folk och frisörer

idag var jag hos en frisör. det är ingenting jag pysslat med särskilt mycket i mitt liv utan tvärtom ytterst sällan. varit hos frisörer alltså. under hela min barndom klipptes jag av min kära far. han klippte både mig, min syster och min mamma. och mamma i sin tur klippte pappa. pappa klippte mina toppar på den standard-flickfrisyr 1a som jag hade. dagen därpå brukade han få justera de testar som blivit olika långa vid första försöket.

men sedan en tid tillbaka har jag dock gått till liksom såna här RIKTGA frisörer. man hör ofta folk klaga på frisörer. våndas över att ens vanliga frisör är mammaledig (vivi.) klaga på bristen på kemi mellan en själv och frisören (oskar.) eller helt enkelt bara beskylla frisören för att ha förstört ens liv för ett tag framöver. jag är emellertid inte den som är den. jag tycker att frisörer är fantastiska människor som för 300 spänn ger mig sin fulla uppmärksamhet ett tag. och jag har aldrig blivit besviken eller arg på en frisör. jag tycker att nästan vadsomhelst dom tar sig för med mitt hår är mirakel. kanske har jag för liten erfarenhet av dom för att uttala mig. kanske hade jag en taskig uppväxt. eller så är jag bara en jävligt tacksam person.

folk i allmänhet

idag deltog jag i en marknadsundersökning angående australien. man fick gratis loka, kakor, frukt och 500 spänn för att på knackig engelska besvara frågor med "i don't know" i en dryg timme. av denna händelse lärde jag mig:
1. att folk i allmänhet pratar sjukt dålig engelska och att jag inte är sämst
2. att folk i allmänhet är sjukt hispiga och att jag inte är hispigast
3. att folk i allmänet har sjukt dåligt lokalsinne och att jag inte har det sämsta (typ; folk går vilse på tillbakavägen till tunnelbanan.)

och stinis generaliserar igen!

för ett tag sen skrev en random typ att han eller hon tyckte min blogg var bra sånär som på "det politiska". jag var inskränkt, tydligen. och generaliserande. och sanningen att säga så älskar jag att generalisera. den som inte märkt det ännu har nog inte läst mina texter så noggrant. livet vore ju så mycket trisstare om man inte fick generalisera och förenkla och förvränga sanningen lite! sen frågade den random typen också varför högerväljare skulle vara sämre än vänsterväljare. (jag nämnde nämligen "moderat" mitt i ett kluster av negativa egenskaper.)

igår gjorde jag ett partitest på dn. resultatet kan ni se här nedanför. men innan ni läser det vill jag bara säga: chansen att jag skulle komma bra överens med en moderat är faktiskt hela 56 procentenheter lägre än att jag kommer bra överens med en miljöpartist! (fast vad är det för skoj med att umgås med folk som tycker samma saker som en själv, säger ni. yada yada. nej. det är inte så skojigt alla gånger. in fact är det sjukt tråkigt många gånger. öh. slutsats: det är bra att ligga med moderater ibland för att vidga sina vyer?! okej, jag lägger ner.)

0% = stämmer inte alls. 100 % stämmer perfekt

V
86%

Mp
80%

S
77%

C
52%

Kd
42%

Fp
40%

M
24%

den här helgen har jag varit jätteduktig. jag har konsekvent dissat alla alkoholrelaterade aktiviteter som föreslagits mig och jag har gått och lagt mig i alla fall nästan i tid och druckit stora mängder te. så i morgon får jag verkligen pallra mig iväg till jobbet. friskare än så här lär jag inte bli.

idag fyndade jag och vivi böcker på loppisen. till min stora belåtenhet hittade jag lundells 'sömnen'. 'sömnen' är hans andra roman efter jack och det känns som den enda tänkbara fortsättningen för mig på livet efter jack.

men det är faktiskt ingen tävling!

den o-reko killen har i alla fall börjat inse vikten av att marknadsföra sig. kanske har han blivit inspirerad av alla valfloskler på stan? så här löd hur som helst dagens sms:

"Hm, vad tror du om söndag? Kommer du till [den o-reko killens förort] så utlovar jag frukost samt garantin att få uppnå orgasm först. Mvh [den o-reko killen]"

(som en parantes kan nämnas att sist vi hade sex kom han först, varpå han utbrast: "JAG VANN!". mycket sympatiskt.)

