fot och pa tredje dagen kommer man till adelaide. sen far jag val se vad jag tar mig for. den sota tysken ar i alla fall kvar i melbourne och vi har inte pratat om vad som eventuellt ska handa. det ar ganska skont.

igar kvall var vi i inne-stadsdelen fitzoy och lyssnade pa nan tydligen valkand drum n bass-dj. pa vagen hem via carlton gardens sag vi massa djur som jag inte vet vad dom heter pa svenska; possums! jattesota och alldeles livs levande mitt i parken. sen sag vi fladdermoss ocksa. och i botaniska tradgarden finns det svarta svanar!

nu maste jag snart ga och ata nanting. jag har kommit fram till att det finns ett valdigt tydligt samband mellan mitt humor och min konsumtion av mat. just nu kanner jag mig lite sadar halvnere pa nat satt, men sa var det ocksa ett antal timmar sen jag at min frukostpannkaka. och melbourne ar typ den basta stan nansin att ata mat i! det finns apbillig snabbmat overallt. min plan ar att laga sa lite egen mat jag bara kan medans jag ar i australien, sa att jag kan komma hem till sverige och inte sakna den billiga snabbmaten eftersom jag overkonsumerat den i tre manader. till exempel har dom hela liksom korvar med sushi, som kostar typ tva dollar styck. helt lojligt. och kineskaket ska vi inte ens tala om. eller burgarna. eller... ja, jag ska nog ata lite, sen ska jag ga tillbaka till vandrarhemmet och vanta pa min man och inte alls kanna mig patetisk. jag har inte sett wendy pa lange, men hon sover nog om dagarna eftersom hon jobbar till fem pa morgonen.

nastan bast! (och dar saknades det fyra prickar)

det jag gillar nastan allra bast i hela varlden ar att:
- dricka ol pa coola nattklubbar pa coola bakgator i coola storstader med coola videoprojektioner pa husvaggarna och coola DJs och cool musik och coola manniskor.

samt att:
- hangla med sota pojkar, allra helst sana av tysk harkomst.

man kan val saga att jag har det ganska bra pa det hela taget, eftersom jag under gardagkvallen lyckades uppfylla bada punkterna pa listan. (i forrgar ville jag forvisso helst bara do, men det var ju da det.)

gardagkvallen borjade pa vandrarhemmet, varifran en pubrunda utgick. tre dollar kostade det att vara med och da fick man tre gratis ol! for er som inte har koll pa aussivaluta sa ar det alltsa sjukt billigt - en dollar ar cirka 5.50 kronor! jag och den sota tysken hangde dessutom med en aussiboy som var allergisk mot ol sa vi fick hans olbiljetter ocksa.

det blev en bra kvall och en bra natt. nar jag gick upp for att kaka frukost spelade dom kings of leon i receptionen. det var det narmsta lycka jag kommit pa lange! vid frukosten traffade jag ocksa min nyvunna kamrat wendy fran paris. hon ar i melbourne for att arbeta som strippa. jag har aldrig pratat med en strippa forut. det kanns fett mangfacetterat att han sadana bekanta. hon ar toppen.

bast med melbourne hittills tycker jag ar att ga pa victoria market. dar finns allt fran jordgubbar for en dollar asken till sota prickiga klanningar och cp-fula souvenirer. jag hade varsta shopping-frenzyn idag dar och det ar faktiskt ganska olikt mig.

ja, jag tar hand om mig!

ja, jag har kommit fram

en halvtimmes gratis internet, here we go.

jag ar alltsa i melbourne. (fan vad jag hatar att inte ha alla trevliga prickar over bokstaverna!) kom hit igar, totalt utmattad efter att ha varit pa resande fot i over 30 timmar. men efter en dusch och lite mat i maggen var jag fett pa G. melbourne verkar toppen. idag har jag gjort manga turist no-nos: hanterat kontanter ovarsamt (typ raknat pengar pa cafe-bordet),
konstant tittat at fel hall i varje korsning (vanstertrafiken forvirrar) med mera. men annars ar den har staden typ som gjord for backpackers. latt att hitta i, internetcafeer overallt, extremt hjalpsamma manniskor och sa. igar behovde jag bara namna ordet "eladapter" och en vanlig (alltsa som i 'trevlig') sjal har pa vandrarhemmet foljde genast med mig till en butik over gatan som salde sadana.

det ar ganska kallt, i alla fall om man ar bortskamd med stockholmsk post-sommar 2006. typ sadar sa man vill ha en jacka pa sig! galenskap! jag langtar till sommaren. hepp hepp!

PS. jag overvager att borja skriva alla texter utan prickar aven hemma i sverige sen. det ar ju sa skoj liksom hur en trevlig person kan forvandlas till en "vanlig sjal" som i exemplet ovan. hihi.

det finns faktiskt ingen återvändo

i natt åker jag. den överhängande känslan är illamående och det jag helst vill göra är att kräkas och somna om. men det finns faktiskt ingen återvändo nu.

dovas-häng och mag-pirr

igår var det dovas-onsdag som vanligt. vi är verkligen stammisar där nu! vår personliga bartender jan har till och med börjat reservera bord åt oss. igår var det så mycket folk att han fick boka två bord. 20 pers tror jag vi var. när nån ny kommer till gänget som inte onsdagshängt på dovas med oss tidigare får denne presentera sig för jan och visa leg. det är fina grejer att vara stammis. men ni vet ju hur uje säger att "när man kan sin roll så bra att man gör den utantill då är det alltid dags att dra".

och OJ vad jag ska dra! och OJ vad fjärilarna i magen har fått spatt! ibland resulterar de i hyperventilering. ibland i att jag utstöter konstiga skrik-aktiga pip-ljud. (det senare är något som min sambo är mer än välbekant med.)

nedan följer en liten bildserie från mitt sista dovas det här året. motiv: glasögonormarnas sammansvärjelse.

there ain't no party like a vårberg party

det var en lyckad utflyttningsfest i vårberg i fredags. men så har jag också världens bästa vänner och då är det ju en tårtbit att ordna trevliga fester. alla var på sjukt gott humör och i perfekt alkoholrus. jag fick till och med going-away-presenter! några sötisar hade skramlat ihop till ett extra minneskort till digitalkamren. av linda fick jag för resan oumbärliga grejor som mjukost på tub och "on the road" av jack kerouac. av några fick jag ett taco-middags-kit, vilket passade perfekt som bakismiddag sen på lördagen. (även om givaren av presenten själv åt upp den tillhörande burken med majs. men man kan ju inte begära allt.) ja, kära vänner! ni vet verkligen vad en kvinna som jag behöver och jag älskar alla jättejättemycket.

digitalkameror är ganska roliga leksaker. förvisso tycker jag att bildmediet rent generellt är helt sjukt överskattat och att tusen ord alltid säger mer än en bild. men nyhetens behag har inte lagt sig än kring min egen kamera. man kan ju till och med filma med den! veganen filmade massa fantastiska ögonblick - bland annat allsång med meatloaflåtar och grovhångel i köket. köket var annars - som alltid - platsen för politiska samtal. nivån var dock denna gång överraskande låg. folk verkade mest väldigt förbannade och många uttryckte åsikter som att demokratin borde avskaffas eftersom att folk är dumma i huvudet. denna fest bjöd dock på ovanligt stor variation på politisk tillhörighet bland festdeltagarna, som ju i vanliga fall bruka kunna beskrivas som en rödgrön röra. men moderaten var där, och hans folkpartistkompisar. det var roligt och mångfacetterat:

mårten: röstar du på moderaterna?
den-oreko-killen: nej, jag röstar på kungen.
mårten: men det kan man ju inte göra?!

