bennelong och den goda vita mannen

de senaste dagarna har i sydney har jag hard-core-turistat allt vad mina arma fotter (notera ordvitsen!) orkat med. som laget ar nu ger mina samtliga tre par skor mig skavsar nagonstans, sa jag tror det ar dags att lugna ner sig nu.

men jag har insupit sa mycket kultur och historia som staden har att erbjuda. igar var jag pa guidad tur i stadsdelen the rocks. det var dar som europeerna forst slog sig ner, nar de kom med det forsta lasset brittiska fangar nagon gang pa 1780-talet. min guide hette sally. hon var en spenslig kvinna i 50-arsaldern med rod handvaska och matchande roda skor. sally berattade om elande och misar, men aven om en och annan duktig fange som genom flit och idogt arbete lyckades starta ett nytt liv pa den nya kontinenten. sally berattade att europeerna anda fran borjan varit mycket mana om att uppratthalla goda relationer med landets urinvanare, aborginerna.

ja, ledaren for de forsta bosattarna var sa himla man om att lara kanna aborginerna att han kidnappade en av dom - bennelong. (att kidnappning var ett satt att skaffa sig vanner var nagot for mig hittills obekant. man lar sig nagot varje dag!) men bennelong var en otacksam javel som inte alls ville bli kidnappad (man ba va?!) utan flydde tillbaka till sitt folk. detta trots att den Goda Vita Mannen byggde ett hus at honom pa halvon dar operahuset nu star, samt uppkallade en del av hamnen efter honom. faktum ar att de flesta aborginer stack inat landet i och med att de vita europeerna kom. om det berodde pa att de trodde de vita var spoken, eller pa att de helt enkelt trottnade pa att do i konstiga europeiska sjukdomar hela tiden kan man ju filosofera kring.

idag pa national maritime museum gick jag pa en annan guidad tur. min guide var en pensionerad flottist och jag var den enda tur-deltagaren. avdelningen som hanterade aborginsk kultur och sjofart sammanfattade han med en enda mening, men om krigsfartygen och alla japanska skepp de sankt kunde han beratta oandligt langa historier.

vissa dagar tycker jag att australien ar ett extremt modern, valfungerande och sympatiskt land. andra dagar tycker jag australien och dess invanare ar trangsynta och gammeldagsa.

trott, uppgiven och smafattig

idag akte michael hem till dusselforf. det kanns konstigt och trakigt att vara ensam igen och jag saknar honom redan lite grann.

men sydney ar jattetufft och snyggt. idag har jag kopt ett par solbrillor som gor sa att jag ocksa ser jattetuff och snygg ut. det ar bra for annars kanner jag mig inte sa tuff for tillfallet. jag kanner mig mest trott, lite latt uppgiven och smafattig.

delar f.o. rum med nagra tyska mongotjejer som saknar den mest grundlaggande vandrarhemsetikett. saker som INTE ar okej:

-vacka sovande stina bara for att fraga om hon vet om ens polare dragit
-fortsatta babbla med halvt sovande stina som helt uppenbart vill fortsatta sova
-tanda lampor i svinottan, fora massa ovasen, lamna rummet MED LAMPAN TAND
-lagga sig och sova (!) i stinas sang med tillhorande lakan (och darmed tvinga nattsuddande stina att tanda lampan och badda en ny sang mitt i natten, titta pa nar hon gor det och himla med ogonen.)

nu maste jag ga och se urban ut nanstans med mina nya glajjer.

alla talar svenska

eller i alla fall valdigt manga. detta ar det absolut svensktataste stallet jag nagonsin besokt utanfor sverige.

pa internetcafeet utspelade sig nyss foljande konversation. en skansk tjej sitter och chattar pa msn, da hon upprort sager till sin vaninna:
"alltsa vem fan vet inte vad en wet t-shirt-tavling ar? en nolla!"
"eh va?"
"en NOLLA kallas en san person som inte vet det! nolla!" varpa hon lika upprort aterupptar sin msn-konversation.

en konstig liten stad som heter byron bay

befinner mig i byron bay. det ar ett valdigt konstigt stalle. en stad som inte tycks ha nagra invanare alls, bortsett fran en enorm mangd backpackers samt en ganska stor population pundare / skona snubbar. just denna vecka har aven byron bay forarats en stor invasion av sa kallade schoolies, det vill saga nyblivna studenter. det ar precis sa illa som det later. varenda vandrarhem ar fullbokat och varenda nattklubb i stan forvandlas till nagot som bast beskrivs som en studentskiva som gatt for langt. alkoholen flodar fritt och 18-aringarna dansar pa borden i jattekorta klanningar och jag tittar pa och kanner mig som gamla tant stina med mina 20 bast. men man far ju anda lov att ta seden dit man kommer. ett visst matt av dansande pa borden har aven jag sysslat med har, i rent studiesyfte forstas. (min vetenskapliga utvardering: bordsdansande ar inte helt latt i alkoholpaverkat tillstand och rorelsemomenten blir klart begransade, p.g.a. begransad yta samt forsvagat balanssinne.)

