en liten släktsaga

hej mina vänner. det var ganska länge sen nu. sedan sist har jag gjort många saker. supit i stockholm, till exempel, men det är ju mer regel än undantag. därför berättar jag istället att jag besökt faster plus familj på deras sommarhus i söderhamn, samt mormor och morfar i deras permanenta hus någonstans i de jämtländska skogarna.

söderhamnsvistelsen var kort men mycket angenäm. jag badade i 16-gradigt vatten, spelade uno med kusin moa 11 år, spelade kalaha med kusin moa 11 år och spelade fotboll med kusin moa 11 år. moa vann i samtliga spel. moa är min favoritkusin. hon är lite lagom lillgammal, ungefär som jag själv var en gång i tiden. och så är hon söt också och socialt kompetent.

i skogarna i jämtland träffade jag mormor, morfar, morbror och mina resterande två kusiner, båda av hankön. och så badade jag i 17-gradigt vatten. mina två han-kusiner är inte mina favoritkusiner. dom är 14 och 11 år gamla, varken söta eller socialt kompetenta. stackrarna.

mormor och morfar bor verkligen i skogen på riktigt. närmsta affär ligger drygt 1,5 mil bort. den resan går dock inte så fort som man skulle kunna tro, eftersom den till största delen består av extremt illa underhållen grusväg. en och en halv timme tur och retur får man räkna med. denna affär är vidare inte mycket att lita på. öppettiderna är vardagar mellan 11 och 13, och utbudet är under all kritik. en liter mjölk eller en limpa bröd kan man inte vara så säker på att hitta alla gånger. därför åker mormor och morfar hellre till det lilla samhället kälarne för att handla. dit är det drygt 4 mil, men så får man ju också det stora nöjet att handla i en riktig ica-butik!

vilka är då dessa mina släktingar, bosatta i den djupaste obygd? jo det är alltså mormor 70 år och morfar 73. trots närmare 50 års äktenskap har mormor ännu inte lärt sig förstå morfars ironi. eller någon annans ironi heller för den delen. det är ganska sorgligt för detta innebär att mormor ständigt är den alla driver med. mormor är tjock och går dåligt. och så lagar hon god, fet mat i alldeles för stora volymer. om det blir över mat oroar hon sig för att vi äter så dåligt och/eller att det inte smakar bra. så trugar hon på mig och mina båda feta kusiner ännu mer mat. om vi äter upp maten beklagar hon sig och ursäktar att hon lagat så lite mat. det är ett moment 22, där mormor är den ständiga förloraren.

morfar säger inte många ord, men dom han säger är ofta kryptiska och obegripliga för samtliga utom han själv och möjligen mamma och morbror. han kan inte laga mat, men däremot plocka undan tallrikarna efter maten. morfar dricker alltid pripps blå 2,8. morfar är pedant med ett kontrollbehov utöver det vanliga.

det var skönt att komma dit, men ännu skönare att komma hem igen.