nu ska jag för ovanlighetens skull sluta pladdra och låta bilderna tala för sig själv.

och så var det det här med marit bergman

när den nya skivan skulle släppas och det stod om marit i varenda tidning varje dag i över en vecka så tänkte jag bara typ liksom: orka. under hela gymnasiet var jag visserligen värsta marit-fanet, men nu är jag faktiskt inte intresserad av vad hon pysslar med längre, tänkte jag. marit är alltid marit.

men så jobbade jag i mammas affär häromkvällen. mamma hade köpt en ny skiva; "i think it's a rainbow" med marit bergman. BARA EN SÅN SAK! visserligen brukar jag och min mor ha liknande musiksmak, men det brukar alltid vara en envägskommunikationsgrej där jag är givaren och hon mottagaren. men nu hade hon alltså gått och köpt marits nya platta helt på eget bevåg! mamma-indie liksom! kan det bli ohetare och osexigare?!

men: jag lyssnade på repeat i butiken i två timmar. höjde volymen och dansade när det inte var några kunder. när jag kom hem fortsatte jag lyssna på repeat. och ja - jag till och med bölade där i min ensamhet! precis som på den gamla tiden när jag lyssnade på en ny marit-skiva. frida hyvönen körar snyggt, marits melodier är catchigare än nånsin, arrangemangen grymmare och kanske är det den halvdana engelskan som gör att det känns så där nära och på riktigt. jag vet inte. men det är bra.

PS. och mamma tyckte mer om dixie chicks-plattan hon köpte samma dag. ds.

var är festen?

i vårberg!

ungdomsmottagningskonversation (f.ö. ett näpet ord på 30 bokstäver)

barnmorskan: och så glömmer du inte att ta med dig lilla hus-apoteket när du reser!
stina: ?
barnmorskan: svampinfektionsmedel, kondomer och dagen-efter-piller.

full och patetisk - moi?!

stina: var du på signe och vivis fest?
jocke: eh, ja. kommer du inte ihåg det?
stina: nä just de just de just det ja det var du ju. du hade skinnbrallorna på dej.
jocke: mmm. det var då du var sådär full och patetisk!
stina: JAG VET! JAG VET! PÅMINN MIG INTE! JAG SOM HADE EN TREVLIG KVÄLL HÄR! DU FÖRSTÖRDE DEN NYSS!
jocke: okej, tänkte bara att du kanske ville höra det igen...

PS. i morgon ska jag för första gången i mitt liv rösta i ett riksdagsval. det känns högtidligt och ganska spännande. sen ska vi valvaka hos linnea. DS.

många utropstecken och få förklaringar

dagens sms-skörd lyder som följer:

från letti:
"Inget maktskifte! Rösta på socialdemokraterna! Skicka vidare"

från sanna:
"Inget maktskifte! Rösta rött på söndag för ett rättvist sverige! Rösta på socialdemokraterna! Skicka vidare!"

sen fick jag ett sms också från min syster:
"Marit Bergman är bäst!"

så många utropstecken! så få förklaringar!

tack för pratstunden

ett mycket lätt sätt att få kontakt med sina medmänniskor är att syssla med handarbete. tror ni mig inte? lever ni månne i vanföreställningen att handarbete är en introvert sysselsättning? någonting man gör ensam på sin kammare i brist på lekkamrater? så behöver det naturligtvis inte vara.

ta med dig ditt handarbete på tunnelbanan eller annat godtyckligt kollektivt färdmedel och VIPS ser du ut som värsta kontaktannonsen! folk kommer prata med dig, oavsett om du har typ jättestora hörlurar med dunka-dunka på dig och inte verkar det minsta pratbar i övrigt. folk kommer komma fråga vad du pysslar med, om det inte vore snyggt att brodera in lite glittertråd, vad det är för konstigt garn egentligen och om du inte är lite för ung för en sån där käringsyssla.

men konversationerna tar knappast slut där. har man bara kommit över den här första isbrytaren tycker folk i princip att man är kompisar och ställer ogenerat betydligt mer personliga frågor.

som igår. jag virkade på tunnelbanan. handarbetsprat ledde snabbt in på samtal om typ mitt liv i övrigt. jag fick svara på frågor om vad jag arbetade med, hur gammal jag var, vilken utbildning jag hade. vad jag hade för framtidsplaner. drömmar. tankar om andra länder. om det inte var lite väl vågat att åka alldeles ENSAM till andra sidan jorden. med mera. från hornstull till vårberg pratade vi. "lycka till" sa hon. "tack tack. och tack för pratstuden", svarade jag.

PS. för jag tillhör nämligen den lilla minoritet som inte nödvändigtvis tycker att man är psykopat om man pratar med främlingar. (fast jag pratar rätt ofta med psykopater också förstås. det kan vara väl så trevligt.) DS.

tore och jag

idag var jag i skärholmen och uträttade olika reserelaterade ärenden. till exempel införskaffade jag reselakan i det fantastiskt härliga materialet polyester. säkerligen helt gudomligt att sova i. på torget pratade annika billström. hon och en gubbe från metallfacket sa att det var viktigt att gå och rösta på söndag för det har minsann inte alltid varit självklart att man får det. en annan sossegubbe ville ge mig en röd ros men jag tyckte inte att jag hade någon plats för den. det förstod han.

sen gick jag in på föreningssparbanken. eftersom jag nyligen fått en ganska stor summa pengar tänkte jag att någon mer kunnig person än jag skulle kunna tala om för mig vad jag ska göra med pengarna. placera dom, liksom. jag fick gå in på kontoret och prata med banktjänstemannen tore. tore var cirka 47 år och mycket trött. han sa att han känt igen sig väldigt väl i tidningsartikeln i morse om kronisk trötthet. om mina pengar hade han mindre att säga. men efter ett tag kom det fram att han i alla fall inte tyckte att jag skule gambla bort dom, eftersom jag hade så pass låga inkomster i övrigt. nej, pengar ska man vara försiktig med, sa tore.

tore och jag tittade på olika sparandealternativ. tore verkade inte vilja bestämma över mina pengar och jag började känna viss frustration. han jobbar ju på bank - han måste ju veta bättre än jag vad som är bäst för mina pengar! efter ett tag insåg jag dock att jag projicerade så mycket mer än beslutsångesten kring just denna summa pengar på tore. tore fick liksom stå för all beslutsångest gällande hela fucking livet.

ett antal frågor dök upp:
1. vem beviljade egentligen mig den frihet jag känner mig så belastad av?
2. vem ansåg att jag skulle vara kapabel att ta ansvar för mitt eget liv?
3. kan ingen annan, mer kvalificerad person bestämma över mig? i alla fall ett litet tag till?

jag beslutade i alla fall att placera en del av pengarna på ett så kallat framtidskonto. det tyckte både jag och tore var en ganska bra idé trots allt. tore frågade vad jag skulle ha pengarna till. SOM OM JAG SKULLE VETA DET! jag sa att jag hade tänkt köpa sprit och cigaretter för dom. tore fnissade. jag fnissade. inte resa till magaluf eller så då? frågade tore. nej, definitivt inte till magaluf av alla ställen, sa jag. jaså, inte magaluf, sa tore eftertänksamt.

släktmiddag

farmor: men kan du inte hålla käften!?
psykotisk farbror: nej, det går inte. då måste ni ta livet av mig.

och jag ogillar inte marit bergman

och grabben sa:
"stina, försök inte påstå att du INTE är indiepoppare. kom igen. du tycker att lucksmiths är världens bästa band. då är kåt på erlend öye. du klär dig som en indiepoppare. du umgås med indiepoppare. du hänger på trädgården. och du ogillar inte marit bergman."

erlends optiker och annat man blir glad av

saker som gjort stina lycklig på sistone:

- ishavsröra från euroshopper. så många E-nummer. så mycket fett. så lite pengar. så stor ask. så lite naturliga råvaror. så underbart!!!