igar traffade jag min enda van fran back home som befinner sig i australien. samt hennes osympatiska aussipojkvan. jag hade tankt beratta for henne precis hur osympatisk jag tyckte han var, men det bidde liksom inte sa. och det kanske var likabra. hon vet nog redan sjalv att han ar sexist, rasist och mongo. men vi hade det riktigt trevligt i alla fall och at pa riktigt restaurang och drack rodvin och jag glomde nastan bort att han var med ibland.

en annan rolig sak jag gjorde igar var att surfa. somliga av er kanske tycker att jag ar en himla segpropp som inte tagit mig for det forran nu, nar jag redan varit i australien i narmare tva manader. men igar hande det i alla fall. det var vansinnigt kul men slackern i mig kanner traningsvarken i kroppen idag och tanker att det var en trevlig engangsforeteelse...

f.o. vill jag bara meddela att proffesionellt forfattade vykort gar att fa sig tillskickade, mot att du meddelar din adress. samt ditt efternamn, om du misstanker att jag inte kan det. ("halla slacker", sager ni "det finns faktiskt eniro!". och jag svarar "mmm men det ar ju en bra ide att anmala sin nya bostad dit ocksa!"

i morgon kvall tar jag nattbussen till sidney. jag tror det ar det minst vidriga sattet att fa de dryga 12 timmarna ombord pa bussen att ga. val i sidney ska jag turista lite och pa lordag gar jag och michael pa konsert i operahuset!

jag vet att ni har langtat!

ey kids. jag har hittat en fett spexig och snabb dator. hall till godo.



sa har snyggt ar det pa whitsunday islands.



sa har porriga stenar bildar gamla koraller ibland.



sa har ser jag ut nar jag ar gravid i townsville.



sa har knasig ser michael ut nar han ater sushi.



sa har glada ar jag och jelena nar vi seglar.



sa har sexig ar jag nar jag snorklar.



sa har sota grodor bor det ibland pa vandrarhemmets toalett.



sa har dekadenta hundar bor det i outbacken.

but i wanna be with robby!

i gar kvall lamnade jag min kara jelena i armarna pa en aussi i airlie beach. det var en tragisk skilsmassa, men a backpacker's gotta do what a backpacker's gotta do och mova on ibland liksom. vi ska hur som helst fira jul tillsammans i melbourne. (aven om jag inte riktigt tror pa sadana loften langre, efter att den sota tysken svek mig och julen for asien.)

michael och jag reste vidare soderut mot rockhampton, dar vi nu tillbringar en natt. greyhoundbuss-chaffisen tyckte att vi skulle bo hos robby, for robby ar sa himla bra. nu ar vi pa robbys hostel. det finns ingen aircondition har men luften ar full av karlek.

robby ar en dam i granslandet mamma/mormor som man alskar fran forsta sekund. alla inlagg i hennes gastbok borjar med "dear robby" och sen foljer idel karleksforklaringar. vandrarhemmet ar inrett i basta villa villerkulla-stil, med fokus pa femtiotalsmobler och galna sma dukar overallt och godisskal pa soffbordet. the place to be, med andra ord. aven datorn ar dock i 50talsstil sa nu maste jag sluta innan en olycka intraffar i stil med hardsmalta.

airlie beach

airlie beach heter plejset jag just nu befinner mig pa. airlie beach ar inte - som man kanske skulle kunna tro - kant for sin strand. den ar narmast obefintlig och dessutom vagar ingen bada dar pa grund av manetskramselpropagandan man dagligen bombarderas med. nej, airlie beach ar kant for tva andra saker: supa och segla. i veckan har jag supit och i morgon ska jag ut och segla i tre dagar. jag ser fram emot det, aven om det ar ytterligare en aktivitet som fuckar upp min budget totalt.

denna dag praglas av frustration. eller sprakfrustration, skulle man kanske kunna kalla det. senaste tiden har jag nastan uteslutande umgatts med tyskar. det har resulterat i att jag:
1. borjat tanka pa tyska
2. borjat prata tyska aven med icke-tysktalande
3. misstagits for tysk
4. trottnat pa tyska

engelska har jag inte heller nan lust att prata, eftersom den blivit sa dalig av allt tysktalande. idag forsoker jag saledes tillbringa en introvert dag utan onodig mansklig kontakt. rensa hjarnan liksom.