ensam hemma och förkyld

saker man kan göra när man är hemma och förkyld och ens sambo åkt till skottland i några dagar:

1. raka benen/godtycklig kroppsdel. en för mig helt ny sysselsättning som på något sätt berikade min dag. aldrig hade jag kunnat ana att benen liksom blir alldeles bebislena bara av att man tar bort håret på dom! fascinerande!
2. kolla på öppna kanalen och sjunga med i dom kristna barnpoplåtarna man hunnit lära sig ("jag vill inte bli vååt. därför går jag in i noas båååt". eller för all del: "du är min hjälte, jesus kristus. du är min hjälte. för du är bäst på allt. du är min hjälte. je-e-sus.")
3. spela joni mitchell-låtar på gitarr medan man sitter på toaletten.
4. lyssna på joni mitchells "blue" på repeat. ja, jag vet. det är lite löjligt. men jag har liksom inte upptäckt henne förrän nu.
5. läsa lonely planets australienguide. där lär man sig bland annat att koalorna inte är djurrikets smartisar precis. de sägs vara jordens enda djur med en hjärna som inte passar i skallen. dessutom äter dom värsta giftiga käket så dom måste använda 20 procent av sin energi enbart åt att bryta ner de giftiga ämnena.
6. äta multivitamingodisar fulla med aspartam från vivo för 1,5o asken.

nu är stina arg

låg sömnlös en hel natt på grund av igenkorkade luftvägar och halsont. på morgonen ringer jag min chef för att berätta att jag inte är arbetsför. klart jag inte förväntar mig jubelrop, men ingenting blir ju liksom bättre av att hon drar en djuuuuup suck och säger att hon VERKLIGEN hoppas att det ordnar sig med schemat ändå. (gör väl jag med - det är inte som att jag tycker det är spexigt att jobba underbemannad precis och det är ingenting jag önskar ens mina värsta arbetskamrater.)

men så bestämmer hon hur som helst enväldigt att jag ska vara hemma från jobbet i tre dagar. jag får inte själv uttala mig om när jag anser det rimligt att jag är frisk igen, det anses jag tydligen inte kapabel till. hon avslutar inte med "krya på dig" eller liknande lämplig fras, utan med ett "hoppas VERKLIGEN du är frisk till på måndag."

men visst förstår jag att hon är lite bitter och trött. få brancher är så oerhört belastade av sjukskrivningar som just äldrevården. där är det mer regel än undantag att någon gång under sin karriär ha varit långtidssjukskriven. alla som är fast anställda är det någon gång: nån jobbar femtio procent på grund av ett knä. en annan har blivit omplacerad till terapin (dvs typ vattna blommor och spela spel) p.g.a. annan godtycklig kroppsdel som fuckat ur. nån är sjukskriven på femtio procent från sin ordinare tjänst på 64 procent. nån är sjukskriven tre månader på grund av stress. och så vidare in i oändlighet.

detta har skapat en mycket speciell arbetsplatssituation. de som är fast anställda är i regel medelålders eller över och anställda på deltid, gärna med några procents sjukskrivning därtill som ytterligare minskar arbetstiden. men eftersom det inte funkar med en arbetsplats där ingen jobbar har min kära chef en hel stab av timmisar i ung, arbetsför ålder. (jag och mina kompanjoner, alltså.) timmisarna jobbar oftast mycket mer än all fast personal. dels för att de helt enkelt inte har råd att sjukskriva sig (sjuklön för timmisar existerar inte här). men dels för att de är yngre och piggare och inte slitit ut sina knän och leder än.

timmisarna förväntas jobba jämt och gör det också. rekord håller forkanda vars tim-raport är fylld till bristningsgränsen. ofta 11 dagars arbete i sträck, en dag ledigt däremellen och så 7 dagar i sträck till, osv. (jävla pucko hon är tänker ni. varför säger hon inte ifrån? men det är inte så lätt eftersom hon nästan måste ta allt jobb hon kan få, då hon sällan får några scheman i förväg och således inte har någon aning om hon kommer få ihop tillräckligt med pengar när månaden är slut. och hon behöver ju precis som dom fast anställda klara hyran, och dessutom de tre barnen hon ensam försörjer.)

hur som helst: timmisarna kan allt om arbetsplatsen eftersom de är vana att jobba alla tänkbara tider och inte är inrutade i ett fast schema. timmisarna förväntas också som sagt vara konstant friska.

med detta i bakhuvudet kan ni tänka att jag blir extra förbannad när min chef är sådär taskig när jag - faktiskt för en gångs skull - är sjuk. jag förlorar ju liksom på det jag också i stålar. och dessutom är det ju direkt farligt att ha en snorande stina där bland alla 90-åringar som knappast skulle palla med en förkylning till i sitt liv. men det är förstås, då får man ju några rum lediga och de som står på kö till äldreboende får någonstans att bo...

