saker som inte ar trevliga var for sig och an mindre i kombination med varandra:
-30-timmarsresor med flyg
-bakfylla fran tre julfester inom loppet av mindre an ett dygn
-mensvark
-kall whopperburgare
men jag ska inte klaga. jag tar tillfallet i akt att lara mig malaysisk: 'tandas' betyder toalett. om man gar in pa en handikapptoalett far man dessutom den stora lyxen av en toalettstol och inte bara ett hal i marken. overkurs for spraknordarna:
'dilarang merokok di dalam tandas'. det betyder att man inte far roka pa toaletten.
tisdag, december 26, 2006
fredag, december 22, 2006
saknar mina sma fluffkins!
ibland hittar man sig i situationer som man kanske inte alltid raknat med. typ liggandes i invecklad yogapose pa golvet i ett hus pa en bakgata i melbournes bohemchica kvarter, ackompanjerad av plinkaplonkmusik, rokelsedoft och en kvinna som upprepar "totally relaxed, letting it go" pa ett mantraliknande satt.
jag och jelena bor hos rachel och jono i north fitzroy. rachel jobbar som yogalarare (doh!) och jono med grafisk design. deras dagar ar till bredden fyllda av dinnerpartys, marijuana och hangande i spejsade barer. rachel kallar alla for sina sma 'fluffkins' och paminner lite om carrie bradshaw. fast hippie, aussi och inte singel. det ar nog nagot med hennes kroppssprak.
igar tog de oss med pa roadtrip i melbournes omnejd, dar vi fyndade i diverse olika sma second handbutiker. allt ar val egentligen jattebra, men faktum kvarstar:
jag ar inte i trettioarsaldern. jag ar inte intresserad av osterlandsk medicin. jag jobbar inte med kultur. jag ager inga svarta backelitglasogon. jag klar mig inte garna assymetriskt.
jag saknar mina sma fluffkins i stockholms genomtrakiga betongfororter!
jag och jelena bor hos rachel och jono i north fitzroy. rachel jobbar som yogalarare (doh!) och jono med grafisk design. deras dagar ar till bredden fyllda av dinnerpartys, marijuana och hangande i spejsade barer. rachel kallar alla for sina sma 'fluffkins' och paminner lite om carrie bradshaw. fast hippie, aussi och inte singel. det ar nog nagot med hennes kroppssprak.
igar tog de oss med pa roadtrip i melbournes omnejd, dar vi fyndade i diverse olika sma second handbutiker. allt ar val egentligen jattebra, men faktum kvarstar:
jag ar inte i trettioarsaldern. jag ar inte intresserad av osterlandsk medicin. jag jobbar inte med kultur. jag ager inga svarta backelitglasogon. jag klar mig inte garna assymetriskt.
jag saknar mina sma fluffkins i stockholms genomtrakiga betongfororter!
lördag, december 16, 2006
jag bara undrar
nagra saker jag undrar:
- varfor osregnar det min sista dag i queenstown nar jag vill prova paragliding?
- varfor tror fula killar att det ar okej att ragga pa mig? (ser jag ful ut?!)
- varfor tycker jag det ar okej att vara helt politiskt inkorrekt? ^
- varfor ar det hal i samtliga vandrarhemmets soffor sa att stoppningen sticker fram och varfor ar det hal i varenda heltackningsmatta?
- varfor har jag inte bytt vandrarhem?
- varfor lider jag av pollenallergi? (for tredje gangen detta ar?)
- varfor tar japaner kort pa allting, inklusive nar de ringer fran en telefonkiosk? och varfor ser de japanska mannen alltid sa allvarliga ut nar de poserar medan kvinnorna ler?
- varfor ler vissa manniskor aldrig?
jag har turistat tre dagar nu med the bottom bus, som tog mig till nya zealands allra sydligaste delar. manga vackra landskapsbilder, manga flottiga pommes pa avlagsa vagkrogar mitt ute i ingenstans och manga onodiga fakta berattade av en hopplost babblig guide som hette bloke. ("mc donaldsen som snart kommer upp pa vanster sida ar varldens sydligast belagna mcdonalds" och tva minuter senare: "och KFC-restaurangen pa er hogra sida ar varldens sydligaste KFC".)
men det var riktigt spannande anda, bloke till trots. vi besokte bland annat en farfarm dar vi fick insikt i farfarmandet samt aven sjalva prova att klippa far! det var sjukt svart, bildbevis kan fas senare pa begaran...
