Att hyra en Stina

Möjligheten att hyra saker och ting är understundom smått fantastisk. När jag som barn - inspirerad av Emil och Ida i Lönneberga - fått för mig att hissa upp min docka Elsa i flaggstången fastnade hon där högst upp i toppen. Då var mina föräldrar förstås omåttligt tacksamma när de insåg att det gick att hyra en flaggstångsfällar-apparat av Villaägarföreningen. Att köpa en flaggstångsfällare hade varit en stor och onödig utgift - förhoppningsvis skulle de ju aldrig mer behöva den. Att hitta någon att låna en ifrån verkade ju heller inte helt lätt. Nej, tänk vad fint att kunna hyra en! Några hundringar och nån timme senare var Elsa nere på marken hos mig i tryggt förvar igen. Och flaggstångsfällaren var tillbaka på Villaägarförening, redo att rycka ut igen till andra behövande.

Ni har säkert sett dom på stan. Dom där killarna med jättelånga ben som springer snabbare och dom där tjejerna med stora hjärnor som tänker smartare. Samt texten med uppmaningen: "Hyr en student!". Rent språkligt reagerar nog de flesta människor fortfarande när man använder begreppet "hyra" när föremålen för uthyrning inte är just föremål utan människor. Så även jag. Men sen tänkte jag att va fan: kan man hyra ut flaggstångsfälllare kan man väl lika gärna hyra ut människor? Somliga företag specialiserar sig på att hyra ut bilar, somliga på studenter. Same, same.

Men ack så fel man kan ha. Ganska snart efter att jag tagit anställning på bemanningsgöretaget M (människohuthyrningsfirman M) insåg jag en grundläggande skillnad. För vill ni veta något revolutionerande? Människor är inte maskiner!

En bil eller en flaggstångsfällare har inga känslor, ingen inlärningsprocess, inget intellekt. Den fungerar på samma sätt, jämt och överallt, tills den en dag går sönder och kan ersättas med en ny. En bil eller flaggstångsfällare har inga problem med att färdas milvis för ett enda uppdrag, ej heller gör det någonting om bilen eller flaggstångsfällaren inte blir uthyrd på flera veckor.

Med människor är det annorlunda. Människor besitter nämligen samtliga ovan nämnda egenskaper som en flaggstångsfällare eller en bil inte har. Människor måste när de kommer till ett nytt ställe lära sig de nya förutsättningarna, känna in jargongen och lära sig nya arbetsuppgifter. Dessutom har människor - till skillnad från maskiner - behov av ekonomisk trygghet. En bil får inga pengar för besväret att bli uthyrd. Detta att ge uthyrningsföremålet lön för besväret är naturligtvis ett tillägg uthyrningsfirmor gjort sedan de började hyra ut människor. Gemensamt för all uthyrning är dock att de som verkligen tjänar på upplägget är de som hyr ut. De uthyrda människorna själva får visserligen en symbolisk ersättningssumma, men den ter sig alltid löjeväckande i jämförelse med hur mycket kunden betalar för uppdraget och hur mycket uthyraren tjänar.

Nu har jag lärt mig att människouthyrningsfirmor är just människouthyrningsfirmor. De hjälper mig visserligen til jobb, men ersättningen jag själv får för mitt arbete är pinsamt låg. Jag förväntas vidare inte ha något som helst intresse av att kunna betala min hyra, min mat eller för all del att kunna sköta mina studier. Jag är ett föremål för uthyrning, och jag ska vara ett flexibelt sådant. Annars kan det kvitta. Men man lär sig av allt. Nästa gång jag hyr ut mitt liv tänker jag ta skäligt betalt samt skriva dit en brasklapp med texten "EXKLUSIVE MIN VÄRDIGHET" i anställningsavtalet.