- erlend öye. (ja, är han inte nästan en sak? eller iallafall ett fenomen?) han spelade på pop dakar ensam med sin gura. och vi fick sjunga med. och han dansade. och han stagedivade. och jag fick ta på hans rumpa. och efter spelningen skrålade vi "erlends optiker - sha la la la la". det var jättepopulärt och fullt socialt accepterat. eller nåt.

- klättra upp på höga saker och i träd. det går inte att förklara i ord utan bör upplevas personligen.

- vänner som vänder sig till en när allt är bajs. inte för att man blir lycklig av att dom är olyckliga utan för att det är härligt med förtroende.

folk och frisörer

idag var jag hos en frisör. det är ingenting jag pysslat med särskilt mycket i mitt liv utan tvärtom ytterst sällan. varit hos frisörer alltså. under hela min barndom klipptes jag av min kära far. han klippte både mig, min syster och min mamma. och mamma i sin tur klippte pappa. pappa klippte mina toppar på den standard-flickfrisyr 1a som jag hade. dagen därpå brukade han få justera de testar som blivit olika långa vid första försöket.

men sedan en tid tillbaka har jag dock gått till liksom såna här RIKTGA frisörer. man hör ofta folk klaga på frisörer. våndas över att ens vanliga frisör är mammaledig (vivi.) klaga på bristen på kemi mellan en själv och frisören (oskar.) eller helt enkelt bara beskylla frisören för att ha förstört ens liv för ett tag framöver. jag är emellertid inte den som är den. jag tycker att frisörer är fantastiska människor som för 300 spänn ger mig sin fulla uppmärksamhet ett tag. och jag har aldrig blivit besviken eller arg på en frisör. jag tycker att nästan vadsomhelst dom tar sig för med mitt hår är mirakel. kanske har jag för liten erfarenhet av dom för att uttala mig. kanske hade jag en taskig uppväxt. eller så är jag bara en jävligt tacksam person.

folk i allmänhet

idag deltog jag i en marknadsundersökning angående australien. man fick gratis loka, kakor, frukt och 500 spänn för att på knackig engelska besvara frågor med "i don't know" i en dryg timme. av denna händelse lärde jag mig:
1. att folk i allmänhet pratar sjukt dålig engelska och att jag inte är sämst
2. att folk i allmänhet är sjukt hispiga och att jag inte är hispigast
3. att folk i allmänet har sjukt dåligt lokalsinne och att jag inte har det sämsta (typ; folk går vilse på tillbakavägen till tunnelbanan.)

och stinis generaliserar igen!

för ett tag sen skrev en random typ att han eller hon tyckte min blogg var bra sånär som på "det politiska". jag var inskränkt, tydligen. och generaliserande. och sanningen att säga så älskar jag att generalisera. den som inte märkt det ännu har nog inte läst mina texter så noggrant. livet vore ju så mycket trisstare om man inte fick generalisera och förenkla och förvränga sanningen lite! sen frågade den random typen också varför högerväljare skulle vara sämre än vänsterväljare. (jag nämnde nämligen "moderat" mitt i ett kluster av negativa egenskaper.)

igår gjorde jag ett partitest på dn. resultatet kan ni se här nedanför. men innan ni läser det vill jag bara säga: chansen att jag skulle komma bra överens med en moderat är faktiskt hela 56 procentenheter lägre än att jag kommer bra överens med en miljöpartist! (fast vad är det för skoj med att umgås med folk som tycker samma saker som en själv, säger ni. yada yada. nej. det är inte så skojigt alla gånger. in fact är det sjukt tråkigt många gånger. öh. slutsats: det är bra att ligga med moderater ibland för att vidga sina vyer?! okej, jag lägger ner.)

0% = stämmer inte alls. 100 % stämmer perfekt

V
86%

Mp
80%

S
77%

C
52%

Kd
42%

Fp
40%

M
24%

den här helgen har jag varit jätteduktig. jag har konsekvent dissat alla alkoholrelaterade aktiviteter som föreslagits mig och jag har gått och lagt mig i alla fall nästan i tid och druckit stora mängder te. så i morgon får jag verkligen pallra mig iväg till jobbet. friskare än så här lär jag inte bli.

idag fyndade jag och vivi böcker på loppisen. till min stora belåtenhet hittade jag lundells 'sömnen'. 'sömnen' är hans andra roman efter jack och det känns som den enda tänkbara fortsättningen för mig på livet efter jack.

men det är faktiskt ingen tävling!

den o-reko killen har i alla fall börjat inse vikten av att marknadsföra sig. kanske har han blivit inspirerad av alla valfloskler på stan? så här löd hur som helst dagens sms:

"Hm, vad tror du om söndag? Kommer du till [den o-reko killens förort] så utlovar jag frukost samt garantin att få uppnå orgasm först. Mvh [den o-reko killen]"

(som en parantes kan nämnas att sist vi hade sex kom han först, varpå han utbrast: "JAG VANN!". mycket sympatiskt.)

ensam hemma och förkyld

saker man kan göra när man är hemma och förkyld och ens sambo åkt till skottland i några dagar:

1. raka benen/godtycklig kroppsdel. en för mig helt ny sysselsättning som på något sätt berikade min dag. aldrig hade jag kunnat ana att benen liksom blir alldeles bebislena bara av att man tar bort håret på dom! fascinerande!
2. kolla på öppna kanalen och sjunga med i dom kristna barnpoplåtarna man hunnit lära sig ("jag vill inte bli vååt. därför går jag in i noas båååt". eller för all del: "du är min hjälte, jesus kristus. du är min hjälte. för du är bäst på allt. du är min hjälte. je-e-sus.")
3. spela joni mitchell-låtar på gitarr medan man sitter på toaletten.
4. lyssna på joni mitchells "blue" på repeat. ja, jag vet. det är lite löjligt. men jag har liksom inte upptäckt henne förrän nu.
5. läsa lonely planets australienguide. där lär man sig bland annat att koalorna inte är djurrikets smartisar precis. de sägs vara jordens enda djur med en hjärna som inte passar i skallen. dessutom äter dom värsta giftiga käket så dom måste använda 20 procent av sin energi enbart åt att bryta ner de giftiga ämnena.
6. äta multivitamingodisar fulla med aspartam från vivo för 1,5o asken.

nu är stina arg

låg sömnlös en hel natt på grund av igenkorkade luftvägar och halsont. på morgonen ringer jag min chef för att berätta att jag inte är arbetsför. klart jag inte förväntar mig jubelrop, men ingenting blir ju liksom bättre av att hon drar en djuuuuup suck och säger att hon VERKLIGEN hoppas att det ordnar sig med schemat ändå. (gör väl jag med - det är inte som att jag tycker det är spexigt att jobba underbemannad precis och det är ingenting jag önskar ens mina värsta arbetskamrater.)

men så bestämmer hon hur som helst enväldigt att jag ska vara hemma från jobbet i tre dagar. jag får inte själv uttala mig om när jag anser det rimligt att jag är frisk igen, det anses jag tydligen inte kapabel till. hon avslutar inte med "krya på dig" eller liknande lämplig fras, utan med ett "hoppas VERKLIGEN du är frisk till på måndag."

