folk och frisörer

idag var jag hos en frisör. det är ingenting jag pysslat med särskilt mycket i mitt liv utan tvärtom ytterst sällan. varit hos frisörer alltså. under hela min barndom klipptes jag av min kära far. han klippte både mig, min syster och min mamma. och mamma i sin tur klippte pappa. pappa klippte mina toppar på den standard-flickfrisyr 1a som jag hade. dagen därpå brukade han få justera de testar som blivit olika långa vid första försöket.

men sedan en tid tillbaka har jag dock gått till liksom såna här RIKTGA frisörer. man hör ofta folk klaga på frisörer. våndas över att ens vanliga frisör är mammaledig (vivi.) klaga på bristen på kemi mellan en själv och frisören (oskar.) eller helt enkelt bara beskylla frisören för att ha förstört ens liv för ett tag framöver. jag är emellertid inte den som är den. jag tycker att frisörer är fantastiska människor som för 300 spänn ger mig sin fulla uppmärksamhet ett tag. och jag har aldrig blivit besviken eller arg på en frisör. jag tycker att nästan vadsomhelst dom tar sig för med mitt hår är mirakel. kanske har jag för liten erfarenhet av dom för att uttala mig. kanske hade jag en taskig uppväxt. eller så är jag bara en jävligt tacksam person.