men anda! en glaciar! (och lite annat)

de senaste dagarna har allting varit helt lojligt bra. liksom sadar bra sa att det blir trakigt att blogga om det. alla ar saa jattesnalla och genomroliga och det ar saa vackert har och jag har aaalltid roligt. sa jag for val bjuda pa lite mindre genommysiga stories ocksa, for att roa er...

som ni vet besteg jag ju glaciaren i franz josef. det var sjukt haftigt, men hade nog varit snappet mer gemytligt om det inte regnat konstant under de sex timmar vi var uppe pa den. och snappet mer gemytligt om jag inte snubblat pa mina egna broddar och ramlat ner i en vattenpol och blott ner mina brallor och skaffat mig tva blamarken. och snappet mer gemytligt om jag inte haft min mobil med mig, som led en plagsam vat dod i min ryggsacks ytterfack, sakta drankt av regnvatten och smalta lakritspastiller. men anda! en glaciar!

den senaste tiden har jag upptackt att jag har intressen som forut var mig helt frammande. jag anvander mig hyfsat ofta av ordet "hike" och alltid i en positiv bemarkelse. (inte i bengt alsterlind-skamt, alltsa.) jag tycker bara att det ar sa vansinnigt roligt att klattra upp pa hoga berg och dylikt, bara for att titta pa utsikten! det gjorde jag sa sent som idag, har i queenstown dar vi befinner oss. fast sen var vi trotta och akte som en bergbaneliknande grej ner. valdigt turisigt och vaaaldigt vackert. som alltid pa nya zealand.

den senaste veckan har jag akt pa en buss med i princip samma manniskor. men i overmorgon skiljs dom flesta av oss at och det borjar bli dags att bli lite sentimental. nagra manniskor jag aldrig kommer glomma ar:

emma. londonbrud som personifierar ordet "kramgo", lar mig cockneyslang och london-dans-moves. ungefar varldens basta.

craig. skottsk patriot och den jag vet som kan saga flest "fuck" i en och samma mening. faktum ar att han inte sager en enda mening utan "fuck".

thomas. snusande brandman fran goteborg som underhaller hela bussen med sina extremt sexistiska skamt, berattade pa svengelska.

pascal. den italienskaste italienare jag nagonsin traffat. ett tag trodde jag att han fejkade sin harkomst, eftersom han helt enkelt bara var FOR mycket italiensk kliche. flirtar med tjejer genom att gora kalla-pa-katter-kiss-kiss-ljud i baren.

ian. drygt tva meter lang britt med harligt torr brittisk humor. de flesta skamt har att gora med hans egen bristande skonhet. sager saker som "hello gorgeous. fancy a drink?".

tva blonda svenska tvillingar. satte sverige pa kartan genom att hoppa bungy jump topless. (dom fick det for halva priset da.)

och nu nagot for spraknordarna. bade australien och nya zealand har vad man skulle kunna kalla varsitt nationaluttryck. i australien ar det, som de flesta av er kanske redan vet "no worries". (eventuellt med tillaget "mate".) i nya zealand ar nationaluttrycket "sweet as, bro." till en borjan kan det tyckas lite lattare att ta till sig "no worries". det uttrycket forklarar sig ju liksom sjalvt, aven om aussisarna anvander det i en ytterst utvidgad bemarkelse.

"sweet as" gick mig dock pa nerverna de forsta dagarna har. "sweet as" vada? sott som choklad? sott som honung? dessutom verkar nya zealandarna anvanda det in i absurdum. det tycks ha gatt fran att vara ett uttryck for nagot allmant positivt och bra, till att helt enkelt betyda "okej". ett prima exempel pa detta var nar var busschaffis fragade om alla var pa bussen. tva personer saknades, visade det sig. busschaffisen svarar: "we lost two backpackers, sweet as!". det ar ta mej fan att get carried away, tycker jag! men i morse kunde jag for forsta gangen konstatera att jag aven tagit till mig detta till en borjan sa storiga uttryck. foljande konversation utspelade sig mellan mig och nya zealandaren sandy.

stina: thanks for the ride.
sandy: no worries, mate.
stina: sweet as.

ja, det ar inte utan att man blir imponerad av min sprakliga anpassningsformaga har pa andra sidan jorden! i morgon ska jag rida och kanna mig sagan om ringen-aktig! sweet as!