PS. ja, den där sista sarkastiska raden var meningen att låta som slutkämmen i ett klagbrev i mitt i söderort. DS.

jag vill i alla fall tacka öppna kanalen som gett mig så mycket

hej. jag heter stina. jag har tre intressen:

1. försöka se snygg ut
2. dricka öl
3. titta på kristna barnprogram på öppna kanalen

tycker ni mitt liv verkar enformigt? det är det också. förslag på alternativa intressen/sysselsättningar/hobbies mottages med tacksamhet.

m v h stina simonsson

PS. på agenda säger en kvinna på brett dalmål att socialdemokratin är en frihetsrörelse och en rörelse för förändring. fniss fniss. typ? DS.

my sweet-loving man

igår var det trädgården och öl och mingel och mer öl och mer mingel. tills jag tröttnade och åkte hem till den o-reko killen. igen. den o-reko killen var mer än lovligt o-reko. men liksom varför ska man vara trevlig när stina uppenbarligen ligger med en ändå? man behöver inte ens fixa frukost på morgonen, om några dagar har hon glömt det och kommer tillbaka igen. och när man säger att hon är cp och att hennes kompisar har porrskådisnamn, ja - då har hon överseende med det. jag tror han menar det som en komplimang när han säger "stinis, du är jävligt lätt att ha å göra med". ooh vilken sweet-loving man jag har funnit mig.

men kanske allt inte är så jävligt egentligen. jag får regelbundet sex och jag har en annan förälskelse vid sidan om. hon heter regina spektor. hon sjunger jättejättevackert och jag blir sjukt berörd och lyssnar på repeat.

i morgon flyttar signe till stockholm och det kan vara det största som hänt i mitt liv sen jag upptäckte vällingen. signe är bäst.

idag är jag ganska lycklig. jag har fått en förkylning som omöjliggör att jag går till jobbet, men som inte hindrar mig från att göra det jag har har mest lust med att göra. det vill säga dricka blåbärssoppa, kolla på tv, lyssna på regnet och på hidden cameras. snart kommer jocke hem till mig och lagar mat - om än av tvivelaktig karaktär. han ska steka fläskkotletter och jag befarar det värsta av denna unge man som flertalet gånger misslyckats fatalt med matlagning i min närhet. men det är ju liksom tanken som räknas.

idag är jag ganska lycklig.

men jag vill nog ändå inte vara ihop med dej

det har varit en hård och händelserik helg. magen och kroppen är i uppror, tankarna aningen suddiga och vimsiga. men det börjar lugna ner sig nu. regnet faller mot balkongräcket på ett näst intill sövande sätt och jag dricker fullkornsvälling och snart är balansen och lugnet åter.

den här helgen har jag jämfört. nykterhet med onykterhet. bra sex med dåligt. bra killar med dåliga. först var allt så enkelt. jag trodde jag visste vad jag tyckte om och vad jag inte tyckte om. men sen när helgen led mot sitt slut hade rollerna bytts och det som var dåligt hade blivit bra och vice versa.

men. jag förstår inte varför hela världen drabbats av denna beröringsskräck för ord som pojkvän, flickvän och förhållande. liksom knulla, umgås, kramas och se på film. visst, det känns okej. men jag vill nog ändå inte vara ihop med dej. man ba: varför då då?

the times they are a-changing, farmor

min farmor ringde mig nyss. hon lät upprörd redan vid hälsningsfrasen. jag anade vad som komma skulle och det dröjde mycket riktigt inte länge innan hon började förmana. var det VERKLIGEN sant? tänkte jag VERKLIGEN åka till australien? SJÄLV? och framförallt: VARFÖR DÅ?

