En gång i gymnasiet sa min klasskompis att jag var den "mest normala personen" hon kände. Jag blev så traumatiserad av detta att jag säkert redan bloggat om det fyrtioelva gånger. Men hur som helst - just det faktum att jag säger att jag blev traumatiserad av detta säger ju faktiskt ganska mycket om hur sjukt normalt liv jag haft och hur sjukt oproblematiskt allting i mitt liv hitills har varit. Med tanke på min utbildning och mitt kommande yrkesliv kan jag ibland tänka att det kan vara en nackdel för mig. Liksom kolla här:
- Jag har aldrig blivit dumpad.
- Jag har aldrig varit arbetslös.
- Ingen har (vad jag vet!) varit otrogen mot mig.
- Ingen nära anhörig till mig har dött. (Förutom gamla farfar.)
- Jag har aldrig blivit våldtagen.
- Jag har aldrig blivit slagen.
- Jag har aldrig blivit mobbad.
- Jag har aldrig misslyckats i skolan. (Inte ett enda underkänt nånting!)
- Jag har aldrig varit överviktig.
- Jag har aldrig varit underviktig.
- Jag är inte tondöv.
- Jag har aldrig varit helt pank.
- Jag har aldrig haft jättejättedåligt självförtroende.
Mitt liv är bara en enda lång radda normala händelser. Inget spektakulärt superspännande, men verkligen ingenting spektakulärt jobbigt heller. Hur ska en människa som varit med om spektakulärt jättejobbiga saker någonsin kunna lita på mina råd?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Men se där vilken bra förebild! Du kommer att märka vilka som bara försöker manipulera dig och vilka som verkligen vill ha din hjälp. Så länge du mår bra, hinner ta hand om dig själv så kommer du också att göra ett super jobb. Sen är problemet inte ditt, ifall en person varit med om "jätte jobbiga" saker(skönt, huh!). Intressant hur du raddar upp saker du inte blivit utsatt för, nu är frågan bara, har du utsatt någon annan för något av detta? Tex, mobbat någon överviktig klasskamrat så att denna inte fått godkänt i alla ämnen? Eller varit otrogen mot din partner och för att slippa diskutera det, dumpat honom/henne? Eller kanske dödat någons anhörig? I såfall tror jag att dessa saker är mer "jobbiga", än att själv bli utsatt för dem. För det är som ristat innanför pannbenet! Jag träffade lyktstolps reparatörerna på en gångväg som löper parallellt med ågestavägen bara för någon dag sen, så nu får du ringa kommunen igen! Reparatörerna lever!! (dom sa hej)
Yay. Jag får 4-7 'poäng', beroende på hur man definierar och hur jag räknar. Men jag har aldrig varit full. Jag har aldrig knarkat. Jag har aldrig rest utomlands på egen hand. Och dessutom (men det vet du redan) är skonad (eg. sheltered) inte samma sak som normal.
Såg klistermärke igår förresten. Idag satt det fönsterputsreklam över.
hej.. måste ha varit "ödet" att jag plötsligt bara kom på att du har en blogg... det var väl jag som sa att du är världens normalaste människa, om jag minns rätt?...stina, det var en komplimang,hehe. tror ändå att du kan bli en superbra psykolog, det viktigaste är ju att de kan känna empati och det kan du!!! kommer du inte ihåg att jag även sa att du borde bli socionom? kram antonella
ps. jag får förresten 6 "poäng", är lite smått oroad över hur onormal jag är;).
alltså jag måste ju säga att även om jag beroende på definitioner och sånt där fick ihop åtminstone några poäng (3-5 tror jag) så känner ju jag mig som världens normalaste människa ändå, så jag vet inte vad man ska ha gjort för att känna sig onormal. det är nog mest en känsla man har, snarare än något man är tror jag. om man inte är gay eller invandrare förstås. men så länge du är vit medelklass som pussar pojkar så tror jag du får välja själv precis hur normal eller onormal du är!
försten är det ju hur cp-onormalt som helst att vara 22 år gammal och aldrig blivit dumpad, eller varit arbetslös eller pank. det är ju nåt FEL på dig!
Ja alltså, ni har nog rätt i att listan kanske borde kallas "kolla vad skonad jag är från allt jobbigt" snarare än "kolla vad normal jag är".
Och ja, Antonella det var du. Och ja, det är nog ödet. Och ja, jag vet att du tyckte det var en komplimang men OJ vad det inte kändes så då... Haha.
Skicka en kommentar