Sommar-syndromet

Det är pride-vecka. Åhléns rear Eva Dahlgren-skivor, förvirrade flator från Falkenberg vimsar runt i tunnelbanan och det debatteras och diskuteras och skrivs insändare. På Theodoras igår pratade vännerna om klass, religion, politik och jag vet inte. Jag kände mig mest som en duracellkanin med myror i brallan som bara var intresserad av söta skor, inredningstextilier och en viss ung man med långt hår. Jag förstår inte vad det är med sommaren som alltid gör så här mot mig! Jag tappar jämt förmågan att engagera mig i allt som inte har med ytliga intressen, alkohol eller hångel att göra. Jag kallar det hur som helst för sommar-syndromet och ber att få återkomma med vettigheter någon gång när hösten är på intåg.