stinas sexstatistik blir f.o. bara laskigare och laskigare. andelen langhariga sexpartners det har aret har stigit till 85,7%. skrammande fakta, inte sant?!

kalla mig torr

de senaste dagarna har det intraffat en del saker som gjort mig genuint lycklig. det mesta har pa nagot satt haft med tyskar att gora. till exempel har jag traffat en mycket trevlig tysk flicka att hanga med. hon ar minst lika vulgar som jag, vilket nastan ar ett maste om man vill bli god van med mig. en van som inte ar vulgar ar ingen van! men jelena berattar mer an garna om sina olika sexupplevelser och lar mig ord som 'konshar' pa tyska. (bara en san sak!)

sen har jag under de senaste dagarna aterigen upptackt att jag faktiskt kan tala flytande tyska. fa saker overtraffar lyckoruset efter att ha pratat partipolitik, pensionssystem, inflation, subventionerade hushallsnara tjanster och sjukvardsforsakringar i timtal pa tyska! kalla mig torr, men det ar verkligen sann lycka for mig!

sen har de senaste dagarna innehallit ett visst matt av lyteskomik ocksa. michael ramlade pa badrumsgolvet i morse och haltar nu mera som en annan 95-aring. det ser verkligen jatteroligt ut men jag antar att det ar mindre jatteroligt i morgon nar vi lamnar magnetic island och vi maste bara hans ryggsack...

PS. jag har fatt klagomal angaende min genomtrevliga blogg-bakgrundsfarg. till de(n) lasare som klagat pa det sager jag bara FUCK YOU. och kram.

PS igen. jag glomde nastan: en annan sak som gor mig genuint genomlycklig ar nar trevliga vanner kommenterar min blogg. vad vore livet utan bekraftelse liksom?

paradiset nara doden

min litterara formaga blir samre och samre ju varmare klimatet blir. det ar ganska sorgligt, for mitt humor och min resa har liksom blivit battre i samma takt.

har jag sagt att mission beach ar paradiset pa jorden? allt jag tagit mig for har har varit underbart. eller ja, nastan allt. fallskarmshoppningen var nog mest en nara doden upplevelse. att hoppa rakt ut i luften fran 4,5 KILOMETERS hojd ar helt enkelt mot manniskans natur! de 60 sekunderna av fritt fall var typ de varsta i mitt liv. men nar fallskarmen vecklades ut insag jag att livet inte var over annu och kunde faktiskt njuta av de aterstaende 5 dromlika minutrarna innan vi landade pa mission beach. alla pa det har hostellet kommer tillbaka efter sina fallskarmshoppningar och ar fett med adrenalinkickiga och speedade och overlyckliga. efter mitt fallskarmshopp fnissade jag hysteriskt, var knasvag och ville mest krakas. men sa ar jag ocksa en ganska svag manniska.

andra trevliga och mindre laskiga saker som jag tagit mig for i mission beach ar bland annat att ga pa drag queen-party nere pa en av byns tva pubar, grava ner mig i sand, dricka rom och cola, fixa BBQ och spela fylle-biljard. och solat och badat och yada yada.

i morgon aker jag, michael tysk och jelena tysk till magnetic island, nagra timmar soderut. i'll be back.

solskyddsfaktorsfilosoferande

befinner mig fortfarande i paradiset mission beach. har hangt med tysken michael (som tyvarr inte ar pa langa vagar sa sot som den senast omnamnda) den senaste veckan. det ar praktiskt att ha nagon man kanner som kan smorja in en pa ryggen med solskyddsfaktor.

det ar annars en mycket lustig foreteelse tycker jag. solskyddsfaktorinsmorjande. det bevisar liksom pa nagot satt att det inte ligger i manniskans natur att:
1. leva i detta klimat. (om man ar blekfis och inte typ svart aborgin.)
2. klara sig utan andra manniskor.

jag tycker det ar vansinnigt roligt det har med att smorja in varandra med solskyddsfaktor. bara att strutta omkring i bikini tycker jag ar vansinnigt roligt. liksom folk gar obehindrat omkring i UNDERKLADER pa allman plats! och sen ber man halvt frammande manniskor att gnida in ens kropp med kram. det ar verkligen vansinnigt. men exhibitionisten i mig trivs som fisken i vattnet.

i morgon ska jag och michael hoppa fallskarm!