berns salonger

i onsdags fick jag fint besök ända från örebro. oskar kom nämligen hit för att kolla på richard hawley tillsammans med mig på berns. innan dess var jag på berns så sent som förra veckan. det är en ganska lustig företeelse att jag jag besökt just berns inte mindre än två gånger de senaste två veckorna, tycker jag. berns är lustigt. jag hyser någon typ av skräckblandad förtjusning inför det stället.

läskiga saker med berns är till exempel att ölen kostar 53 (!!!) kronor, men att ingen utom dom i ens eget sällskap verkar reflektera särskilt mycket över detta bisarra faktum. (jag vill inte ens veta vad en drink där kostar.) saker man blir förtjust över på berns är däremot inredningen med typ nordens största kristallkronor och hela känslan lokalerna medför av att man känner sig som en prinsessa eller åtminstone strindberg.

en grej med berns som jag gillar med skräckblandad förtjusning är kändistätheten. under en kväll på berns hann jag bland annat:
- springa in in i han den dära Andreas som är så snygg och en jävel på att sy i TV4plus-programmet sick-sack. (och han typ ba: förlåt, ursäkta. fast JAG sprang in i honom.)
-spotta Pontus Gårdinger i baren. han såg sådär svår och snygg ut. (blir han aldrig gammal förresten? han ser ju likadan ut nu som för tio år sedan?!)
-hälla öl på Moneybrother-Anders Wendin OCH Frida Hyvönen samtidigt. (och dom ba typ: förlåt, ursäkta. fast JAG hällde öl på dom.)

och så kände oskar igen nån musikjournalistsnubbe i baren också. what a night. jag säger som ernst kirchsteiger: "åh kära nån vilken dag. jag är så full av intryck!"