i går tänkte jag ge stockholms nattliv en chans. jag gick på popklubb. en kille stod på en scen. han hade med sig en ipod med låtar som han gjort själv. dunka dunka lät dom. han dansade till låtarna. ibland sjöng han lite. men oftast stod han bara på scenen och vickade lite på rumpan. jag och sanna och eileen skrattade. av chock eller av uppgivenhet - det är svårt att avgöra. när blev detta ett okej beteende? när började folk betala för att titta på när en nördig kille vickar på rumpan på en scen? fast sen hittade jag en snubbe som var asbra på att bugga och kvällen blev ganska bra ändå. en häftig avslutning på bästa let's dance-manér till hungry heart blev det, innan lamporna tändes och dom svettiga ungdomarna snällt började köa till garderoben.
idag tänkte jag ge stockholms bostadsmarknad en chans. jag gick på bostadsrättsvisningar. det var värmeljus i varje hörn, ljusrosa handdukar med matchande ljusrosa dusch-kräm. flaskor med olivolja extra virgin och glasburkar med limefrukter i. och så värmeljus, värmeljus. överallt. som om några värmeljus skulle legitimera att 25 kvadrat i årsta kan säljas för en miljon! som om några limefrukter på köksbänken skulle legitimera att en lägenhet utan spis kan benämnas som "praktisk"! världen är sjuk. jag med. just nu lockar inget fram så mycket kräkreflexer som denna vidriga epidimin som kallas homestyling.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hujeda mig, stackars flicka! Du kan ju alltid fälla nedlåtande kommentarer med lagom hög röst om det får visningarna att kännas bättre. I bästa fall kan du ju kanske få andra att tveka och slippa konkurrens i en budgivning.
För övrigt har du mitt fulla stöd i barnskaffarfrågan, jag förstår dig till fullo. Fast i mitt fall tror jag att det är en biverkan av mina minipiller.
Vi borde ses nån dag och virka bebiskläder, hur låter det?
huh, bebiskläder? bebisar? huh. huha.
annars, var var ni nånstans?
oh när ska du träffa mig och prata om saker som ej rör barn eller liknande?
föresten fick jag värsta kli-i-ögonen-attacken igår och är nu paniskt livrädd att ha blivit kattallergiker så om så är fallet kan du ju få mina bebisar. fast jag hoppas att det bara var hypokondri.
Skicka en kommentar