när den nya skivan skulle släppas och det stod om marit i varenda tidning varje dag i över en vecka så tänkte jag bara typ liksom: orka. under hela gymnasiet var jag visserligen värsta marit-fanet, men nu är jag faktiskt inte intresserad av vad hon pysslar med längre, tänkte jag. marit är alltid marit.
men så jobbade jag i mammas affär häromkvällen. mamma hade köpt en ny skiva; "i think it's a rainbow" med marit bergman. BARA EN SÅN SAK! visserligen brukar jag och min mor ha liknande musiksmak, men det brukar alltid vara en envägskommunikationsgrej där jag är givaren och hon mottagaren. men nu hade hon alltså gått och köpt marits nya platta helt på eget bevåg! mamma-indie liksom! kan det bli ohetare och osexigare?!
men: jag lyssnade på repeat i butiken i två timmar. höjde volymen och dansade när det inte var några kunder. när jag kom hem fortsatte jag lyssna på repeat. och ja - jag till och med bölade där i min ensamhet! precis som på den gamla tiden när jag lyssnade på en ny marit-skiva. frida hyvönen körar snyggt, marits melodier är catchigare än nånsin, arrangemangen grymmare och kanske är det den halvdana engelskan som gör att det känns så där nära och på riktigt. jag vet inte. men det är bra.
PS. och mamma tyckte mer om dixie chicks-plattan hon köpte samma dag. ds.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag har vetat länge att Kerstin är den tuffaste morsan nånsin, du är typ sist med att se det. Dina föräldrar var snyggast på farsans 50-årskalas, din morsa har ballaste yrket för en 60-talistkvinna och sen har hon dessutom stake nog att lämna det där tuffa jobbet och starta sin butik osv osv. Att åka till Australien för att man inte har nåt bättre för sig är ett djärvt grepp men så har du också att brås på. Basta.
Skicka en kommentar