fett spexigt

igår var jag och jocke och tittade på ett KTH-spex som vår vän victoria var med i. det var första gången i mitt liv som jag besökte ett äkta studentspex och det var på det hela taget en riktigt gemytlig upplevelse. även om jag verkligen inte förstår grejen med att ha konstiga tygmärkesbeklädda overaller på sig (alternativt frack-diton) så tycker jag KTH-kids verkar rätt så sköna på nåt sätt. falsksång är mer lag än tabu och sexistiska skämt går alltid hem. spexet utspelade sig i antik grekisk miljö (såklart) och allt tal framfördes på mer eller mindre rimmande vers.

en av de bästa sakerna med studentspex är att man får ropa tokiga saker som man tycker att dom på scenen borde göra. det vanligaste är att ropa OMSTART om det varit en rolig scen, men det blir lätt lite tjatigt. betydligt roligare är det då att skrika TUNGKYSS när det hettar till på scenen. (och dom arma skådisarna inte har annat till val än att lyda order.) victoria var i alla fall helt klart bäst i sin roll som den norska journalisten åsne, som inte skydde några medel i jakten på det perfekta scoopet. för att ta sig in i det annars för herrar reserverade badhuset klädde hon helt sonika (zonika? konstigt ord det där!) ut sig till badanka. det kanske inte är humor på hög nivå precis, men nog är det svårt att inte fnissa åt en sjungande och dansande victoria iförd norsk folkdräkt med jättelik badanka utanpå. ja, se studenter!

idag firar jag karensdag igen. den andra denna månad. JÄVLA ungar! jag har tillbringat min förkylningsdag med sedvanliga aktiviteter, dvs. druckit blåbärssoppa, kollat på bevvan- och tre kronor-repriser och spelat betapet.

ute faller snö. jag vill bara dö. (fast det där sista skrev jag bara för att det rimmade.)

hej våren, här är jag.

så mycket smink. så lite politik.
så mycket hångel. så lite romantik.

så mycket pringles-chips med fetasostsmak.

sån jobbig känsla av utanförskap.

red, red wine. jävla bob dylan.

igår konsumerade jag enorma mängder rödvin. rödvin smakar ofta fantastiskt bra till en början. ofta känner man sig sådär lite sexigt bohem-chic och ofta pratar man om bob dylan. precis så började min kväll hos vivi. när schlagerspektaklet (som man ju trots allt var tvungen att hålla ett öga på) var över, gick jag och miranda på teaterkalas på hantverkargatan. det var någonslags invigningsfest för teater scenario. det var ett sånt där kalas när man står på en gästlista och man får drinkbiljetter och en liten påse med skojiga saker när man kommer. våra älsklingar i two times the trauma spelade på en stor scen. dom var fina som vanligt. men jag och miranda började ganska snart bli fullare än vanligt, mycket på grund av dom förädiska drink-biljetterna. (faktum är att vi blev så fulla att vi sedemera kräktes. båda två. hon två gånger, jag en gång. det var väldigt äckligt. och inte så sexigt bohem-chict. eller så var det just det det var?)

miranda är bra på många saker. till exempel är hon bra på att dricka rödvin och mingla. jag är också ganska bra på att dricka rödvin och mingla. vi skakade många händer och jag pratade om könsmaktsordningen och koss-hörlurar och kö-systemet i england och om den goda buffén och säkerligen om en massa andra saker som jag inte kommer ihåg. miranda började i ett ganska tidigt skede prata enbart tyska med mig. "ich bin so betrunken" var standardfrasen.

på väg hem lyssnade jag på bob dylan. den jäveln sjöng mig till sömns. i alby väcktes jag av en vänlig själ som undrade var jag var på väg. "mot norsborg", sluddrade jag och glömde möjligheten att tåget kanske redan passerat vårberg. i hallunda vaknade jag till på riktigt. klockan var då tre på morgonen och nästa tåg hemåt skulle gå tjugo i sex. jag typ dog. men efter att ha växlat några ord med spärrvakten fick jag numret till taxi kurir som vägrade skicka ut en bil ända till hallunda. dom tyckte jag skulle höra med botkyrka-taxi. botkyrka-taxi svarade inte i telefon. jag typ dog igen. men spärrvakten tyckte sig se en taxibil nere i centrum. jag sprang. taxikillen öppnade dörren. jag satte mig. jag var i säkerhet. jag var på väg hem. snart tornade mitt vackra bruna vårbergshus upp sig. jag pustade ut. fram med plastkortet bara så skulle jag vara hemma inom en halv minut. "kort oläsligt" sa kortläsaren. om och om igen. jag typ dog igen och igen. bankomaten i centrum kommer man inte åt på nätterna. jag var så nära hem, men ändå så långt bort! jag skramlade fram 123:50 kronor från plånboken. det var typ 70 spänn för lite men taxikillen var förstående. det var förmodligen den bästa prutning jag gjort i mitt liv.

