hate to say i told you so, sa vivi

jag är ingen hälsomänniska. jag äter vad jag är sugen på och motion är ingenting jag sysslar med på regelbunden basis. men vissa saker avhåller jag mig dock i allmänhet ifrån. till exempel så äter jag inte chips sådär slentrianmässigt och läsk dricker jag mycket sällan. när jag köper chips och läsk brukar det vara för att jag 1. vill fira någonting eller 2. vill vara olycklig. igår var en sån dag. en jättestor påse chips köpte jag och en stor flaska ICA-läsk. igår var det alternativ två som var det aktuella skälet till konsumtion av det här slaget.

varför jag var så olycklig kan man verkligen fråga sig. egentligen hade ingenting hänt som förvånade eller upprörde mig nämnvärt. nej, anledningen till min olycka hade jag kunnat varna mig själv för redan för sisådär två veckor sedan. men kanske just därför: för att jag självmant utsatt mig för någonting som jag visste skulle vara en dålig och destruktiv idé, gjorde mig bara så ledsen och förbannad.

jag voldgästade en vän (intern skojig ordvits, btw!) och vi lyssnade på gone for good med the shins på repeat. vivi antydde någonting om "hate to say i told you so". sen lånade jag boken "Naiv. Super." av Erland Loe som jag började läsa om. det är en väldigt bra bok som jag läste för några år sedan, men på något sätt kändes den mer aktuell nu. huvudpersonen i boken tycker om att göra listor av olika slag. ganska tidigt i boken gör han två listor; en lista på saker han har och en lista på saker han inte har. här är listan på saker han inte har:
-planer
-entusiasm
-en tjej
-känslan av att saker och ting hänger samman och att allt kommer att gå bra till slut
-ett vinnande sätt
-klocka

hans lista stämmer väldigt väl överens med min personliga lista över saker jag inte har just nu. (jag skulle även kunna tillägga att jag saknar en kökslampa, men för övrigt behöver kompletteringar knappast göras.)

att läsa "Naiv. Super." har en ångestdämpande effekt enligt vivi och jag är beredd att hålla med. konsumtion är ju också någonting som är känt för att ha liknande effekt. därför tvingade jag mina föräldrar att skjutsa mig till antikladan i Qvartinge. där konsumerade jag en bokhylla. det kändes ganska bra fast så särskilt ångestdämpande var det inte. på vägen hem plockade vi upp en liftare. hon var i 17-årsåldern och skulle hem till danderyd efter att ha besökt sin pojkvän på visschan under helgen. hon var innerligt tacksam när vi släppte av henne i fittja - en plats hon undrade låg i närheten av bagarmossen.

det enda jag kom på att göra igår kväll när jag var som mest olycklig var att lyssna på Lena Philipson-skivan jag fick av min psykotiska farbror i julklapp. det är en hejdundrans käck pop-skiva med fantastisk orup-lyrik. jag vill avsluta den här bloggen med dessa tänkvärda rader: "jag har försökt med unga pojkar, och jag har roat mig med äldre män. jag har funderat på kvinnor ibland men där saknas det en del. så mycket kärlek jag bara orkar, sen går jag ensam hem igen. så säg mig vad gör jag för fel?"