hoppa valfriheten

det var lange sen sist nu som jag filosoferade kring den kapitalistiska samhalls(o)ordningen och dess konsekvenser for mig personligen. dagens tema blir som sa manga ganger forut foljande: stina klarar inte av valfrihet!

overdriven valfrihet resulterar for mig nastan alltid i kanslan av att standigt bli lurad. jag tror liksom att alla val ar dar for att forvirra och forleda mig fran det jag egentligen behover. skepsismen mot valfriheten blir som allra storst nar jag har lagt blodsocker.

som idag. det borjade bli lunchdags och jag befann mig i strandfororten Glenelg. Glenelg ar fullt av matstallen sida vid sida. allt ar till synes hyfsat billigt. det enda jag behover gora ar att bestamma vad jag ar sugen pa. sushi, wraps, hamburgare, nudlar, fish n chips, focaccia, gyros, falafel, macka, pasta, pizza eller kanske rent av soppa? enbart att valja stalle att handla mat pa tog mig minst en halvtimme.

efter mycket velande och promenerande fram och tillbaka faller valet pa ett stalle som serverade wraps. jag kommer in i cafeet och borjar stirra pa skyltarna. kottbullar, kyckling, rostbiff, korv, vegeteriskt jox... bitradet hinner fraga mig tva ganger om jag bestamt mig innan jag till slut lyckas haspla ur mig vilken fyllning jag vill ha. valet ar ogenomtankt och grundar sig egentligen bara pa vilken del av skylten jag rakade stirra pa nar hon fragade for tredje gangen och jag borjat kanna mig lojlig.

valet av brod som foljer blir en simpel grej - morkt brod ar alltid en bristvara i en backpackermage och allt valjande har gjort mig vralhungrig sa jag slar sjalvklart till pa en large nar jag val kampat mig fram till ett beslut.

resten blir dock en mardrom. hon fragar vilken sallad jag vill ha och jag inser att jag har cirka en miljard sma plastbyttor framfor mig med olika tillbehor att valja fran. min valstrategi kannetecknas av brist pa strategi. jag rabblar forstrott ingredienser pa mafa i takt med att jag ser dom. att det finns tre olika sorters ost forenklar ingenting och det sista jag tanker pa ar huruvida ingredienserna passar ihop eller ej. nar vi kommer fram till dressingen ar jag fullkomligt utmattad. thousand island ar den forsta etikett jag ser, sa den far det bli. om lasken ska vara pa burk eller flaska, med eller utan socker far jag hjalp att besluta av nagon hogre makt. jag betalar och antligen ska jag ata.

jag stirrar pa min nygjorda, alldeles egencustomizade valfrihetswrap. den innehaller kyckling (vilket jag at igar), champinjoner i otack marinad, soltorkade tomater som jag aldrig riktigt gillat, cheddar (av alla ostsorter!) samt en massa annat jox som jag hasplat ur mig. allt detta lackert toppat av fet thousand island-dressing. en burk diet coke fran coca cola company (som jag bojkottar) glanser bredvid. trots att det ar helt obefogade kanslor kanner jag mig forledd och lurad.

nar jag blir stor ska jag starta ett eget snabbmatsstalle. det ska heta "hoppa valfriheten" och bara servera en enda valkomponerad matratt per dag.