jag - en eländig samhällsvetare

igår och idag har jag umgåtts med Jocke. vi sysslade med dekadenta aktiviteter som att stanna uppe till halv sju på morgonen och gotta oss i gemensamt förakt. i höstas kom Jocke ut som högersosse inför hela sin bekantskapskrets. det är nästan så att jag börjar känna att det snart är dags för mig att göra detsamma. det börjar ärligt talat kännas alltmer krystat att upprätthålla någon typ av vänster-image från mitt håll. dessutom är det extremt jobbigt att leva med den obligatoriska känslan av skuld som det medför att vara vänster. Jocke hade en teori om att vänsterkids i själva verket bara är vår tids kristna. skulden och ansvaret man måste leva med för att man råkar vara född i ett välfärdsland i väst kan ju faktiskt nästan liknas vid den kristna arvssynden. (att dom kristna har mycket gemensamt med vänstern ser vi ju ytterligare bevis på när det gäller moralpaniksfrågor såsom halvnakna människor i media.)

nu till de saker vi föraktade tillsammans i natt. det visade sig för det första att vi båda föraktar arbetarklassen ganska intensivt. här har vi vänsterproblem nummer ett: det är väldigt svårt att känna solidaritet med arbetarklassen om man tycker att alla som är arbetarklass är puckon. ett pucko är till exempel en person som hatar sitt arbetarklasskitjobb - och hela sitt liv med för den delen - men som inte lyfter ett finger för att försöka förändra sin situation. fast personen ifråga lever i ett land där utbildning är gratis och man till och med kan få studiemedel för att studera. (shit - det här med att vara högersosse går ju bättre än väntat! ni hör ju hur illa det här låter!?)

men frukta icke! vi föraktar insnöade akademiker också. en insöad akademiker är till exempel en person som aldrig arbetat i hela sitt liv, men pluggat slut på alla sina studiemedel genom att läsa, låt säga; en termins nybörjarportugisiska, lite genusvetenskap, ett års statsvetenskap, nån kurs i filmvetenskap etc etc och sen - efter sex år - är FÖRVÅNAD för att han eller hon inte får några jobb på sin utbildning. liksom get real för fan.

men nu föraktar trots allt Jocke än mer än mig. han föraktar exempelvis i princip all samhällsvetenskap. blivande läkare som han är drar han sig inte för att berätta för mig vilken eländig samhällsvetare jag är och hur meningslösa i princip alla samhällsvetenskapliga utbildningar är. det enda goda råd han kunde komma på att ge mig var att ta ett naturvetenskapligt basår och sadla om helt enkelt. thanks a lot. ett alternativ var att mygla mig in i Kommunal och bli högavlönad fackpamp. men tro nu inte att jag åkte hem från Jocke och Täby kyrkby i eftermiddags med gråten i halsen och självförtroendet nere i fotknölarna. nej, det hela var faktiskt riktigt upplyftande på sätt och vis. jag ska ta mig fan komma på något att göra med min eländiga samhällsvetenskapshjärna och om 20 år kommer jag att ha gjort minst lika mycket goda gärningar för mänskligheten och tjäna minst lika mycket pengar som den där dåren. man är ju i alla fall inte en sån där förhatlig estet.