I all profit-ilska glömde jag alldeles bort att rapportera från första maj. Förvånande nog var jag nämligen sjukt pepp på hela konceptet "gorma och skrika slagord på Stockholms gator". Jag var bara lite ironisk när jag gjorde det. Det var otippat men det berodde nog helt enkelt på att det faktiskt fanns lite äkta ilska och engagemang där bakom. Sånt är ju på nåt sätt skönt att känna ibland. (Och här skulle man ju kunna citera "you don't know what you've got 'til it's gone". Samt säga: tack alliansen för att ni får mig att känna att jag lever! Eller... Äsch, jag tar tillbaka det där sista.)
Men som vanligt fick Signe noll respons när hon skrek "överklassen den blir sur, proletariatets diktatur". Jag tolkar det som att jag inte var ensam om att ha problem med att föreställa mig ett proletariatets diktatur i Sverige 2007. Eller ens förstå vad det var Marx menade från början egentligen.
En annan sak jag inte förstår är var alla syndikalister befinner sig resten av året. En gång blott om året så... visar det sig att hälften av alla man känner tänker demonstrera med syndikalisterna! Man ba VA? Men som sambo-oskar sa: "alltså det är ju inte särskilt coolt att vara vänsterpartist". Och cool har ju aldrig varit min grej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag demonstrerar ju med sossarna hallå... du är säkert fett cool jämfört med mig i alla fall :)
men nej, dom kryper fram typ en gång om året och är helt plötsligt en massa vid la mano. i år var det dock färre som satt och drack öl och fler som såg ut att göra vettiga saker. typ demonstrera.
Alltså, som min brors syster vågar jag sällan säga något om Marx eftersom det alltid slutar med att jag blir tillrättavisad men jag tänkte ändå göra ett försök. Jag förstår begreppet "proletariatets diktatur" som en demokratiform som är betydligt mer demokratisk än den kapitalets diktatur som en renodlad kapitalistisk ekonomi innebär.
Det handlar alltså om att "proletariatet" (ett förlegat ord, javisst, men kom på nåt bätter då!), dvs de som inte äger produktionsmedlen, dvs den absolut största delen av befolkningen, tar makten från och över de som äger dessa, som (i en renodlad kapitalism) är en maktfullkomlig minoritet. Genom att konfiskera produktionsmedlen och demokratisera produktionen fråntas kapitalisterna sitt verktyg för makt över andra och vi har genast fått ett betydligt mer demokratiskt samhälle. Men det kommer inte kapitalisterna att tycka utan de kommer gå runt och knorra och försöka ta tillbaka produktionmedlen vilket gör att proletariatet, som redan kan betecknas som ett f.d. proletariat, måste använda lite bestämda metoder för att upprätthålla sin nya mer demokratiska organisationsform. Därför kallas det för diktatur, fast det ju idealt är fråga om ett majoritetsstyre. Är man alltså obekväm med proletariatbegreppet kan man istället säga Överklassen den blir sur, majoritetens diktatur!
Och nästa år kommer jag igen, som det kommunistiska spöke jag är.
Fast alltså, jag får väl erkänna att det inte är en av de mest akuta sakfrågorna...
Skicka en kommentar