de senaste dagarna har jag aven passat pa att rida inte mindre an tva ganger. jag tror att ridning ar en potentiell ny hobby for mig! det handlar ganska mycket om balans och koordination och det har jag ju nagot av en fallenhet for. forsta gangen var bast for da red vi omkring i varsta sagan om ringen-landskapet och den snalla ridflickan larde mig att trava och galoppera lite grann. andra gangen var det jag och en hoper tyska ungdomar utan humor och landskapet var mer klassiskt nya zealand mer grona kullar och brakande far overallt. men trots allt trevligt, aven om det inte gick lika fort och kandes lika haftigt som forsta gangen.
nu ska jag ga och snyta mig. atjooo.
- varfor osregnar det min sista dag i queenstown nar jag vill prova paragliding?
- varfor tror fula killar att det ar okej att ragga pa mig? (ser jag ful ut?!)
- varfor tycker jag det ar okej att vara helt politiskt inkorrekt? ^
- varfor ar det hal i samtliga vandrarhemmets soffor sa att stoppningen sticker fram och varfor ar det hal i varenda heltackningsmatta?
- varfor har jag inte bytt vandrarhem?
- varfor lider jag av pollenallergi? (for tredje gangen detta ar?)
- varfor tar japaner kort pa allting, inklusive nar de ringer fran en telefonkiosk? och varfor ser de japanska mannen alltid sa allvarliga ut nar de poserar medan kvinnorna ler?
- varfor ler vissa manniskor aldrig?
jag har turistat tre dagar nu med the bottom bus, som tog mig till nya zealands allra sydligaste delar. manga vackra landskapsbilder, manga flottiga pommes pa avlagsa vagkrogar mitt ute i ingenstans och manga onodiga fakta berattade av en hopplost babblig guide som hette bloke. ("mc donaldsen som snart kommer upp pa vanster sida ar varldens sydligast belagna mcdonalds" och tva minuter senare: "och KFC-restaurangen pa er hogra sida ar varldens sydligaste KFC".)
men det var riktigt spannande anda, bloke till trots. vi besokte bland annat en farfarm dar vi fick insikt i farfarmandet samt aven sjalva prova att klippa far! det var sjukt svart, bildbevis kan fas senare pa begaran...
de senaste dagarna har jag aven passat pa att rida inte mindre an tva ganger. jag tror att ridning ar en potentiell ny hobby for mig! det handlar ganska mycket om balans och koordination och det har jag ju nagot av en fallenhet for. forsta gangen var bast for da red vi omkring i varsta sagan om ringen-landskapet och den snalla ridflickan larde mig att trava och galoppera lite grann. andra gangen var det jag och en hoper tyska ungdomar utan humor och landskapet var mer klassiskt nya zealand mer grona kullar och brakande far overallt. men trots allt trevligt, aven om det inte gick lika fort och kandes lika haftigt som forsta gangen.
nu ska jag ga och snyta mig. atjooo.
söndag, december 10, 2006
men anda! en glaciar! (och lite annat)
de senaste dagarna har allting varit helt lojligt bra. liksom sadar bra sa att det blir trakigt att blogga om det. alla ar saa jattesnalla och genomroliga och det ar saa vackert har och jag har aaalltid roligt. sa jag for val bjuda pa lite mindre genommysiga stories ocksa, for att roa er...
som ni vet besteg jag ju glaciaren i franz josef. det var sjukt haftigt, men hade nog varit snappet mer gemytligt om det inte regnat konstant under de sex timmar vi var uppe pa den. och snappet mer gemytligt om jag inte snubblat pa mina egna broddar och ramlat ner i en vattenpol och blott ner mina brallor och skaffat mig tva blamarken. och snappet mer gemytligt om jag inte haft min mobil med mig, som led en plagsam vat dod i min ryggsacks ytterfack, sakta drankt av regnvatten och smalta lakritspastiller. men anda! en glaciar!
den senaste tiden har jag upptackt att jag har intressen som forut var mig helt frammande. jag anvander mig hyfsat ofta av ordet "hike" och alltid i en positiv bemarkelse. (inte i bengt alsterlind-skamt, alltsa.) jag tycker bara att det ar sa vansinnigt roligt att klattra upp pa hoga berg och dylikt, bara for att titta pa utsikten! det gjorde jag sa sent som idag, har i queenstown dar vi befinner oss. fast sen var vi trotta och akte som en bergbaneliknande grej ner. valdigt turisigt och vaaaldigt vackert. som alltid pa nya zealand.