men visst förstår jag att hon är lite bitter och trött. få brancher är så oerhört belastade av sjukskrivningar som just äldrevården. där är det mer regel än undantag att någon gång under sin karriär ha varit långtidssjukskriven. alla som är fast anställda är det någon gång: nån jobbar femtio procent på grund av ett knä. en annan har blivit omplacerad till terapin (dvs typ vattna blommor och spela spel) p.g.a. annan godtycklig kroppsdel som fuckat ur. nån är sjukskriven på femtio procent från sin ordinare tjänst på 64 procent. nån är sjukskriven tre månader på grund av stress. och så vidare in i oändlighet.

detta har skapat en mycket speciell arbetsplatssituation. de som är fast anställda är i regel medelålders eller över och anställda på deltid, gärna med några procents sjukskrivning därtill som ytterligare minskar arbetstiden. men eftersom det inte funkar med en arbetsplats där ingen jobbar har min kära chef en hel stab av timmisar i ung, arbetsför ålder. (jag och mina kompanjoner, alltså.) timmisarna jobbar oftast mycket mer än all fast personal. dels för att de helt enkelt inte har råd att sjukskriva sig (sjuklön för timmisar existerar inte här). men dels för att de är yngre och piggare och inte slitit ut sina knän och leder än.

timmisarna förväntas jobba jämt och gör det också. rekord håller forkanda vars tim-raport är fylld till bristningsgränsen. ofta 11 dagars arbete i sträck, en dag ledigt däremellen och så 7 dagar i sträck till, osv. (jävla pucko hon är tänker ni. varför säger hon inte ifrån? men det är inte så lätt eftersom hon nästan måste ta allt jobb hon kan få, då hon sällan får några scheman i förväg och således inte har någon aning om hon kommer få ihop tillräckligt med pengar när månaden är slut. och hon behöver ju precis som dom fast anställda klara hyran, och dessutom de tre barnen hon ensam försörjer.)

hur som helst: timmisarna kan allt om arbetsplatsen eftersom de är vana att jobba alla tänkbara tider och inte är inrutade i ett fast schema. timmisarna förväntas också som sagt vara konstant friska.

med detta i bakhuvudet kan ni tänka att jag blir extra förbannad när min chef är sådär taskig när jag - faktiskt för en gångs skull - är sjuk. jag förlorar ju liksom på det jag också i stålar. och dessutom är det ju direkt farligt att ha en snorande stina där bland alla 90-åringar som knappast skulle palla med en förkylning till i sitt liv. men det är förstås, då får man ju några rum lediga och de som står på kö till äldreboende får någonstans att bo...

PS. ja, den där sista sarkastiska raden var meningen att låta som slutkämmen i ett klagbrev i mitt i söderort. DS.

jag vill i alla fall tacka öppna kanalen som gett mig så mycket

hej. jag heter stina. jag har tre intressen:

1. försöka se snygg ut
2. dricka öl
3. titta på kristna barnprogram på öppna kanalen

tycker ni mitt liv verkar enformigt? det är det också. förslag på alternativa intressen/sysselsättningar/hobbies mottages med tacksamhet.

m v h stina simonsson

PS. på agenda säger en kvinna på brett dalmål att socialdemokratin är en frihetsrörelse och en rörelse för förändring. fniss fniss. typ? DS.

my sweet-loving man

igår var det trädgården och öl och mingel och mer öl och mer mingel. tills jag tröttnade och åkte hem till den o-reko killen. igen. den o-reko killen var mer än lovligt o-reko. men liksom varför ska man vara trevlig när stina uppenbarligen ligger med en ändå? man behöver inte ens fixa frukost på morgonen, om några dagar har hon glömt det och kommer tillbaka igen. och när man säger att hon är cp och att hennes kompisar har porrskådisnamn, ja - då har hon överseende med det. jag tror han menar det som en komplimang när han säger "stinis, du är jävligt lätt att ha å göra med". ooh vilken sweet-loving man jag har funnit mig.

men kanske allt inte är så jävligt egentligen. jag får regelbundet sex och jag har en annan förälskelse vid sidan om. hon heter regina spektor. hon sjunger jättejättevackert och jag blir sjukt berörd och lyssnar på repeat.

i morgon flyttar signe till stockholm och det kan vara det största som hänt i mitt liv sen jag upptäckte vällingen. signe är bäst.

idag är jag ganska lycklig. jag har fått en förkylning som omöjliggör att jag går till jobbet, men som inte hindrar mig från att göra det jag har har mest lust med att göra. det vill säga dricka blåbärssoppa, kolla på tv, lyssna på regnet och på hidden cameras. snart kommer jocke hem till mig och lagar mat - om än av tvivelaktig karaktär. han ska steka fläskkotletter och jag befarar det värsta av denna unge man som flertalet gånger misslyckats fatalt med matlagning i min närhet. men det är ju liksom tanken som räknas.

idag är jag ganska lycklig.

men jag vill nog ändå inte vara ihop med dej

det har varit en hård och händelserik helg. magen och kroppen är i uppror, tankarna aningen suddiga och vimsiga. men det börjar lugna ner sig nu. regnet faller mot balkongräcket på ett näst intill sövande sätt och jag dricker fullkornsvälling och snart är balansen och lugnet åter.

den här helgen har jag jämfört. nykterhet med onykterhet. bra sex med dåligt. bra killar med dåliga. först var allt så enkelt. jag trodde jag visste vad jag tyckte om och vad jag inte tyckte om. men sen när helgen led mot sitt slut hade rollerna bytts och det som var dåligt hade blivit bra och vice versa.

men. jag förstår inte varför hela världen drabbats av denna beröringsskräck för ord som pojkvän, flickvän och förhållande. liksom knulla, umgås, kramas och se på film. visst, det känns okej. men jag vill nog ändå inte vara ihop med dej. man ba: varför då då?

the times they are a-changing, farmor

min farmor ringde mig nyss. hon lät upprörd redan vid hälsningsfrasen. jag anade vad som komma skulle och det dröjde mycket riktigt inte länge innan hon började förmana. var det VERKLIGEN sant? tänkte jag VERKLIGEN åka till australien? SJÄLV? och framförallt: VARFÖR DÅ?

sedan kom följdfrågor gällande australiens statsskick, geografi, visa, kommunikationsmöjligheter (kan man ringa dit? är du säääker på det? det är väl inte alls "klart"?.) osv. osv. hon berättade att pepparspej och överfallslarm var onödigt, det hade hon läst, men däremot är det viktigt att man utsrålar säkerhet.

hon avslutade samtalet med att ifrågasätta min systers blivande samboskap med sin pojkvän sedan tre år tillbaka. "dom påstår att dom inte känner NÅGRA som gift sig innan dom flyttat ihop!" hon lugnade emellertid ner sig till slut och hennes sista ord var latin för "tiderna förändras och vi med dom."

fortsättning följer

jag utlovade tidigare en fortsättning på parkbänksdramatiken. i flera dagar nu har jag gått som på nålar i mitt eget hus, hela tiden beredd på att den galna grannen med dom fula röda badbrallorna ska attackera mig med sin kofot. eller att jag ska få en utskällning av hans flickvän, som för övrigt verkar bära tre tusen lager smink dygnet runt. (jag drömde faktiskt mardrömmar om dom båda så sent som i natt! i drömmen hade killen med badbyxorna just blivit tagen av polisen, men smet loss enbart för att ge mig vad jag förtjänade för att jag anmält honom.)