jag skyller allt på bob dylan.

tagen på bar stavgång

nu har det gått över två veckor sedan jag påbörjade min karriär inom förskolan. jag kan inte påstå att jag stormtrivs, men min tillvaro är trots allt helt acceptabel.

en käck sak med förskolan jag jobbar på är att den är så käck. käckheten tar sig bland annat i uttryck som så att chefen köpt in ett antal stavar på förskolans räkning. om man går ut och går med stavar när man har rast så BJUDER chefen på en extra kvarts rast. självklart var jag och miranda tvunga att utnjyttja denna möjlighet till motion på arbetstid och således gav vi oss ut på en power-walk med stavar idag på rasten. jag har inte känt mig så till den milda grad genomlöjlig på länge! varenda samtalsämne vi försökte oss på fick liksom en sån absurd twist - allt på grund av varsitt par stavar. men det ÄR verkligen genomfånigt med stavgång. eller genomkäckt... i morgon gör vi värmdös skogar osäkra igen, var så säkra.

PS. till råga på allt blev vi tagna på bar gärning av en mamma till ett av barnen som såg oss genom köksfönstret! DS.

jävla ungar. jävla förkylning.

dom jävla ungarna har redan lyckats dela med sig till mig av en riktigt härlig dagisförkylning. tre dagar tog det innan jag blev smittad. så nu sitter jag här framför datorn en lördagkväll med schlagerfestivalen som det enda att se fram emot. jävla skit.

många har reagerat med ett "va kuuul! dagis! det passar ju dig!" när jag berättat om mitt nya jobb. att jag skulle passa med att jobba på dagis är en stor missuppfattning. jag är till exempel inte ett dugg barnkär. jag har helt enkelt svårt att se barn som något annat än korta människor utan allmänbildning och med kass motorik. visst, utveckligen går ju hela tiden framåt för dom. men det är ändå jobbigt att umgås med människor som inte med säkerhet kan svara på vad dom själva heter. dock gläder jag mig åt att det är lättare att byta blöjor på 15-kiloskids än på 80-kilosklumptanter. och dessutom är det faktiskt rätt mysigt att själv slumra till på eftermiddagsvilan med åtta tvååringar snusandes intill sig.

idag har jag hängt hemma hos syrran. hon gjorde varm choklad till mig och bjöd på hembakta kakor och ibumetin. (ibumetinen var inte hembakt alltså utan köpt på apoteket. har inte fixat nåt eget förråd än med medicin och sånt.) så kollade vi på hepburnfilm gånger två. först audrey i "breakfast at tiffany's" och sen på morsan katharene i "ingen fara på taket".

dagens låt är i alla fall "change in the weather" från nya Concretes-plattan. eller nej förresten, hela Concretes-plattan är dagens platta. och jag som trodde att jag tröttnat på pop!!!

generad - moi?!

i lördags var det inflyttningsfest i vårberg. det var en riktigt trevlig tillställning. vi buggade (som bilden visar) och förtärde ganska stora mängder glassdrinkar. kvällens höjdare var helt klart:

explorer-vodka
päroncider från lidl
fruktsoda
vaniljglass

men det är ju endast min subjektiva uppfattning.

när man har inflyttningsfest är det ju brukligt att gästerna ger den nyligen inflyttade någon typ av inflyttningspresent. vanligen brukar en sådan present vara av praktisk karaktär, eller bara något till det nya hemmet i största allmänhet. men mina vänner är inte som andra vänner. de tyckte tydligen att det jag mest av allt behövde i mitt nya hem var en Rabbit and Pearl-dildo i skinande rosa. de hävdade till och med att den var lösningen på så gott som alla mina problem. och visst, jag klagar inte. faktum är att jag blev väldigt glad för inflyttningsdildon, om än aningen generad.

idag arbetade jag min första dag på förskolan. skillnaden från äldreboendet var hårfin. återkommer med mer fakta på den punkten. nu måste jag sova.