nu ska jag skriva en jättefånig carrie bradshaw-inspirerad text. den kommer jämföra män med klänningar. okej, håll i er.
det här med tvåsamhet är ju ett spännande fenomen. allt bygger på att man känner sig jävligt tillfreds med sitt val av partner. för att tvåsamheten ska fungera krävs det också att man inte går omkring och jämför sin partner med andra personer man hängt med eller drömt om. då spricker liksom hela idén.
jocke och linnea hade nyligen diskuterat det här med tvåsamhet. linnea hävdade då att man inte ens tänker i termer av jämförande, när man hittat en typ som man gillar. man ligger inte och tänkter: "fan, om X ändå hade en lika stor snopp som Y". eller: "X är ju en jävel på hångla, men hans matlagning kan inte mäta sig med Z:s gastronomiska äventyrsresor". det funkar inte så, menade hon. utan varje ny person är som ett nytt kapitel, helt för sig själv. det finns liksom ingen linjär bra-dålig-skala för hur en bra partner ska vara som man kan uppfylla till olika stor grad.
ungefär som när man köper en ny klänning. en klänning är ju som en individ i sig, som är fantastisk på sitt eget sätt. när jag köpt en ny grå, rak klänning med knappar går jag ju inte omkring och tänker "den är ju fin, men TÄNK om den ändå vore svart, klockad och hade volanger". det vore ju helt bisarrt. för klänningar gäller med andra ord samma sak som för människor; det finns ingen linjär bra-dålig-skala. ingen norm. inget ideal. bara ett stort virrvarr av olika influenser och sätt att vara. en del som man gillar och en del som man inte gillar. men som sagt, inget som alltid i alla situationer är bra och i alla situationer är dåligt.
så varför kan jag inte inse fakta och börja agera utefter det? varje ny människa som jag träffar höjer kraven på min linjära bra-dålig-skala. SOM INTE FINNS. stackars pojke, men det får nog vara nog nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
fast det är väldigt svårt att inte.. eller iaf önska lite. Man måste dels ha kommit till insikten att ingen är fullkomlig och alla människor är olika i sig men inte bara ha insett utan också gjort de till sitt eget som man säger när man pratar mode och stilar ;)
heh, det är alltid kul att få sina idéer refererade i tredjehand. hehe. men du fick det rätt ändå :) jag tycker man skapar ett nytt ideal varje gång man blir kär liksom. men man kan ju fortfarande ha något slags grundideal som alla måste leva upp till. det finns ju en anledning till att mina pojkvänner inte har fejksolbränna och går ut kring stureplan, och att de är på vänsterskalan politiskt och att de spelar gitarr och att de inte är flintskalliga. men sen är dom ju olika ändå, inom den satta mallen. så. faller man utanför så finns det ju inte så mkt mer att säga om saken.
intressant också att jocke verkligen kan göra en linjär jämförelse tycker jag. liksom spalta upp saker. har han vart kär någongång måntro? hannes och jockes cyniska analyser av förhållanden got me for a while, men jag tror bara de skyddar sina ömtåliga gossehjärtan genom att avfärda kärlek som påhitt. haha!
1. det ar ALLTID mkt lattare att vara cynisk an att ta for att man gillar nagon och kampa lite i ett frohallande
2. jag tror ine att det ar mojligt att a kriterie for dne man ar kar i. satta mallar existerar ite. inte ens ostermalmskids gar det att skydda sig mot.daremot kan man ha kriterier for folk som man kn ha ett fungerande forhallande med, men det ar en rationell sak for att undvika krig och storm. kanslor daremot ar ytterst sallan rationella.
jag ommer hem JATTEsnart - lordagen de 24. jag ar jatteblek och jattefattig och jatteambivalent men jag langtar efter att dricka te med dig och ge dig en stor kram
jag kan hålla med om att det inte finns en allmän bra-dålig linjär skala som man kan mäta förhållanden efter, det vore ju vansinnigt eftersom det skulle föutsätta att alla fungerar likadant, och som etnologistuderande så är det ju oacceptabelt att tänka så. däremot så kan jag hålla med linnea om att det finns ett något slags grundideal som man går efter (t.ex
är det för mig legitimt att dumpa någon för att de lyssnar på the rasmus), och om personen ifråga inte uppfyller grundidealen så blir det betydligt knepigare att fortsätta hänga. även om man har gett dom en chans.
Skicka en kommentar