för fem minuter sedan ringde det på min ytterdörr, som givetvis alltid är låst numera. hjärtat började slå snabbare. jag tittade ut genom kikhålet. därutanför stod hon - flickvännen med jättemycket smink! jag tänkte att mina dagar var räknade och jag funderade på huruvida jag skulle öppna dörren eller ej. med hjärtat i halsen gjorde jag det i alla fall, bäst att ta tjuren vid hornen liksom. (dessutom skulle det vara svårt att låtsas inte vara hemma när teven står på för fullt och alla lysen är tända.)

så där stod hon alltså utanför min dörr. med jättemycket smink. och en nyckelknippa i handen. hon ville att vi skulle vattna deras blommor!!! badbrallekillen spankulerade omkring i bakgrunden, denna gång utan badbyxor utan tillsynes enbart iförd galonförkläde och gula diskhandskar.

mad props to lars leijonborg for keeping it real!!!

jag tittar på tv 8. det är lars leijonborg i en lång intervju. trots att jag jobbat dubbla pass idag i trettio graders värme, att huvudet snurrar och lederna värker så orkar jag bli upprörd.

på något sätt är det så himla bra för mig att lars leijonborg finns. ibland så tror jag nämligen att jag gått och blivit högersosse som inte bryr mig om politik överhuvudtaget och tycker att det mesta kan kvitta egentligen och att alla människor och politiker är ungefär lika korkade. men då dyker han upp, lars leijonborg! med sin gnälliga stämma och sina - iallafall emellanåt - VANSINNIGA idéer och tankar. och jag blir sjukt upprörd. (fast det nästan allra roligaste med honom är hans retorik: får han en femma varje gång han använder ordet 'garanti'?) nästan vad han än säger så tycker jag hur som helst tvärt om. och så fort jag hör honom tala så inser jag varför jag aldrig aldrig någonsin kommer kunna rösta det minsta blått.

ebba von sydow - min skyddsängel

i en beskrivning av mig på helgon har någon skrivit att jag är "liten och super som en häst". det låter onekligen inte så värst charmerande. hur seriöst menad den kommentaren var är förstås svårt att veta, men ett uns sanning ligger det givetvis i det. och så träder ebba von sydow-spöket fram igen! hon talar till mig med vän men ändå förmanade stämma: "vad har vi sagt om alkohol? EN drink dricker man per kväll! att vara full är både äckligt och okvinnligt och framförallt oattraktivt." ebba rättar till sitt diadem och fortsätter: "riktiga tjejer sippar på samma fräscha drink hela kvällen, gärna en med färska björnbär och lightläsk." hon ler uppmanande mot mig. och jag tittar förnärmad upp under snedluggen och ska precis till att säga "förlåt förlåt ebba, jag vet att du har rätt". men istället säger jag FUCK YOU och så beställer jag in en stor stark.

min sambo

igår sa min sambo att en av de saker i världen hon är bäst på - förutom att titta på TV och sitta i sin säng och äta - är att stirra länge in i skåp för att sedan stänga dem igen.

o-reko vs. reko

han bits. han rivs. han drar mig i håret. han slåss ibland. och så kallar han mig för slampa. i höstens val tänker han rösta på moderaterna.

han håller mig handen. han hånglar timmar i sträck. han klappar försiktigt på min mage när jag har mens. han sjunger igenom hela doktor kosmos-skivor med mig.

parkbänksdramatik

fredag förmiddag i vårberg. jag är på väg hem från ett morgondopp på vårbybadet. i trapphuset möter jag min granne till vänster. hon har morgonrock på sig och tittar ut genom fönstret som vätter mot parken. hon fnissar och gemensamt betraktar vi vad som försiggår utanför fönstret. det är vår granne mitt emot som iförd sandaler och röda badbyxor, utrustad med kofot och såg, HAR SÖNDER PARKBÄNKAR. vår första tanke är att hans flickvän tillika sambo gjort slut, och att han nu måste avreagera sig på att ha sönder lite parkbänkar. eller att han helt enkelt fått ett random psykbryt. vi fnissar ett tag tillsammans, innan var och en går in till sitt.

killen med dom röda badbyxorna är ihärdig. bänk efter bänk blir till ved och de tillhörande borden likaså. jag ser allting från mitt sovrumsfönster. sakterliga börjar jag få moraliska kval. är inte detta vandalisering? är man inte på nåt sätt skyldig att anmäla sånt? när han inte nöjer sig med de allra mest närliggande parkbänkarna, utan även ger sig på de som ligger en bit bort, gör jag min samhälleliga plikt och anmäler det inträffande till polisen, som lovar skicka en bil på momangen.

en polisbil och tre poliser kommer, men då är grannen med dom röda badbyxorna borta. jag får redogöra vad som just hänt för dom, samt ge signalement. (på min granne! liksom doh! jag vet var hans brevlåda bor!) hur som helst, bäst vi står där vid entrén till hyreshuset, kommer ingen mindre än KILLEN MED RÖDA BADBRALLORNAS TJEJ förbi. det är ju sjukt pinsamt och genomjobbigt och jag kommer helt av mig såklart, men stammar i alla fall fram att hon är hans flickvän. poliserna börjar förhöra henne också och jag hör hur hon argt svarar att dom "tröttnat på alla som sitter på bänkarna jämt och för oväsen".

fortsättning följer.

den tuffa saken

det är ljummen sommarnatt. jag är ensam hemma och lyssnar på bob marley på max-volym. idag har jag gjort några ganska ospexiga saker och en ganska tuff sak. eftersom jag helst vill vara tuff så berättar jag bara den tuffa saken.

den tuffa saken är att jag bokat en biljett till melbourne. den första oktober åker jag och så kommer jag hem igen tre månader senare. just nu känns det som så här som mormor sa när jag skjutsade henne i bilen: "jag är inte rädd. det har jag inte förstånd till."

att svälja sin stolthet

jag tittade just på en myspysig måbrarulle i form av ulf malmros "tjenare kungen". killen med stort K som dom båda brudarna bråkade om var ulf lundell-freak tillika författarwannabe, i färd med att skriva en generationsroman. (såklart.) detta fann jag synnerligen lustigt, då jag nyligen förvånat mig själv och min bekantskapskrets genom att läsa uffes klassiska generationsroman jack. jag blev typ sjukt uppslukad av den - mot alla odds och förväntningar. och började såklart genast planera skrivandet av min egen kommande generationsroman. hittills består min egen kommande generationsroman av två gula post-it-lappar och två A4. men var så säkra. i've got the shit a'coming. som vanligt.

