Willy Wonka vs. tungspatlar

idag besökte jag för första gången café Valand på Surbrunnsgatan. det var en upplevelse och en njutning utöver det vanliga. stället öppnades 1954 och sedan dess har inte en enda detalj i inredningen förändrats. träpanelerna på väggarna, kakmontern, de röda små lamporna, möblerna - ja till och med kassaapparaten är original från öppningsåret. mannen bakom disken likaså, som nu hunnit uppnå en mycket hedervärd ålder. jag älskade såklart stället från första stund och ser nu fram emot många trevliga stunder där över en kopp bryggkaffe och en mandelkaka.

i morgon tänkte jag gå och se Willy Wonka med Jocke och Åsa. men det visade sig att Åsa - som är sådär internationell och häftig med kontakter i utlandet och ett telefonsvararmeddelande på engelska - redan har Willy Wonka på video. och förresten kunde hon inte följa med i morgon. Jocke ringde upp mig för att meddela detta och lockade isället med ett annat trevligt erbjudande för onsdagskvällen. han hade nämligen lyckats få tag på två stycken tungspatlar och dessutom laddat hem den japanska skräckfilmen Dark Water. läkarstudent som han är tyckte han förmodligen att hans erbjudande om kvällsunderhållning; gräva varandra i halsen med tungspatlar för att sedan titta på en japansk rulle med mycket blod, var minst lika lockande som en biokväll. jag kände dock att jag hade den förra kvällen hos Jocke i alltför färskt minne för att känna mig riktigt lockad av erbjudandet. då stoppade han nästan min blodtillförsel i ena armen när han försökte ta mitt blodtryck med sin nyligen införskaffade blodtrycksmanchett och sen kollade vi på dansk splatterrulle så att jag inte vågade gå hem själv från t-banan.