Eländes elände?

Ibland är allt bara eländes elände. Skolan går bra, man har fina vänner och en söt pojkvän men varje morgon man ska gå upp ur sängen måste man ändå påminna sig om varför. Idag var en sådan dag. Faktum är att många dagar på sistone har varit sådana dagar.

Men idag kom jag upp ur sängen och åkte och simmade med Sara. Allt var eländes elände - det var barn precis överallt! Minst tre skolklasser var där samtidigt som vi. Redan i omklädningsrummet började vi muttra. Mest jag. Småflickorna hade lärt sig "trostricket"; ni vet när man tar på sig baddräkten utanpå trosorna och sedan drar bort dem, så man slipper visa sina privata delar för sina åttaåriga klasskamrater. Jag suckade. Jävla sexualisering!

Inne i simhallen blev det än värre. I kanten av bassängen stod två vuxna män och bara hängde. Äckel! Stå där och glo på halvnakna kvinnor! Vem åker till en simhall för att bara stå och hänga, liksom?

Sara och jag glodde på männen men insåg snart att männen inte alls glodde på oss. När en av gympalärarna däremot instruerade sina elever i hur man tog bra simtag sneglade de försiktigt och försökte härma. Men deras kroppar ville inte riktigt. De tycktes inte kunna simma - vuxna karlarna! Efter ett tag tog de mod till sig och hämtade sådana där simbönor som barn har när de går på simskola. De höll alltså på med något så hedervärt och modigt som att försöka lära sig simma i vuxen ålder. Och möttes av föraktfulla blickar av mig och Sara...

Nej, så eländig är världen inte trots att november som vanligt bjudit på mången dag av självmordsväder. Och när Oskar kom hem hade han köpt Guitar Hero!