Idag har jag roat mig med att gå på krismöte nummer två i ordningen med Människouthyrningsfirman. Idag bjöds det på Indiskt. Så käckt. Idag har jag också återigen fått bevisat att tillväxt är ett vansinnigt dåligt mått på människors generella levnadsstandard.
Men ni vet ju hur det brukar låta: "Förra året ökade svenska företag sin omsättning med si och så mycket, nu är det högkonjunktur och det går så BRA för Sverige." Ungefär. Företaget jag jobbar åt hade år 2005 en årsomsättning på 56 439739 kronor. (En ökning på 7 miljoner från föregående år, FYI.) Den sammanlagda vinsten efter skatt var drygt åtta miljoner. Nu pratar vi om ett företag med 34 anställda.
Att ha några konsulter som jobbar i kundtjänst för en symbolisk hundring i timmen är således småpotatis för dem, rent ekonomiskt. För de studenter som jobbar där som konsulter däremot, är det en livsviktig inkomst. Det är liksom inte så att det saknas pengar i företaget, inte att det saknas arbete heller. Alla arbetsplatser har ju en hög med saker som man tänkt "ta itu med nån gång när man får tid". Tillväxt i all ära, men vem bryr sig om hur företagens vinst fördelas? Pengar läggs på hög på vissa ställen, medan plånböcker ekar tomma hos - håll i er nu - fullt ARBETSVILLIGA människor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är nog dags att vi börjar betrakta ekonomisk tillväxt för vad det verkligen är - nämligen ett särintresse bland andra särintressen, och inte någon sorts universell god kraft som alla vill ha och alla mår bra av. Varför anses det vara det enda önskvärda tillståndet att allting blir mer, större, högre, fetare? "Långsiktigt hållbar samhällsutveckling" talar man gärna om i min bransch, men få vill erkänna att denna långsiktiga hållbarhet inte riktigt är förenlig med det ständiga kravet på tillväxt, tillväxt tillväxt.
Upp trälar ut i alla stater!
Skicka en kommentar