jag koper konceptet

igar roade jag mig med att ga pa konsert med dixie chicks pa adeleide entertainment centre. dom var - som alltid - helt fantastiska. en konsert utan tarar ar ingen konsert och kanslosam som jag ar grinade jag pa minst tva olika stallen. jag grater till exempel alltid pa samma stalle i laten "goodbye earle". den handlar om wanda som gift sig med ett svin (earle) som misshandlar henne gul och bla. nar dom skilt sig och svinet fortfarande soker upp henne for att misshandla henne far hon nog och ringer upp sin gamla barndomskompis mary-anne som hon inte traffat pa jattelange. mary-anne som befinner sig i en annan delstat hoppar pa forsta basta flyg mitt i natten och aker till wanda for att halla henne i handen. snyft snyft snyft. sant vackert exempel pa kvinnlig vanskap! jag nastan grinar nu nar jag skriver det ocksa! hursomhelst sa bestammer dom sig sen for att doda earle och gor det ocksa. fair enough.

men dixie chicks! vilka brudar! nanting jag tantke ganska mycket pa under gardagskvallen var att en superskicklig violinist blir annu skickligare om hon dessutom lyckas ha tusen tjusiga halsband hangandes runt halsen och langa orhangen utan att trassla in sig i dom. och ett banjosolo blir sa mycket snyggare i close-up pa storbildsskarmen om fingrarna ar prydda av jattestora glansande ringar. och inget ar mer rock n roll an att branna av ett fetinggitarrsolo i hogklackat och cityshorts. am i right or am i right? ja, jag vet. jag ar bara ett offer for en smart marknadsforingskampanj och kvinnliga musiker blir alltid mer uppmarksammade for hur dom ser ut an for vad dom gor. men jag kan inte hjalpa det. jag koper hela konceptet rakt av.

ett internt PS: kata vada palindromstaden?