there ain't no party like a vårberg party

det var en lyckad utflyttningsfest i vårberg i fredags. men så har jag också världens bästa vänner och då är det ju en tårtbit att ordna trevliga fester. alla var på sjukt gott humör och i perfekt alkoholrus. jag fick till och med going-away-presenter! några sötisar hade skramlat ihop till ett extra minneskort till digitalkamren. av linda fick jag för resan oumbärliga grejor som mjukost på tub och "on the road" av jack kerouac. av några fick jag ett taco-middags-kit, vilket passade perfekt som bakismiddag sen på lördagen. (även om givaren av presenten själv åt upp den tillhörande burken med majs. men man kan ju inte begära allt.) ja, kära vänner! ni vet verkligen vad en kvinna som jag behöver och jag älskar alla jättejättemycket.

digitalkameror är ganska roliga leksaker. förvisso tycker jag att bildmediet rent generellt är helt sjukt överskattat och att tusen ord alltid säger mer än en bild. men nyhetens behag har inte lagt sig än kring min egen kamera. man kan ju till och med filma med den! veganen filmade massa fantastiska ögonblick - bland annat allsång med meatloaflåtar och grovhångel i köket. köket var annars - som alltid - platsen för politiska samtal. nivån var dock denna gång överraskande låg. folk verkade mest väldigt förbannade och många uttryckte åsikter som att demokratin borde avskaffas eftersom att folk är dumma i huvudet. denna fest bjöd dock på ovanligt stor variation på politisk tillhörighet bland festdeltagarna, som ju i vanliga fall bruka kunna beskrivas som en rödgrön röra. men moderaten var där, och hans folkpartistkompisar. det var roligt och mångfacetterat:

mårten: röstar du på moderaterna?
den-oreko-killen: nej, jag röstar på kungen.
mårten: men det kan man ju inte göra?!

nu ska jag för ovanlighetens skull sluta pladdra och låta bilderna tala för sig själv.