detta är en hyllningstext

i ett tidigare inlägg utlovade jag någon typ av lista över goda egenskaper och kvaliteter som min vän vivi besitter. "den som väntar på nåt gott", sa jag klämkäckt angående fördröjningen. min vän vivi replikerade med "...kan dra åt helvete". men här kommer den då, äntligen - listan över bra grejor med vivi! utan inbördes rangordning.

1. vivis namn.
namnet vivi låter lite som en förvirrad sagofigur av något slag. lägg därtill hennes genomcoola efternamn vold och vi har plötsligt fått en stenhård motvikt till den ganska väna sagofiguren. ytterligare en sak som är bra med vivis namn är för övrigt att hon är ensam om det, varpå förväxling och förvirring kring hennes person sällan uppstår.

2. vivis tillgänglighet.
vad den viktigaste egenskapen hos en vän är kan man förstås diskutera länge. det gör dock aldrig vivi och jag. vi är båda överens om att den absolut viktigaste egenskapen hos en vän är dennes tillgänglighet. matematiken kring det är enkel - ju oftare man ses, desto bättre. då varken vivi eller jag har så värst mycket för oss om dagarna, så är vi båda willing and able att ses nästan jämt. en vän som aldrig har tid att träffas = ingen vän.

3. vivis super fast speaking mouth.
jag trodde länge att jag talade mycket fort. det gör jag också. men i vivi har jag dock funnit min överman (/kvinna?!). hon pratar så otroligt fort att hon OMÖJLIGEN kan ta sig rätten kritisera mitt sätt att tala. (och då ska vi ändå ha i åtanke att jag blivit utnämnd till ”the fastest speaking mouth on earth”. ) vi pratar fort, vivi och jag. och vi använder sällan ordet ”va?!” när vi umgås.

4. vivis uppskattande sätt.
vänskapsförhållanden är ju till stor del klubbar för inbördes beundran. så även vivis och min vänskap. vivi kläcker titt som tätt ur sig positiva kommentarer om mig som person. detta uppskattas alltid. till exempel kan hon förtjust utbrista ”du har så oväntade skills!” när jag steppar loss i några medeltida danssteg på en tunnelbaneperrong.

5. vivis soundtrack till livet.
popmusiken var inkörsporten till vårt umgänge och är fortfarande någonting som det kretsar kring i mångt och mycket. vivi är bäst på att göra blandband och på att soundtracka livet över huvud taget. när man kommer hem till henne och storbölar av hjärtesorg sätter hon på ”gone for good” med the shins på repeat. bara för att ta ett exempel.

6. vivis generösa lynne.
man kan nästan när som helst komma hem till vivi. om man vill får man sova där och nästan alltid när man ber om det så ger hon en mat. ganska ofta är den maten våfflor.

7. vivis familj.
hon har en far som är norsk poet och det är ju liksom coolt. jag har visserligen knappt träffat denne man, men jag har fått en bok av honom med dylan-texter översatta till norska. den är fin och jag tittar i den ganska ofta.

sen har hon en mor som är lingvistik-prefekt och det är ju också coolt. hon är en riktig curling-morsa - som min ungefär fast lite häftigare. hon lagar god, småkonstig mat som jag fått äta några gånger.

8. vivi – citat-jukeboxen.
ingen är så bra som vivi på att alltid ha en passande oneliner. oftast är dessa hämtade ur mer eller mindre obskyra poptexter, men även citat ur den egna bekantskapskretsen är vanligt förekommande. ”forget the king and marry me” tycker hon nästan alltid passar när man ältar något gammalt ragg. eller varför inte klassikern ”hate to say i told you so”?

om jag hade varit vivi nu så hade jag självklart fått till en sjysst oneliner att avsluta detta hyllningsepos med. nu är jag som bekant inte vivi. så jag lämnar de avslutande raderna öppna för egna tankar och reflektioner och länkar istället till vivis blogg:

www.vivituff.blogg.se