det är så spännande att resa

jag är fett trött på mitt jobb. i alla fall på dom jobbiga jobbkompisarna. som inte alls är några kompisar såklart utan en bunt bittra medelåldersplus-kvinnor med noll livsglädje. dom är fett nedbrytande att vara i närheten av. så jag ska lämna dom ett slag snart och dra till England i oktober. jag pratade med min goda vän ullis i natt som är slavarbetare på nåt slags hotellkomplex utanför oxford. hon var ganska på lyset sådär och på mycket gott humör. hon jobbar hela tiden och sover och äter aldrig. istället dricker hon sprit och röker. jag tycker det låter som ganska trevligt, så jag tänkte hälsa på.

i veckan läste jag en ganska bra liten krönika av fredrik strage på temat resor. han hade kommit fram till att hur mycket han än reser, så upplever han ändå inte så mycket mer än sin morfar som aldrig i sitt 94-åriga liv lämnat Gnarp. för var Strage än reser så hamnar han ändå alltid i samma typ av miljöer: "bohemiskt minimalistiska caffelatte-enklaver där alla har basebollkeps och designerjeans, butiker fyllda av glassiga fotoböcker från Taschen, snuskigt dyra doftljus och Barbapappa-statyetter, vintageavdelningar där det säljs tyska arméjackor och spelas Antony & The Johnsons eller MIA, uteserveringar med chèvre- & valnötsfoccacia". han fortsätter: "det finns ingen som helst skillnad mellan säg, Maraiskvarteret i Paris och Williamsburg i New York. det är popkulturella getton för folk som inbillar sig att de är intresserade av att se världen, globetrottrar som gärna talar föraktfullt om svenskarna som äter köttbullar på chartersemestern, men som i själva verket är djupt konservativa". jag tycker att han gjort en intressant, om än ganska uppenbar, betraktelse som jag själv känner igen mig i alltför väl.

jag minns förra hösten när jag och sofia var i München och för första gången verkligen insåg hur konservativa vi var i vårt resande. för det första åker vi BARA till storstäder. och när vi väl befinner oss i en stad är det första vi gör att söka upp dom hippa(?!) kvarteren med lite halvsunkiga second hand-affärer, t-shirtbutiker, caféer och barer där dom spelar nick drake. efter nåt varv runt i butikerna slår vi oss ner på nåt fik och dricker te så långsamt vi kan och sen ber vi om påfyllning av varmt vatten. vi ser oss omkring och säger att "det här var ju en riktigt trevlig stad". men i München den där gången slog det slint. vi hade nämligen inte hittat till dom "rätta" kvarteren direkt utan letat ett tag innan vi äääntligen kunde slå oss ned med en kopp te på nåt som kändes som "rätt" sorts café i "rätt" sorts område. men i samma stund som vi hittat dit insåg vi tragiken i det hela.

hey - det är så spännande att resa och se nya saker!