PS. och för att återknyta till titeln: nån gång när kåtheten tar överhand ska jag svälja min stolthet. kanske i morgon.

i morgon känns som en bra dag att ta itu med mitt liv

jag mår konstant illa och om nätterna drömmer jag om kängurus som äter upp mig. det är ganska illa. att må illa. och drömma om att bli uppäten av kängurus. shit. jag måste ta itu med mitt liv snart. i morgon känns som en bra dag.

svetten rinner

det är mycket mycket varmt. svetten rinner. jag och ibbe övar parkering. svetten rinner. det går dåligt. jag blir arg på ibbe. svetten rinner. jag smälter bort.

skärholmen 4-ever

idag har jag för den sammanlagda summan av 175 kronor inhandlat:

två inbundna böcker: dikter av karin boye och ett öga rött av jonas hassen khemiri
en stycken pocketbok: no logo av naomi klein
en gurka
en liter ekologisk mjölk
en tub remouladsås
ett paket fiskpinnar
ganska mycket färskpotatis
två paket pasta

skärholmens centrum rocks!

en liten släktsaga

hej mina vänner. det var ganska länge sen nu. sedan sist har jag gjort många saker. supit i stockholm, till exempel, men det är ju mer regel än undantag. därför berättar jag istället att jag besökt faster plus familj på deras sommarhus i söderhamn, samt mormor och morfar i deras permanenta hus någonstans i de jämtländska skogarna.

söderhamnsvistelsen var kort men mycket angenäm. jag badade i 16-gradigt vatten, spelade uno med kusin moa 11 år, spelade kalaha med kusin moa 11 år och spelade fotboll med kusin moa 11 år. moa vann i samtliga spel. moa är min favoritkusin. hon är lite lagom lillgammal, ungefär som jag själv var en gång i tiden. och så är hon söt också och socialt kompetent.

i skogarna i jämtland träffade jag mormor, morfar, morbror och mina resterande två kusiner, båda av hankön. och så badade jag i 17-gradigt vatten. mina två han-kusiner är inte mina favoritkusiner. dom är 14 och 11 år gamla, varken söta eller socialt kompetenta. stackrarna.

mormor och morfar bor verkligen i skogen på riktigt. närmsta affär ligger drygt 1,5 mil bort. den resan går dock inte så fort som man skulle kunna tro, eftersom den till största delen består av extremt illa underhållen grusväg. en och en halv timme tur och retur får man räkna med. denna affär är vidare inte mycket att lita på. öppettiderna är vardagar mellan 11 och 13, och utbudet är under all kritik. en liter mjölk eller en limpa bröd kan man inte vara så säker på att hitta alla gånger. därför åker mormor och morfar hellre till det lilla samhället kälarne för att handla. dit är det drygt 4 mil, men så får man ju också det stora nöjet att handla i en riktig ica-butik!

vilka är då dessa mina släktingar, bosatta i den djupaste obygd? jo det är alltså mormor 70 år och morfar 73. trots närmare 50 års äktenskap har mormor ännu inte lärt sig förstå morfars ironi. eller någon annans ironi heller för den delen. det är ganska sorgligt för detta innebär att mormor ständigt är den alla driver med. mormor är tjock och går dåligt. och så lagar hon god, fet mat i alldeles för stora volymer. om det blir över mat oroar hon sig för att vi äter så dåligt och/eller att det inte smakar bra. så trugar hon på mig och mina båda feta kusiner ännu mer mat. om vi äter upp maten beklagar hon sig och ursäktar att hon lagat så lite mat. det är ett moment 22, där mormor är den ständiga förloraren.

morfar säger inte många ord, men dom han säger är ofta kryptiska och obegripliga för samtliga utom han själv och möjligen mamma och morbror. han kan inte laga mat, men däremot plocka undan tallrikarna efter maten. morfar dricker alltid pripps blå 2,8. morfar är pedant med ett kontrollbehov utöver det vanliga.

det var skönt att komma dit, men ännu skönare att komma hem igen.

pillow-talk

och han sa:
hur känner du inför liksom sånt här typ du vet kärlek och pojk- och flickvänner och sånt?
och jag sa:
well, det känns väl inte riktigt som så va?
och han sa:
nä. jag har slutat tro på kärleken.
(och jag tänkte:
det har inte jag, men kanske slutat leta.)
och han sa:
jag är alltid ärlig.
och jag sa:
det är bra. vi tänker nog samma sak.
fast det lät lite sorgligt förstås det du sa om kärleken...

dålig smak personifierad

väggarna var vita och helt kala sånär som på ett inramat A4-porträtt av Nick Cave. den svarta skinnsoffan tronade stolt längs med väggen som vätte mot uteplatsen. framför skinnsoffan stod ett svartbetsat soffbord prytt av en röd virkad duk, en iitala-vas samt fyra drinkunderlägg av glas med texten "drink" inetsat. 28-tumsteven utgjorde den enorma bokhyllans mitt. kring den stod en stor samling fantasyböcker neurotiskt prydligt uppställda. en sektion av bokhyllan utgjorde ett vitrinskåp. där i återfanns jägermeister samt allehanda spritglas. en hel hylla i bokhyllan hade också avsetts för två flaskor absinth i presentförpackning.

på kryddhyllan ovanför spisen stod inga löjliga örtkryddor, men däremot tabasco, chilisås olika utföranden, paprikapulver samt salt och peppar. i kylskåpet: några enstaka öl och en flaska ketchup. en liter röd mjölk.

sängen var vräkig och stor - minst 160 cm - och tillverkad av ett träslag som gud glömde. på nattduksbordet bredvid fanns inte en tillstymmelse till lektyr.

dålig smak personifierad. men ändå: ett helt okej ligg.

PS. senare på dagen träffade jag min goda vän anders. han är den enda man jag känner med god smak. DS.

this one goes out to åsa (ett sjukt internationellt gångbart namn)

jag har lovisa-fritt hemma nu ett par dagar. det firar jag med att lyssna på samba (!) på jättehög volym och svulläta mozarella. och så tittar jag mig själv i spegeln varannan sekund. jag har nämligen klippt mig och är väldigt snygg. sedan en dag tillbaka har jag kort hår för första gången på typ säkert minst 10 år. det känns knasigt men ganska bra och lite småbusigt sådär.

igår sa jag hej då till min kära vän åsa. åsa är en ball tjej som jag tycker mycket om. på lördag ska hon åka till brasilien alldeles själv på äventyr på obestämd framtid. sambamusiken i min lägenhet är en hyllning till henne.

det var ju trots allt en rockfestival

det har gått över ett dygn nu sedan tåget rullade in på stockholms centralstation och världen väntar andaktsfullt på flonkys bloggrapport. roskilde 2006 - hur vaaar det? ja, kära vänner. över förväntan, må jag säga. efter en sjukt svettig och faktiskt ganska komplicerad tågresa neråt anlände vår 15 man stora flock till roskildefestivalen på söndag kväll. vid ingången möttes vi av en ung man vid namn sibbe med bergsprängare på axeln och plastblommor i håret. han förde oss till vad som skulle bli vårt hem de närmaste åtta dagarna. öl öppnades, tält restes och föreningen indiegympans vänners flagga hissades. men eftersom det här med flytande text är så sjukt jobbigt väljer jag att fortsätta inlägget i punktform härifrån. roskilde 2006 var:

- alkohol. i början mest öl. senare under veckan när öl-törsten sjunkit något övergicks det till diverse fantasifulla groggar och alkoholkombinationer. något som kom att bli mitt trademark var rödvinsgroggen. (det är inte alls tokigt att blanda rödvin med apelsinjuice. det mest otäcka är den gråblåa färgen.) mäsk var för övrigt en dryck det bjöds friskt på i vårt camp då två unga män varit vänliga nog att tillverka hela 20 liter. det skojigaste med mäsken var dock inte att dricka den (DOH!) utan att sjunga den tillhörande mäsk-visan.

- hångel. under vistelsen på roskilde ägnade jag mig – åtminstone så vitt jag kan minnas – åt något så old school som monogami. en karl per festival och kvinna gällde för de flesta av oss från föreningen indiegympans vänner. för min del resulterade det även i utlämnande av mobilnummer och en löjlig förhoppning om att han kanske kanske kanske ringer.