sedan kom följdfrågor gällande australiens statsskick, geografi, visa, kommunikationsmöjligheter (kan man ringa dit? är du säääker på det? det är väl inte alls "klart"?.) osv. osv. hon berättade att pepparspej och överfallslarm var onödigt, det hade hon läst, men däremot är det viktigt att man utsrålar säkerhet.

hon avslutade samtalet med att ifrågasätta min systers blivande samboskap med sin pojkvän sedan tre år tillbaka. "dom påstår att dom inte känner NÅGRA som gift sig innan dom flyttat ihop!" hon lugnade emellertid ner sig till slut och hennes sista ord var latin för "tiderna förändras och vi med dom."

fortsättning följer

jag utlovade tidigare en fortsättning på parkbänksdramatiken. i flera dagar nu har jag gått som på nålar i mitt eget hus, hela tiden beredd på att den galna grannen med dom fula röda badbrallorna ska attackera mig med sin kofot. eller att jag ska få en utskällning av hans flickvän, som för övrigt verkar bära tre tusen lager smink dygnet runt. (jag drömde faktiskt mardrömmar om dom båda så sent som i natt! i drömmen hade killen med badbyxorna just blivit tagen av polisen, men smet loss enbart för att ge mig vad jag förtjänade för att jag anmält honom.)

för fem minuter sedan ringde det på min ytterdörr, som givetvis alltid är låst numera. hjärtat började slå snabbare. jag tittade ut genom kikhålet. därutanför stod hon - flickvännen med jättemycket smink! jag tänkte att mina dagar var räknade och jag funderade på huruvida jag skulle öppna dörren eller ej. med hjärtat i halsen gjorde jag det i alla fall, bäst att ta tjuren vid hornen liksom. (dessutom skulle det vara svårt att låtsas inte vara hemma när teven står på för fullt och alla lysen är tända.)

så där stod hon alltså utanför min dörr. med jättemycket smink. och en nyckelknippa i handen. hon ville att vi skulle vattna deras blommor!!! badbrallekillen spankulerade omkring i bakgrunden, denna gång utan badbyxor utan tillsynes enbart iförd galonförkläde och gula diskhandskar.

mad props to lars leijonborg for keeping it real!!!

jag tittar på tv 8. det är lars leijonborg i en lång intervju. trots att jag jobbat dubbla pass idag i trettio graders värme, att huvudet snurrar och lederna värker så orkar jag bli upprörd.

på något sätt är det så himla bra för mig att lars leijonborg finns. ibland så tror jag nämligen att jag gått och blivit högersosse som inte bryr mig om politik överhuvudtaget och tycker att det mesta kan kvitta egentligen och att alla människor och politiker är ungefär lika korkade. men då dyker han upp, lars leijonborg! med sin gnälliga stämma och sina - iallafall emellanåt - VANSINNIGA idéer och tankar. och jag blir sjukt upprörd. (fast det nästan allra roligaste med honom är hans retorik: får han en femma varje gång han använder ordet 'garanti'?) nästan vad han än säger så tycker jag hur som helst tvärt om. och så fort jag hör honom tala så inser jag varför jag aldrig aldrig någonsin kommer kunna rösta det minsta blått.

ebba von sydow - min skyddsängel

i en beskrivning av mig på helgon har någon skrivit att jag är "liten och super som en häst". det låter onekligen inte så värst charmerande. hur seriöst menad den kommentaren var är förstås svårt att veta, men ett uns sanning ligger det givetvis i det. och så träder ebba von sydow-spöket fram igen! hon talar till mig med vän men ändå förmanade stämma: "vad har vi sagt om alkohol? EN drink dricker man per kväll! att vara full är både äckligt och okvinnligt och framförallt oattraktivt." ebba rättar till sitt diadem och fortsätter: "riktiga tjejer sippar på samma fräscha drink hela kvällen, gärna en med färska björnbär och lightläsk." hon ler uppmanande mot mig. och jag tittar förnärmad upp under snedluggen och ska precis till att säga "förlåt förlåt ebba, jag vet att du har rätt". men istället säger jag FUCK YOU och så beställer jag in en stor stark.

min sambo

igår sa min sambo att en av de saker i världen hon är bäst på - förutom att titta på TV och sitta i sin säng och äta - är att stirra länge in i skåp för att sedan stänga dem igen.