det var ju trots allt en rockfestival

det har gått över ett dygn nu sedan tåget rullade in på stockholms centralstation och världen väntar andaktsfullt på flonkys bloggrapport. roskilde 2006 - hur vaaar det? ja, kära vänner. över förväntan, må jag säga. efter en sjukt svettig och faktiskt ganska komplicerad tågresa neråt anlände vår 15 man stora flock till roskildefestivalen på söndag kväll. vid ingången möttes vi av en ung man vid namn sibbe med bergsprängare på axeln och plastblommor i håret. han förde oss till vad som skulle bli vårt hem de närmaste åtta dagarna. öl öppnades, tält restes och föreningen indiegympans vänners flagga hissades. men eftersom det här med flytande text är så sjukt jobbigt väljer jag att fortsätta inlägget i punktform härifrån. roskilde 2006 var:

- alkohol. i början mest öl. senare under veckan när öl-törsten sjunkit något övergicks det till diverse fantasifulla groggar och alkoholkombinationer. något som kom att bli mitt trademark var rödvinsgroggen. (det är inte alls tokigt att blanda rödvin med apelsinjuice. det mest otäcka är den gråblåa färgen.) mäsk var för övrigt en dryck det bjöds friskt på i vårt camp då två unga män varit vänliga nog att tillverka hela 20 liter. det skojigaste med mäsken var dock inte att dricka den (DOH!) utan att sjunga den tillhörande mäsk-visan.

- hångel. under vistelsen på roskilde ägnade jag mig – åtminstone så vitt jag kan minnas – åt något så old school som monogami. en karl per festival och kvinna gällde för de flesta av oss från föreningen indiegympans vänner. för min del resulterade det även i utlämnande av mobilnummer och en löjlig förhoppning om att han kanske kanske kanske ringer.

- smeknamn. internt kallade vi varandra uteslutande för smeknamn med ändelsen ’–utch’. veganutch. (veganen), vivutch (vivi), schtajnutch (jag), lovutch (lovisa) och lindutch (linda). ’-utch’ kom sedermera att bli något av det nya smurfspråket – inget ord var för litet eller meningslöst för att få en utchändelse! fettutch softutch!

externt av våra övriga campgrannar kallades vi dock för indiepoptjejerna med olika individuella tilläggsepitet. jag var den röda indiepoptjejen, vivi den gröna, veganen den elaka, lovisa den synskadade och linda den blonda.

- fyllenordiska - det officiella språket på roskildefestivalen. efter ett par dagar flöt den riktigt bra. danskar, svenskar och norrmän i full förståelse. (det där var en skojig ordvits.) de enda som var utanför var dom stackars finnjävlarna med sin löjliga engelska. och så de engelsktalande från engelsktalande länder förstås fast de pratar ju cool engelska så det är okej.

- skräp. på tältområdet finns över huvud taget inga papperskorgar. att slänga en halvtom burk med makrill i tomatsås på marken bredvid sig inger är en härligt rebellisk känsla som man kan leva på resten av året. samt småningom en outhärdlig stank.

- mat. mången kulinarisk måltid tillagades på medhavt spritkök under tvivelaktiga sanitära omständigheter. ett antal korvar grillades. och framförallt köptes ett antal festivalburgare på krispigt chiabatabröd. uppskattningsvis femtio procent av kosten bestod dock av chips. (flytande föda såsom malt- och chokladdrycker ej inräknat.)

- musik. antar att jag måste skriva detta ord också. det var ju trots allt en rockfestival jag besökte. the strokes var mest rock n roll, dylan var sämst och balkan beat box var bäst.