- smeknamn. internt kallade vi varandra uteslutande för smeknamn med ändelsen ’–utch’. veganutch. (veganen), vivutch (vivi), schtajnutch (jag), lovutch (lovisa) och lindutch (linda). ’-utch’ kom sedermera att bli något av det nya smurfspråket – inget ord var för litet eller meningslöst för att få en utchändelse! fettutch softutch!

externt av våra övriga campgrannar kallades vi dock för indiepoptjejerna med olika individuella tilläggsepitet. jag var den röda indiepoptjejen, vivi den gröna, veganen den elaka, lovisa den synskadade och linda den blonda.

- fyllenordiska - det officiella språket på roskildefestivalen. efter ett par dagar flöt den riktigt bra. danskar, svenskar och norrmän i full förståelse. (det där var en skojig ordvits.) de enda som var utanför var dom stackars finnjävlarna med sin löjliga engelska. och så de engelsktalande från engelsktalande länder förstås fast de pratar ju cool engelska så det är okej.

- skräp. på tältområdet finns över huvud taget inga papperskorgar. att slänga en halvtom burk med makrill i tomatsås på marken bredvid sig inger är en härligt rebellisk känsla som man kan leva på resten av året. samt småningom en outhärdlig stank.

- mat. mången kulinarisk måltid tillagades på medhavt spritkök under tvivelaktiga sanitära omständigheter. ett antal korvar grillades. och framförallt köptes ett antal festivalburgare på krispigt chiabatabröd. uppskattningsvis femtio procent av kosten bestod dock av chips. (flytande föda såsom malt- och chokladdrycker ej inräknat.)

- musik. antar att jag måste skriva detta ord också. det var ju trots allt en rockfestival jag besökte. the strokes var mest rock n roll, dylan var sämst och balkan beat box var bäst.

förresten.

värmdö ligger vid havet
det kan man höra på sista bokstaven
som är ö
sommarö
vid havet
är värmdö kan man säga

värmdöbarnen heter wilma, tindra och noel
värmdö ligger vid havet men ändå badar
wilma, tindra och noel
i varsin alldeles egen likadan fast ändå annorlunda pool
på tomten

mordhot coming at ya

det skulle kunna vara en text om hur olycklig jag är

det här skulle kunna bli en text om hur olycklig jag är. det här skulle också kunna bli en text om hur mycket jag hatar stocholms indievärld. det skulle även kunna bli en text om hur mycket jag längtar bort till någonting annat, vadsomhelst.det skulle kunna bli en text om min hang-up. det skulle kunna bli en text om min hang-ups bror. det skulle kunna bli en text om allt som är fel. men som ni vet så är jag en i grunden positiv människa. därför ska det här bli en text om kärlek.

min kärlek till alla människor på röda linjen. min kärlek till den främmande mannen i rutig skjorta på tunnelbanan som tittar på mig med väna ögon när jag gråter och klappar mig på ryggen innan han stiger av i skärholmen. min kärlek till grek-ryssen i centrum som kramar mig innan jag låser upp min ytterdörr. min kärlek till en vinylsingel med camera obscura och en låt som heter "i can't stay mad at you".'

och så min kärlek till världens finaste tant. hon var nästan döende idag när jag var inne hos henne. hon kände inte igen mig, hade slutat ta intryck och slutat bry sig. men jag tänkte att jag inte ville gå därifrån utan att hon vetat om att jag varit där. så jag tog hennes hand, kramade den och såg henne i ögonen. jag frågade om hon kände igen mig. hennes rödsprängda ögon fylldes av någon typ av liv och hon kramade om mig och pussade mig på kinden. världens finaste tant gjorde min dag. vi kanske aldrig ses igen.

hula hula

igår var det hula-hula-fest i vårberg. på köksbordet hade vi bullat upp med allehanda exotiska frukter, drinkparaplyer, färgglada sugrör samt pysselmaterial för dem som kände för att tillverka en egen hula-hula-blomsterkrans. på stereon spelades hula-dansvänliga hawaii-hits i stil med "the hukilau song". (vilken hade ett klämmigt omkväde som gick "huki huki huki huki laaaau". ) det hela hade alla möjligheter att bli en riktigt trevlig temafest. det blev det också, om än med en lätt touch av tonårs-supar-party.

kalaset i siffror:
- 2 olika grannar klagade
- 2 par öronproppar delades ut till klagande grannar
- 2 kraftigt berusade personer grovhånglade på lovisas säng
- 1 möglig ananas placerades på hatthyllan
- 2 personer läste på ytterdörren för att försöka lista ut vilka som egentligen bodde i lägenheten
- 3 gånger yttrades frasen "hej jag heter stina. jag bor här."
- 1 gång yttrades frasen "ser du inte efter din pojkvän?!"
- 1 styck ukulele spelades på
- 0 styck gitarr spelades på
- ca 40-talet gäster vistades i lägenheten omkring midnatt

kvällens drink-hit var mot förmodan inte pina colada, utan en ungersk-hawaiiansk cross-over-drink bestående av dunavar-vin blandat med ananasjuice. DET NI.

dagiskonversationer

nedräkningen har börjat. nu har jag 14 arbetsdagar kvar på dagis. varannan dag tänker jag "FY FAN hur ska jag stå ut så länge till" och varannan dag tänker jag "KNÄPPA MIG som frivilligt slutar på det här toppenjobbet." idag var en dag i den senare kategorin. här bjussar jag på lite dagiscitat.

oskar 3 år: har moa snopp?
jag: nej
oskar: varför då?
jag: för att moa är flicka. det är bara pojkar som har snopp.
oskar: vad har hon då?
jag: moa har snippa.
oskar: vad har du då?
jag: jag har också snippa.
oskar: varför då?
jag: för att jag också är flicka.
oskar: (fundersamt...) men... har ni några rumpor då?

i gungan
charlie 5 år: men min pappa kan faktiskt engelska. ja, min mamma kan också engelska. men hon kan också lite dålig engelska. men pappa... han är jättebra på engelska! han är bra på engelska för... han har rest. han har rest med jobbet. till göteborg.

på tv är det ett mysigt program om antony and the johnsons, rufus wainwright och några andra. det ska jag titta på nu.

föreningen indiegympans vänner

popagandahelgen bjöd på ungefär vad som var förväntades av den: popmusik, lera, langos, umgänge med signe, vänner och bekanta samt alkohol. (om än i hyfsat måttliga mängder för en gångs skull.)

under denna popaganda-helg lades även grunden till en mycket god idé. det hela började som följer. fyra brudar hade just haft chick-flic-kväll i vårberg och kollat ashton kutcher-film och ätit godis. efter filmen slängde dj stina på senaste phoenix-singeln och de fyra vännerna började dansa i stinas minimala rum. det ena ledde till det andra; ipod-spår avlöste varandra, tröjor åkte av och dansen började synkroniseras allt mer enligt friskis och svettis-liknande former. till sist var där fyra halvnakna tjejer hysteriskt gympandes till diverse indiehits. föreningen indiegympans vänner var född! signe ledde gruppen på bästa gympaledarmanér: hysteriskt leende med sporadiska utrop av typen "nu ska fläsket skumpa". lovisa utsågs till stretch-ansvarig, vivi till musikansvarig och stina till allmän organisatörstyp.

jag har sagt det förr men jag säger det igen: we've got the shit a'coming! på reklamflajjersarna som kommer delas ut inför terminsstarten i höst kommer man kunna läsa saker som "älskar du gympa men hatar alcazar?" eller "blev du också mobbad på skolgympan?". det är ganska uppenbart att indiefolket både vill och borde röra på sig. det gäller bara att snacka indiefolkets språk och spela deras musik. typ. under popaganda värvade vi dessutom vår första utombekantskapskretsliga medlem. men vi vet att ni är fler därute. se här, endast en i raden av alla som tror på indiegympans storslagna framfart: http://www.extraallt.com/2006/02/beach-2006.html

föreningen indiegympans vänner! snart i en föreningslokal nära dig! för mer info maila organisatörstyp-stina på stina_simonsson@spray.se . eller nåt.