den senaste veckan har jag akt pa en buss med i princip samma manniskor. men i overmorgon skiljs dom flesta av oss at och det borjar bli dags att bli lite sentimental. nagra manniskor jag aldrig kommer glomma ar:
emma. londonbrud som personifierar ordet "kramgo", lar mig cockneyslang och london-dans-moves. ungefar varldens basta.
craig. skottsk patriot och den jag vet som kan saga flest "fuck" i en och samma mening. faktum ar att han inte sager en enda mening utan "fuck".
thomas. snusande brandman fran goteborg som underhaller hela bussen med sina extremt sexistiska skamt, berattade pa svengelska.
pascal. den italienskaste italienare jag nagonsin traffat. ett tag trodde jag att han fejkade sin harkomst, eftersom han helt enkelt bara var FOR mycket italiensk kliche. flirtar med tjejer genom att gora kalla-pa-katter-kiss-kiss-ljud i baren.
ian. drygt tva meter lang britt med harligt torr brittisk humor. de flesta skamt har att gora med hans egen bristande skonhet. sager saker som "hello gorgeous. fancy a drink?".
tva blonda svenska tvillingar. satte sverige pa kartan genom att hoppa bungy jump topless. (dom fick det for halva priset da.)
och nu nagot for spraknordarna. bade australien och nya zealand har vad man skulle kunna kalla varsitt nationaluttryck. i australien ar det, som de flesta av er kanske redan vet "no worries". (eventuellt med tillaget "mate".) i nya zealand ar nationaluttrycket "sweet as, bro." till en borjan kan det tyckas lite lattare att ta till sig "no worries". det uttrycket forklarar sig ju liksom sjalvt, aven om aussisarna anvander det i en ytterst utvidgad bemarkelse.
"sweet as" gick mig dock pa nerverna de forsta dagarna har. "sweet as" vada? sott som choklad? sott som honung? dessutom verkar nya zealandarna anvanda det in i absurdum. det tycks ha gatt fran att vara ett uttryck for nagot allmant positivt och bra, till att helt enkelt betyda "okej". ett prima exempel pa detta var nar var busschaffis fragade om alla var pa bussen. tva personer saknades, visade det sig. busschaffisen svarar: "we lost two backpackers, sweet as!". det ar ta mej fan att get carried away, tycker jag! men i morse kunde jag for forsta gangen konstatera att jag aven tagit till mig detta till en borjan sa storiga uttryck. foljande konversation utspelade sig mellan mig och nya zealandaren sandy.
stina: thanks for the ride.
sandy: no worries, mate.
stina: sweet as.
ja, det ar inte utan att man blir imponerad av min sprakliga anpassningsformaga har pa andra sidan jorden! i morgon ska jag rida och kanna mig sagan om ringen-aktig! sweet as!
som ni vet besteg jag ju glaciaren i franz josef. det var sjukt haftigt, men hade nog varit snappet mer gemytligt om det inte regnat konstant under de sex timmar vi var uppe pa den. och snappet mer gemytligt om jag inte snubblat pa mina egna broddar och ramlat ner i en vattenpol och blott ner mina brallor och skaffat mig tva blamarken. och snappet mer gemytligt om jag inte haft min mobil med mig, som led en plagsam vat dod i min ryggsacks ytterfack, sakta drankt av regnvatten och smalta lakritspastiller. men anda! en glaciar!
den senaste tiden har jag upptackt att jag har intressen som forut var mig helt frammande. jag anvander mig hyfsat ofta av ordet "hike" och alltid i en positiv bemarkelse. (inte i bengt alsterlind-skamt, alltsa.) jag tycker bara att det ar sa vansinnigt roligt att klattra upp pa hoga berg och dylikt, bara for att titta pa utsikten! det gjorde jag sa sent som idag, har i queenstown dar vi befinner oss. fast sen var vi trotta och akte som en bergbaneliknande grej ner. valdigt turisigt och vaaaldigt vackert. som alltid pa nya zealand.
den senaste veckan har jag akt pa en buss med i princip samma manniskor. men i overmorgon skiljs dom flesta av oss at och det borjar bli dags att bli lite sentimental. nagra manniskor jag aldrig kommer glomma ar:
emma. londonbrud som personifierar ordet "kramgo", lar mig cockneyslang och london-dans-moves. ungefar varldens basta.
