När man är liten finns det ett antal saker man kopplar ihop med att vara vuxen. De flesta barn har nog med saker som att laga mat, betala räkningar och jobba på sin lista över saker som vuxna människor ska kunna. Men sedan finns det förstås en uppsjö ansedda vuxengrejer som skiljer sig åt från barn till barn.
Ett tag var jag till exempel helt övertygad om att alla vuxna människor MÅSTE kunna stå på händer. Det var så jag tolkade gympalärarnas tjat i alla fall. Som att om jag inte lärde mig stå på händer så skulle jag stanna i utvecklingen och aldrig få bli vuxen. Så jag övade och övade. Men inte fan lärde jag mig stå på händer. Till sist gjorde försvarsmekanismerna i mig så att jag glömde bort denna enorma skam och vuxenlivet närmade sig trots allt.
En annan sak jag VISSTE att vuxna måste kunna var att stämma gitarrer. Jag började lära mig spela gitarr i 14-årsåldern men det där med att stämma dem verkade bara totalt oöverstigligt. Jag spelade och spelade men då och då tvingades jag skamset uppsöka en förälder att komma mig till undsättning med stämningen. Och jag tänkte i mitt stilla sinne att förr eller senare är jag vuxen och bor hemifrån och då MÅSTE jag kunna stämma min egen gitarr. Då och då dök ångesten upp. Men jag förträngde.
Och nu sitter jag här. I min egen lägenhet. Och inte fan kan jag stämma en gitarr! Det är enormt frustrerande och inget vidare för självförtroendet, men nog är jag vuxen ändå. Eller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag behärskar faktiskt, åtminstone delvis, gitarrstämmandets konst! Inte vet jag om jag är vuxen för det, men bjud över mig på te så ska jag se vad jag kan göra!
kram!
det finns ju sånnadär käcka gitarrstämmarsaker.. fast det kanske är en sån du har? ja jag är iaf tillräckligt imponerad av att du ens kan SPELA gitarr sådetså.
Jag vet inte om det hjälper, men man kan ladda ner en gitarrstämningsgrej som är jättebra. Jag klarade av den och jag är helt ogitarrisk. Det står Freee Guitar Tuner ganska stort en bit ner på sidan. http://www.f1pick.com/apgt.html
Det där med att stå på händer var ju särskilt lustigt. Min gamla kloka farmor har en definition på vuxenhet, nämligen att på en vuxen person befinner sig alltid fötterna på en lägre nivå än huvudet. Många av oss kan väl förvisso föreställa sig situationer, fr.a. intima parsituationer, där fötterna (åtminstone för någon av de deltagande parterna) faktiskt har en högre position än huvudet, men jag kan tänka mig att den typen av aktiviteter inte heller är något som RIKTIGT vuxna personer sysslar med i någon större utsträckning, enligt min farmors definition.
Skicka en kommentar