PS. är det inte fett med språklig credd till mig för påhittande av adjektivet "utombekantskapskretslig"? DS.

känn på din snippa

som dagisfröken får man ta del av mången trevlig barnvisa. och eftersom jag är musikfröken nummer ett på min avdelning är det framförallt jag som på samlingarna får välja och vraka i det digra utbud av barnvisor som finns. de flesta barnvisor är mer eller mindre vansinniga. man funderar gärna över vilka droger textförfattaren tagit innan rader som "vi är så många spöken. bom-shaka-bom-shaka lingonsylt" komponeras. hur som helst.

de flesta barnvisor av modernare slag baseras på olika typer av upprepningar; typ första versen handlar om en papegoja, andra versen om en gorilla, tredje om en orm osv. en favvo-låt heter "känn på din mage" och tillhör just denna kategori. texten lyder "känn på din mage, den är mjuk och varm. känn på din mage och kittla lite grann". nästa vers sjunger man om sitt öra, sen om sin näsa och slutligen om sin rumpa. samtidigt som man sjunger känner man såklart på den berörda kroppsdelen. kreativa som barn är hittar de gärna på nya, egna textrader. idag tyckte en pojke bredvid mig att vi skulle sjunga "känn på din tutte". men wilma hade dock ytterligare ett förslag: "känn på din snippa". det var förstås ett vansinnigt bra förslag. tänk dig "känn på din snippa, den är mjuk och varm. känn på din snippa och kittla lite grann" framföras med tillhörande rörelser liksom... jag blev lite ställd av wilmas förslag, men framförallt tänkte jag: grattis flickor till ert nyförvärvade namn på könsorganet! det må vara ett töntigt ord med falloskomplex påhittat av politker och proffstyckare, men dock. det är ett ord! och det är mer än vad jag hade som liten flicka. länge leve snippan, typ.

svennar - visst finns dom!

helgen var hyfsat spännande. som en del i projektet "get mångfacetterad or die trying" besökte jag och vivi en riktig svenne-fest i nacka. vadå svenne-fest tänker ni då. är inte typ alla dina kompisar också av svensk härkomst och bla bla bla? jo, det kanske dom är. men dom är inte svennar för det. jag ska nu förklara vad jag lägger i begreppet svenne.

det är svennarna som köper alla dom där kläderna du själv inte vill ha. det är svennetjejerna som har jeanskjolar från diesel. det är svennekillarna som har v-ringade t-shirts. det är svennarna som helt ogenerat groggar på explorer-vodka och hallonsoda. det är svennetjejerna som köper allt det där sminket du själv inte vill ha. det är svennetjejerna som är blonda. det är svennetjejerna som köper alla dom där rakhyvlarna som gör dig till en gudinna. det är svennetjejerna som dansar till shakira när det är fest. det är svennekillarna som blir redlöst berusade när det är fest. det är svennekillarna som spelar hockey. det är svennetjejerna som har konst från ikea på väggen.

vivi och jag kände oss hyfsat mal-placé på ett ganska tillfredsställande sätt. här har jag gått omkring och trott att jag är värsta mainstream-bruden som handlar nästan alla mina kläder på H&M och så. och vem lyssnar inte på indiepop these days liksom? men så kommer man till en plats där man är exotiskt utstickande för att man har hår under armarna och äger bright eyes-skivor. ja, sanna mina ord. svennar - visst finns dom!

detta är en hyllningstext

i ett tidigare inlägg utlovade jag någon typ av lista över goda egenskaper och kvaliteter som min vän vivi besitter. "den som väntar på nåt gott", sa jag klämkäckt angående fördröjningen. min vän vivi replikerade med "...kan dra åt helvete". men här kommer den då, äntligen - listan över bra grejor med vivi! utan inbördes rangordning.

1. vivis namn.
namnet vivi låter lite som en förvirrad sagofigur av något slag. lägg därtill hennes genomcoola efternamn vold och vi har plötsligt fått en stenhård motvikt till den ganska väna sagofiguren. ytterligare en sak som är bra med vivis namn är för övrigt att hon är ensam om det, varpå förväxling och förvirring kring hennes person sällan uppstår.

2. vivis tillgänglighet.
vad den viktigaste egenskapen hos en vän är kan man förstås diskutera länge. det gör dock aldrig vivi och jag. vi är båda överens om att den absolut viktigaste egenskapen hos en vän är dennes tillgänglighet. matematiken kring det är enkel - ju oftare man ses, desto bättre. då varken vivi eller jag har så värst mycket för oss om dagarna, så är vi båda willing and able att ses nästan jämt. en vän som aldrig har tid att träffas = ingen vän.

3. vivis super fast speaking mouth.
jag trodde länge att jag talade mycket fort. det gör jag också. men i vivi har jag dock funnit min överman (/kvinna?!). hon pratar så otroligt fort att hon OMÖJLIGEN kan ta sig rätten kritisera mitt sätt att tala. (och då ska vi ändå ha i åtanke att jag blivit utnämnd till ”the fastest speaking mouth on earth”. ) vi pratar fort, vivi och jag. och vi använder sällan ordet ”va?!” när vi umgås.

4. vivis uppskattande sätt.
vänskapsförhållanden är ju till stor del klubbar för inbördes beundran. så även vivis och min vänskap. vivi kläcker titt som tätt ur sig positiva kommentarer om mig som person. detta uppskattas alltid. till exempel kan hon förtjust utbrista ”du har så oväntade skills!” när jag steppar loss i några medeltida danssteg på en tunnelbaneperrong.

5. vivis soundtrack till livet.
popmusiken var inkörsporten till vårt umgänge och är fortfarande någonting som det kretsar kring i mångt och mycket. vivi är bäst på att göra blandband och på att soundtracka livet över huvud taget. när man kommer hem till henne och storbölar av hjärtesorg sätter hon på ”gone for good” med the shins på repeat. bara för att ta ett exempel.

6. vivis generösa lynne.
man kan nästan när som helst komma hem till vivi. om man vill får man sova där och nästan alltid när man ber om det så ger hon en mat. ganska ofta är den maten våfflor.

7. vivis familj.
hon har en far som är norsk poet och det är ju liksom coolt. jag har visserligen knappt träffat denne man, men jag har fått en bok av honom med dylan-texter översatta till norska. den är fin och jag tittar i den ganska ofta.

sen har hon en mor som är lingvistik-prefekt och det är ju också coolt. hon är en riktig curling-morsa - som min ungefär fast lite häftigare. hon lagar god, småkonstig mat som jag fått äta några gånger.

8. vivi – citat-jukeboxen.
ingen är så bra som vivi på att alltid ha en passande oneliner. oftast är dessa hämtade ur mer eller mindre obskyra poptexter, men även citat ur den egna bekantskapskretsen är vanligt förekommande. ”forget the king and marry me” tycker hon nästan alltid passar när man ältar något gammalt ragg. eller varför inte klassikern ”hate to say i told you so”?

om jag hade varit vivi nu så hade jag självklart fått till en sjysst oneliner att avsluta detta hyllningsepos med. nu är jag som bekant inte vivi. så jag lämnar de avslutande raderna öppna för egna tankar och reflektioner och länkar istället till vivis blogg:

www.vivituff.blogg.se