jag klickade på "ja"-knappen för en trea i vårberg. jag hoppades, men bara lagom mycket på det där sunda sättet. FAST HELVETE också. nån jävel med kötid från 1983 (!!!) kom och snodde min första plats så att jag bara kom tvåa. jag typ dör. och jag kan inte låta bli att känna att mina vidskepliga tankar är högst befogade. för er som inte vet om det, så är jag nämligen hyfsat vidskeplig. (eller skrockfull, kanske det heter. jag vet inte, vad är skillnaden?)
här är mina bevis på att jag har rätt att vara vidskeplig:
- tar man en sväng på myrorna för att inhandla saker till lägenheten man hoppas få - ja, då kan man ge sig fan på att man inte får den
- är man gravid i andra månaden och kollar på bäbiskläder - ja, då kan man ge sig fan på att man får missfall
- har man med sig kondomer i väskan - ja, då kan man ge sig fan på att man inte får knulla
- har man för en gångs skull snygga underkläder - ja, då kan man också ge sig fan på att man inte får knulla.
kontentan av detta är således som följer: hoppas aldrig på någonting NÅNSIN förrän du är bombsäker på att det kommer inträffa. stackars, stackars mej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Nu har jag läst. Och ta det lugnt. Övertala Lovisa att ta tvåan nu! Hon kan ju alltid flytta ut och du kan alltid hitta någon annan senare. Det är värsta bra läget på den där tvåan och jag lovar att ni kan få den om ni bara vill.
Skicka en kommentar