Flonky bygger inte om längre. Hon har flyttat in på 24 kvadrat och tänker stanna där åtminstone ett slag.

lördag, juli 09, 2005

bye bye vita veckan - hej segregation

efter roskilde var jag i stort behov av åtminstone EN vit vecka för att ge min lever en chans till överlevnad. så blev det dock inte riktigt. igår firade vi sannas nya lägenhet med att konsumera enorma mängder vitt vin av både bubblig och obubblig karaktär. det fick konsekvenser som att två av fyra i sällskapet spydde och samtliga deckade i sannas lägenhet. åtminstone jag kommer inte ihåg hur och när. men jag vaknade i allafall i sannas enåtjugo-säng tillsammans med henne och emma. letti låg ihoptryckt i sannas cirka enåtio meter långa soffa. what a night.

idag jobbade jag igen. det var lite jobbigt för jag kände mig som ett ufo i sällskap med mina båda arbetskamrater för kvällen. oddsen för att vi tre skulle ha något gemensamt var relativt stora - vi bor alla i sätra och är i samma ålder. men inte då. de andra två fann varandra direkt i samtal om britney spears operationer, jennifer lopez sångröst och sexighet, christina aguileras skampfaktor, paris hiltons fejkade ögonfärg(!?) etc etc etc. på saras fråga vem som var maryams idol - som hon ser upp till och har som förebild - svarade maryam salma hayek. jag hade absolut ingenting att tillföra i samtalet.

under kvällen funderade jag mycket över det här med tabun. det är väldigt intressant. 22-åriga maryam hade varit full en gång, men det fick inte hennes mamma veta om för då skulle hon döda henne. sara berättade att det hände att hon drack ibland, men det var verkligen inte ofta och TÄNK om mamma skulle få veta nåt. med gårdagskvällens vinscenario i bakhuvet tänkte jag på hur min mamma skulle reagera om jag berättade att jag bestämt mig för att operera min näsa, vilket sara var väldigt sugen på att göra. förmodligen skulle min kära mor bli extremt ledsen och fråga sig vad hon gjort för fel med min uppfostran... som så många gånger förr vet jag inte om jag ska skratta eller gråta.

PS. sara frågade mig senare på kvällen vad jag gillade för musik. det tog ett tag innan jag kunde förmå mig att nämna the shins. sara bad mig sjunga på nån av deras kändaste låtar men jag kände att det nog inte skulle tjäna någonting till. sånt är svårt att säga utan att framstå som dryg. DS.

Inga kommentarer: