soundclash i mitt hjärta

lördagen var en mycket trevlig dag. jag och sofia promenixade runt på stan och sen lagade vi mat och delade på en vinare i skenet av levande ljus och pratade om livet och lyssnade på Yo La Tengo. sen skulle vi ut. johans kompis alberto skulle fylla år och sånt ska man ju fira liksom. dom tänkte gå till nåt astöntigt ställe som jag och sofia vägrade besöka, varför vi i stället föreslog att vi skulle besöka ett annat astöntigt ställe, nämligen soundclash. varje gång jag besökt det stället det senaste året har jag sagt "aldrig mera soundclash" efteråt. men av nån jävla anledning hamnar man ändå alltid där. igen och igen. men nu var det - VERKLIGEN - sista gången.

för er som inte vet så är alltså soundclash stans absolut sunkigaste indiehak alla kategorier. klientelet består till 95 procent av nykläckta sprittörstande artonåringar. på den gamla goda tiden behövde man dock inte ha fyllt arton för att komma in, det räckte med att man kände nån som släppte in en bakvägen. (denna kväll gick det tydligen också att fejka en stämpel på handen med kulspetspenna och komma in oavsett ålder.) hur som helst - med öl för 27 spänn blir dessa nyblivna artonåringar ganska snart ganska redlöst berusade. en av dessa stackare hittade vi senare liggandes på marken utanför, bredvid sina egna spyor. vi hjälpte honom på med jackan och ringde upp hans kompis som befann sig inne på stället, också han tämligen överförfriskad. vi bedömde dock att han fick anses vara kapabel att ta hand om sin vän.

under mystiska omständigheter lyckades vi hur som helst ha en riktigt trevlig kväll, åtminstone till en början. jag och sofia slog oss i slang med två brudar, som med sina trettio år var höjde medelåldern på stället rätt rejält. vi berättade bland annat fakta som att Franz Ferdinand är ett BAND, och annat som kan vara bra att veta om man befinner sig på soundclash. och så träffade jag på en gammal kompis vid namn mårten.

det var under en av mina och mårtens små rökpauser utanför som det galna hände. vi står där i lugnan ro och pratar, när det helt oprovocerat kommer fram en jättearg man till mig och kräver att få gräva i min väska. då jag inte sett honom tidigare och han inte hade några vakt-kläder, drog jag slutsatsen att det var ett fyllo som ville sno mina grejer. men han var ihärdig och nästan slet ifrån mig väskan. ungefär då fick jag reda på att det var han som äääägde stället. i min väska hittade han en TOM pepsiflaska som han luktade på och konstaterade att den luktade sprit. "ge mig din bricka!" skriker han och jag överlåter fogligt min garderobsbricka åt honom. en halv minut senare slänger han min jacka på mig och säger att jag måste gå. mårten börjar ifrågasätta rimlighetsgraden i det just inträffade, varpå killen säger: "säger du ett ord till nu så slänger jag ut dig med!". mårten yttrar ett försiktigt "men", vilket var droppen. nu var alltså inte heller han välkommen in. vi typ dog. JAG HAR BLIVIT UTSLÄNGD FRÅN SOUNDCLASH!!! FATTA!!!

sen åkte vi hem till alberto och kollade på tv-spel.