craig. skottsk patriot och den jag vet som kan saga flest "fuck" i en och samma mening. faktum ar att han inte sager en enda mening utan "fuck".
thomas. snusande brandman fran goteborg som underhaller hela bussen med sina extremt sexistiska skamt, berattade pa svengelska.
pascal. den italienskaste italienare jag nagonsin traffat. ett tag trodde jag att han fejkade sin harkomst, eftersom han helt enkelt bara var FOR mycket italiensk kliche. flirtar med tjejer genom att gora kalla-pa-katter-kiss-kiss-ljud i baren.
ian. drygt tva meter lang britt med harligt torr brittisk humor. de flesta skamt har att gora med hans egen bristande skonhet. sager saker som "hello gorgeous. fancy a drink?".
tva blonda svenska tvillingar. satte sverige pa kartan genom att hoppa bungy jump topless. (dom fick det for halva priset da.)
och nu nagot for spraknordarna. bade australien och nya zealand har vad man skulle kunna kalla varsitt nationaluttryck. i australien ar det, som de flesta av er kanske redan vet "no worries". (eventuellt med tillaget "mate".) i nya zealand ar nationaluttrycket "sweet as, bro." till en borjan kan det tyckas lite lattare att ta till sig "no worries". det uttrycket forklarar sig ju liksom sjalvt, aven om aussisarna anvander det i en ytterst utvidgad bemarkelse.
"sweet as" gick mig dock pa nerverna de forsta dagarna har. "sweet as" vada? sott som choklad? sott som honung? dessutom verkar nya zealandarna anvanda det in i absurdum. det tycks ha gatt fran att vara ett uttryck for nagot allmant positivt och bra, till att helt enkelt betyda "okej". ett prima exempel pa detta var nar var busschaffis fragade om alla var pa bussen. tva personer saknades, visade det sig. busschaffisen svarar: "we lost two backpackers, sweet as!". det ar ta mej fan att get carried away, tycker jag! men i morse kunde jag for forsta gangen konstatera att jag aven tagit till mig detta till en borjan sa storiga uttryck. foljande konversation utspelade sig mellan mig och nya zealandaren sandy.
stina: thanks for the ride.
sandy: no worries, mate.
stina: sweet as.
ja, det ar inte utan att man blir imponerad av min sprakliga anpassningsformaga har pa andra sidan jorden! i morgon ska jag rida och kanna mig sagan om ringen-aktig! sweet as!
onsdag, december 06, 2006
jag lever och mar ganska bra
hepp hepp. jag har bytt land och jag kannar att jag borde tala om att jag ar har nu och att jag lever och mar bra och allt det dar. nya zealand. sa heter landet.
nastan allt ar valdigt bra. jag aker buss med massa andra manniskor. vi besoker den ena nya zealandska byhalan efter den andra, dricker den ena olen efter den andra, hanglar med den ena pojken efter den andra och skrattar at den ena vitsen fran busschaffisen samre an den andra. i natt roade jag mig aven med att kla ut mig till plastfolie (det var maskerad med tema P, doh!), vandra i morker och stoppa lysmaskar i munnen. ja, sanna mina ord. har gar man inte sysslolos. i morgon ska jag upp och vandra pa en glaciar! ja, dom har sana har! hade jag inte heller en aning om forut.
PS. da ovanstaende text framstod extremt omogen och onyanserad, vill jag bara tillagga att jag gor mogna saker ocksa. som att titta pa stenformationer, saga AH och ta massa kort med digitalkameran.
nastan allt ar valdigt bra. jag aker buss med massa andra manniskor. vi besoker den ena nya zealandska byhalan efter den andra, dricker den ena olen efter den andra, hanglar med den ena pojken efter den andra och skrattar at den ena vitsen fran busschaffisen samre an den andra. i natt roade jag mig aven med att kla ut mig till plastfolie (det var maskerad med tema P, doh!), vandra i morker och stoppa lysmaskar i munnen. ja, sanna mina ord. har gar man inte sysslolos. i morgon ska jag upp och vandra pa en glaciar! ja, dom har sana har! hade jag inte heller en aning om forut.
PS. da ovanstaende text framstod extremt omogen och onyanserad, vill jag bara tillagga att jag gor mogna saker ocksa. som att titta pa stenformationer, saga AH och ta massa kort med digitalkameran.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
